Först att relationen i den åtalade artikeln upp-
tager fullt ut allt det, som af aktor anses ut-
göra förordningens, att jag så må säga, kor-
us. Den säger, att skeppare äga genast ut-
2acsa, att de äga förafskeda, att de skola låta
anteckna. Mer stadgar icke författningen, detta
är aktors eget påstående, mer kunde jag ej upp-
taga, utan att falla in i det felet, att säga mer
än som behöfdes. Jag hade måhända bordt
utesluta föreskriften om anteckningen, emedan
denna, efter den tolkning aktor antagit, äfven
stod öfverfladig; men jag bibehöll den, emedan
jag var oviss om huru författningen berde förstås.
Det andra är, att skrifsättet icke i den aldra
ringaste mån åsyftar att smäda eller förtyda.
Det är, tvertemot aktors formenande, det mest
oslipade, som kunnat användas. Om jag ve-
lat förtyda eller göra smädliga jemförelser, skul-
le jag valt ett helt annat skrifsätt. Jag såg den
förtydning, författningen var underkastad, och
jag framställde denna åsigt öppet. Det föll mig
1 sinnet att man kunde begagna denna författ-
ning för att inmönstra en mängd olycklige,
och, efter de i flera Amerikanska och an-
dra hamnar rådande bruk, mot en hederlig lö-
sepenning afstå dem till den mestbjudande; men
jag ville icke nämna denna tanke, emedan jag
icke onödigtvis ville se saken i svart; nu sedan
aktor påstått att ordet förafskeda äger en bät-
tre bemärkelse än man kunnat tro, må jag näm-
na det. Det hade funnits otaliga utvägar att
förtyda, att smäda, om sådant någonsin varit ett
etwt syfte hos det blad för hvilket jag ansvarar,
men jag må väl trottsa hvem som helst att der-
till finna spår i den åtalade artikeln. Icke den
aflägsnaste anspelning på lagstiftarns motiver fö-
rekommer deruti, och ingenting vore obilligare
än att låta en tidmmng umgälla det missnöje,
som författningen sjelf tilläfventyrs uppväckt.
Jag aktar mindre grannlaga att ställa den blif-
vande juryn mellan Gud och sitt samvete,?
liksom jag aldrig tänker ställa mig sjelf mellan
domarens heliga phgt och hans verldsliga för-
hållanden; jag har förtroende till domaremag-
tens redlighet, och har i alla händelser tålamod
att vänta till dess motiverne för det anställda
åtalet en gång komma i dagen.