we
- AR AR
tre än förlidet år. Ny potates är ock redan tillited
lehuru ringa för sig kommen.
(Gefleborgs Läns Tidn.)
(Insändt).
DET SISTA AFTONBLADET. :
Der sutto små svenner allt kring ett bord
Och jollrade fram mång vemodigt ord;
De hade så smått om till att äta —
Det månde de små förbålt förtreta.
Go herrar, att lefva blott utaf bröd
Är redan ju svårt, men värre nöd
Man lider, om äfven det man saknar.
Men hör, en id just hos mig vaknar.
Och svennerne små spände öronen opp,
Mot skyn sig nu höjde mång reslig topp,
En skog af öron der syntes stånda,
De små kände slutad ren sin vånda,
Till bordet sig jemnkade kyparen fram
Och torkade bort både öl och dam;
Med sig han hade uppå en bricka
Ett dussin glas och en butelj dricka.
Så glada nu blefvo de svenner små,
De ämnade just att riktigt må,
Och säkre i hoppet att göra lycka
Med glasen de flitigt hvarandra trycka.
,Hvad är ditt förslag nu, broder god,,
Skrek en. Säg ut det, jag vet du har mod,
Du är ett geni, det vi alla veta,
Din make den får man länge leta.s
Genier det äro vi alla ju !
De skreko på en gång — ,från detta nu
Vi svärja att jemt hvaran beundra!x
Hvarföre? — det satte de sig att undra.
Vi ge oss det tusan d —r på,
Att hvilken som må sig understå
Förneka att någon at oss är qvicker, I
Den genast på Näck ihjel man sticker. )
Med runesvärdet jag hugger till,
Sad en, voch om inte det bita vill.
Så skrämmer jag dem med att uppå bena
Napoleon kommit från Sanct Helena ,
En annan skrek till: — jag med en Novell
Vill gifva den djerfve en dugtig smäll.
På köpet ihjel han sig lukta skulle
Allt uppå en blomma från Kinnekulle.
Sköt så en tredje sin stol från bord
Och sade: ,Go herrar, hör mina ord,
Min ära man aldrig mig beröfre,
Som litteratör är jag ju ein Löwe.,
J Riddare goda af industrin,
En plan jag har uttänkt, en plan så fin,
Och blott jag hinner den sammanflicka,
Så får ni väl se, att den ej skall klicka..
Det vore väl fan, så vårt Lejon qvad,
Om med det fordömåa Afttonblad,
Fast fyratusen prenumeranter
Det har, man ej kunde spela lanter !
oHan sade, — skrek alla — anamma den,
Han är dock en modig ungersven,
Buras vilja med honom vi oss förena ,
Och genast åstad emot målet skena.
Och än en butelj blef-på bordet satt,
Der sutto de svenner allt intill natt.
Omsider blef färdig en vederbörlig,
Förtärlig plan till ett Åftonblads- -örlig.
Nu skaffades snitt, som voro af träd,
Och många artiklar, som voro så med;
Per fas et t nefas, det kunde ej hjelpa.
Man Aftonbladet omkull skulle stjelpa.
Triumf! ropte alla, vi nu, min själ,
Ha Aftonbladet pipat ihjel.
De redliga Svenskar uti Neapel
Väl åter nu komma kanske på stapel.n
Så larfva vi fram nu så gladelig,
Och sjunga Te Deum hjertinnerlig;
Vår fiende dväljes nu bland de döda,
Nu tillfalle blir att oss riktigt göda.
Med tälgknifvar kunna vi skära gull,
Sen fienden ligger i svartan mull,
Numer vi ej ämna oss låta nöja
Med styfrarne, som flyta in för Fröja.
Ej fins någon mera, som oss kan klå!
Så skreko i fröjden de svenner små,
Men glädjen är vanskligipå jordens yta,
Så lätt han sig kan uti serg förbyta,
För svennerna blef ock snart glädjen all.
Sen länge de väntat fiendens fall
Förgäfves, de paltrade hvar sin gata,
Och för första gången man såg dem — flata.
Nära Kungsberg 1 Norge har man inrättat ett
kommunikationsmedel öfver en ström. liknande