yYvYalun,
renen
Till utgifvaren ef Sjette Aftonbladet.
M. H. har gjort åtskilliga anmärkningar vid Hr f.
d. Landshöfdingen Järtas märkliga skrift i Veten-
skaps-akademien, rörande njugghetem af de an-
slag, som Ständerne beviijat åt vetenskaperna.
Af dessa anmärkningar skulle det kumna synas,
såsom hade Hr Järta varit något obillig och dess-
utom cke så noga följt samningen. Jag anser
mig pligtig att söka försvara bemaålde herre, li-
kasom jag här em dagen tog mig friheten att
försvara general-tulldirektören. — Mitt hjerta öm-
mar för den angripne, i synmerhet om han är
en af samhällets pelare och vårt lyckliga rege-
mente således kunde lida i vyrdning, genom
den vanvördnad, som visas dess fastaste stöd.
Jag tror mig kunna antaga sasom axiom, att
för statens ära och styrka är det af vida min-
dre vigt, att folk- och elementarskolor inrättas
och doteras, än att Vetenskaps-akademier och
s. k. lärda samfund upprätthållas med vederbör-
lig glans. Hvad ära och berömmelse och styr-
ka har väl staten (— cest moi —) deraf,
att allmogen och de lägre klasserne kunna läsa
väl och skrifva och räkna och vete något?
Hvilken oförvansklig gloire har deremot icke
både nation och regering (— cest encore
moi? —) af vidtberömda lärda samfund, som
äro så lämpliga att öka våra och utländska lär-
des, men framför allt våra magnaters titlar, un-
der det ingea förnäm inländsk eller utländsk
man bekymrar sig om att vara ledamot af Gren-
na eller Trosa eller Westerstads eller Qvistofta
eller Horns skoledirektion! Det är således med
stort skäl, sem man öfverlemnat åt de lägre
klassernas egen omtanka eller åt några enskilda
välgörare att inrätta småskolor, om de så åstun-
da, eller låta bli, om de finna det beqvämare,
men deremot af lagstiftningen fordrar rundeliga
anslag till de lärda samfunden, åtminstone till
jettoner, för att förmå ledamöterna att komma
upp. Hon må väl begripa sin skyldighet att
på en lysande fot underhålla inrättningar, der
Deras Excellenser sjelfve täckas taga säte och
stämma! Jag skulle anse rätt vara, att på något
lämpligt sätt öka den indirekta beskattning af
11,666; Rdr Bko, som Vetenskaps-akademien
uppbär af alla Sveriges invånare. Man skulle
ju kunna ge henne monopolium på katekeser,
psalmböcker etc.; och sedan kunde man ju än-
dock fortfara med det påståendet, att lagstift-
ningen icke beviljat annat än spottstyfrar. Det
är berömligt af M. H., liksom af Hr Järta, att
icke väcka skandal och ond blod genom atti
kalla almanacns-privilegiet vid dess rätta namn.
Så snart man kan taga folkets pengar, utan att
det märker någonting, så är det bra. Folket
må gerna tro, att det är Hrr P. A. Norstedt
Söner, och icke folket sjellft, som betala denna
tunna guld till akademien, Tro befordrar lugn
ock förnöjsamhet i landenom. Om ÅA. köper
monopolet på p-almböckerna, B. på katekeser-
na O. s. vV., så kan man ju med godt fog sä-
ga, att det är icke folket, utan 4., som beta-
lar den ena tunnan guld för psalmböckerna, ic-
ke folket, utan B., som betalar den andra för
katekeserna, likasem det är icke folket, utan
P. A. N. S:r, som redan betala den tre-
dje för almanackorna.
Dernäst har det förefallit mig högst obilligt
att likasom förekasta regeringen, det hon icke
med nog ifver pousserar dylika anslagsfrågor,
men väl använder alla medel, för att genomdrif-
va andra, såsom för hofstaten, garderna, m. m.
Bti en dylik förebråelse ligger lika mycken o-
billighet, som obekantskap med, huru det till-
går och bör tillgå i ett väl ordnadt samhalle.
Der finnas interessen af högsta vigt och af se-
condär vigt. Båda böra befordras; men den
djupare pohtiken ensam begriper, hvilka som
blott äro skådebröd, och hvilka man bör läg-
ga sig ut för. Förstår man icke detta, så bör
man icke väcka ett käbbel, som kan blifva skan-
dalöst, eller, som länsmannen Dreflund stafva-
de, skammalöst. Dessutom bör man besin-
na, att ingenting är af större vigt, än att alltid
hafva någonting att förebrå ständerna. Man bör
framkasta löshgen en eller annan proposition i
ämnen, dem nationen anser vara af hög vigt,
och så lemna den åt dess öde, snarare motar-
beta, på det de s. k. folksombuden må kunna
häcklas vid tillfälle. Det gör alltid godt.
Mera en annan gång em åtskilligt, hvari jag
anser M. H. vara obillig mot vederbörande.
Salutem i