1 Sakernet, medan Vi Gaciul nalva MEM OCH makt. Vi säga således rent ut och utan förbehåll, att det har blifvit deras pligt, som kunna varda utsedde till Engelska folkets representanter i nästa parlament, att lagligen föreslå och besluta Hertigens af Cumberland uteslutande från thronföljden, grundadt på hans nyligen utfärdade proklamation, och deras egen föoresats att bevara England från det öde, som redan traffat det olyckliga Hannover. Vi kunna icke föreställa oss någonting klarare, än parlamentets rättighet att fatta ett sådant beslut, med undantag af dess pligt att så handla. Den man, som tvekar, måste vara en Oraniman eller en förrädare, såvida icke dessa ord betyda ett och detsamma. Hvad skäl, hvad ursäkt, hvad mildrande kan väl anföras för kränkningen af samhällskontraktet mellan Konungen och folket i Hannover? Inga! Inga, som icke äfven skulle kunnaanföras här i morgon, i fall landet vore hemsökt med en monark nog djerf och elak, att försöka någonting dylikt Det är sant, vi äro starka och Hanmover är svagt! Det är sant att den ministers hufvud, hvilken medverkade till ett angrepp på vår frihet,kunde rulla i stoftet innaa 24 timmar förflutit! Det är sant, att den konung sjelf, som vore med i komplotten, kunde drifvas, och vi tro skulle aåfven blifva drifven ur landet, och nödsakad att socka sim räddning i en skymflig landsflykt på kontinenten! Men allt detta skulle icke ske utan en förfärlig kamp, och en sådan bör, om möjligt, undvikas. Vi lägga derföre hvar och em på hjertat, som älskar fäderneslandet, att afgöra huruvida det ic ke är bäst att förekomma nödvändigheten af att strida för det, som är vårt medfödda arf, derigenom att vi för alltid från detta lands thron utesluta den man, som vågat trampa under fötterna ett annat folks rättigheter, och som gjort det just i samma ögonblick, han fick makten i sina händer? Vi framställa den frågan, såsom en stor konstitutionel fråga, huruvida vi icke hafva räti att vidtaga detta försigtighetsmått? Vi veta, att parlamentet tan vidtaga det; men vi påstå att parlamentet har rättighet att vidtaga det, och är förpligtadt dertill s:som en åtgärd af sjelfförsvar. Hvilka skäl hafva väl varit förhanden för tillintetgörande af Hannovers konstitution? I Hannover finnas inga radiksler, inga agitatorer, inga stridande partier, inga stora skiljaktigheer i opinionerne. — Allt har der gått så lungut och fredligt till under den gamla konstitutionen, som den mest godtycklige monark kuode hafva önskat; och ändock har folket varit belåtet, emedan det i den årliga sammankomsten af sina kamrar ägde någon garanti för sina personer och sin egendom, hvilket var allt hvad Hannoverarernes anspråkslösa enfald önskade. Hvarföre skall nu denna garanti fråntagas dem? Jo, kantänka, för det Hertigen af Cumberland (vi vilja icke längre kalla honom Konung i Hannover, ty han har brutit det kontrakt i kraft hvaraf han kom till thronen) är öfvertygad att konstitutionen i många punkter icke öfverensstämmer med hans önskningar, hvilka uteslutande äro rigtade på hans trogne undersåtares bästa; emedan (tillägger han) vi icke i denna grundlag, hvilken hvarken till form eller innehåll är förbindande för ess, kunne finna en tillräcklig garanti för våre trogne undersåtares beständiga lycka, hvilkas väsfärd det skall blifva vårt alfvarligaste bemödande att befordra, i enlighet med de pligter, den gudomliga Försynen ålagt ess! Kan väl någon menniska läsa dessa ord utan att känna blodet koka af harm? Ar det möjligt läsa dem, utan att nästan betvifla — till-: varon af den Försyn, som denne — — — — vågar åkalla, i samma stund han på det djupaste förorättar ett helt folk? Hannovers konsttution, säger han, är hvarken till form eller innehåll förbindande för honem! Hvad skulle! väl göra Englands konstitution ett öre mera förbindande for honom? I många punkter oöfverensstämmer den icke med hans önskningar. Månne Englands konstitution skulle mera harmoniera med dem? Nej! Ingen konstitution är, hans ögon, annat än ett stycke odugligt papper, en förmätlen inkräktning af undersåtarne på den Gudomliga rätten hos dem, som Försynen satt att beherska dem. Det finnes ingenting sådant som rättigheter till i verlden, då det är fråga om folket. Rättigheter tillkomma blott monarken; och i fall han, af nödvändigheten eller af brist på förmåga att göra motstånd, plifvit förmådd till några koncessioner, så fin1es 1 dem ingenting förbindande för honom, a I I a EA 1 Cr