Article Image
Först att relationen i den åtalade artikeln upptager fullt ut allt det, som af aktor anses utgöra förordningens, att jag så må säga, korus. Den säger, att skeppare äga genast ut2acsa, att de äga förafskeda, att de skola låta anteckna. Mer stadgar icke författningen, detta är aktors eget påstående, mer kunde jag ej upptaga, utan att falla in i det felet, att säga mer än som behöfdes. Jag hade måhända bordt utesluta föreskriften om anteckningen, emedan denna, efter den tolkning aktor antagit, äfven stod öfverfladig; men jag bibehöll den, emedan jag var oviss om huru författningen berde förstås. Det andra är, att skrifsättet icke i den aldra ringaste mån åsyftar att smäda eller förtyda. Det är, tvertemot aktors formenande, det mest oslipade, som kunnat användas. Om jag velat förtyda eller göra smädliga jemförelser, skulle jag valt ett helt annat skrifsätt. Jag såg den förtydning, författningen var underkastad, och jag framställde denna åsigt öppet. Det föll mig 1 sinnet att man kunde begagna denna författning för att inmönstra en mängd olycklige, och, efter de i flera Amerikanska och andra hamnar rådande bruk, mot en hederlig lösepenning afstå dem till den mestbjudande; men jag ville icke nämna denna tanke, emedan jag icke onödigtvis ville se saken i svart; nu sedan aktor påstått att ordet förafskeda äger en bättre bemärkelse än man kunnat tro, må jag nämna det. Det hade funnits otaliga utvägar att förtyda, att smäda, om sådant någonsin varit ett etwt syfte hos det blad för hvilket jag ansvarar, men jag må väl trottsa hvem som helst att dertill finna spår i den åtalade artikeln. Icke den aflägsnaste anspelning på lagstiftarns motiver förekommer deruti, och ingenting vore obilligare än att låta en tidmmng umgälla det missnöje, som författningen sjelf tilläfventyrs uppväckt. Jag aktar mindre grannlaga att ställa den blifvande juryn mellan Gud och sitt samvete,? liksom jag aldrig tänker ställa mig sjelf mellan domarens heliga phgt och hans verldsliga förhållanden; jag har förtroende till domaremagtens redlighet, och har i alla händelser tålamod att vänta till dess motiverne för det anställda åtalet en gång komma i dagen.

9 augusti 1837, sida 3

Thumbnail