1 Sakernet, medan Vi Gaciul nalva MEM OCH
makt. Vi säga således rent ut och utan förbe-
håll, att det har blifvit deras pligt, som kunna
varda utsedde till Engelska folkets representan-
ter i nästa parlament, att lagligen föreslå och
besluta Hertigens af Cumberland uteslutande från
thronföljden, grundadt på hans nyligen utfärdade
proklamation, och deras egen föoresats att bevara
England från det öde, som redan traffat det
olyckliga Hannover. Vi kunna icke föreställa
oss någonting klarare, än parlamentets rättighet
att fatta ett sådant beslut, med undantag af dess
pligt att så handla. Den man, som tvekar,
måste vara en Oraniman eller en förrädare, så-
vida icke dessa ord betyda ett och detsamma.
Hvad skäl, hvad ursäkt, hvad mildrande kan
väl anföras för kränkningen af samhällskontrak-
tet mellan Konungen och folket i Hannover? Inga!
Inga, som icke äfven skulle kunnaanföras här i
morgon, i fall landet vore hemsökt med en
monark nog djerf och elak, att försöka någon-
ting dylikt Det är sant, vi äro starka och
Hanmover är svagt! Det är sant att den minis-
ters hufvud, hvilken medverkade till ett an-
grepp på vår frihet,kunde rulla i stoftet innaa
24 timmar förflutit! Det är sant, att den ko-
nung sjelf, som vore med i komplotten, kunde
drifvas, och vi tro skulle aåfven blifva drifven
ur landet, och nödsakad att socka sim räddning
i en skymflig landsflykt på kontinenten! Men
allt detta skulle icke ske utan en förfärlig kamp,
och en sådan bör, om möjligt, undvikas. Vi
lägga derföre hvar och em på hjertat, som äl-
skar fäderneslandet, att afgöra huruvida det ic
ke är bäst att förekomma nödvändigheten af
att strida för det, som är vårt medfödda arf,
derigenom att vi för alltid från detta lands thron
utesluta den man, som vågat trampa under
fötterna ett annat folks rättigheter, och som
gjort det just i samma ögonblick, han fick mak-
ten i sina händer? Vi framställa den frågan, så-
som en stor konstitutionel fråga, huruvida vi
icke hafva räti att vidtaga detta försigtighets-
mått? Vi veta, att parlamentet tan vidtaga det;
men vi påstå att parlamentet har rättighet att
vidtaga det, och är förpligtadt dertill s:som en
åtgärd af sjelfförsvar. Hvilka skäl hafva väl
varit förhanden för tillintetgörande af Hanno-
vers konstitution? I Hannover finnas inga radi-
ksler, inga agitatorer, inga stridande partier,
inga stora skiljaktigheer i opinionerne. — Allt
har der gått så lungut och fredligt till under
den gamla konstitutionen, som den mest god-
tycklige monark kuode hafva önskat; och ändock
har folket varit belåtet, emedan det i den årliga
sammankomsten af sina kamrar ägde någon ga-
ranti för sina personer och sin egendom, hvil-
ket var allt hvad Hannoverarernes anspråkslösa
enfald önskade. Hvarföre skall nu denna ga-
ranti fråntagas dem? Jo, kantänka, för det Her-
tigen af Cumberland (vi vilja icke längre kalla
honom Konung i Hannover, ty han har brutit
det kontrakt i kraft hvaraf han kom till
thronen) är öfvertygad att konstitutionen i
många punkter icke öfverensstämmer med hans
önskningar, hvilka uteslutande äro rigtade på
hans trogne undersåtares bästa; emedan (tilläg-
ger han) vi icke i denna grundlag, hvilken
hvarken till form eller innehåll är förbin-
dande för ess, kunne finna en tillräcklig ga-
ranti för våre trogne undersåtares beständiga
lycka, hvilkas väsfärd det skall blifva vårt alf-
varligaste bemödande att befordra, i enlighet
med de pligter, den gudomliga Försynen ålagt
ess! Kan väl någon menniska läsa dessa ord
utan att känna blodet koka af harm? Ar det
möjligt läsa dem, utan att nästan betvifla — till-:
varon af den Försyn, som denne — — — —
vågar åkalla, i samma stund han på det dju-
paste förorättar ett helt folk? Hannovers kon-
sttution, säger han, är hvarken till form eller
innehåll förbindande för honem! Hvad skulle!
väl göra Englands konstitution ett öre mera för-
bindande for honom? I många punkter oöfver-
ensstämmer den icke med hans önskningar.
Månne Englands konstitution skulle mera har-
moniera med dem? Nej! Ingen konstitution är,
hans ögon, annat än ett stycke odugligt pap-
per, en förmätlen inkräktning af undersåtarne på
den Gudomliga rätten hos dem, som Försynen
satt att beherska dem. Det finnes ingenting
sådant som rättigheter till i verlden, då det
är fråga om folket. Rättigheter tillkomma blott
monarken; och i fall han, af nödvändigheten
eller af brist på förmåga att göra motstånd,
plifvit förmådd till några koncessioner, så fin-
1es 1 dem ingenting förbindande för honom,
a I I a EA 1 Cr