fade nyligen erfarit ett, af den beskaffenhet, att det synes kunna öppna ögonen på de mest försoffade optimister, Landshöfdingen i län befaller kronfogden att mot lösen lemna ett Kongl. Maj:ts utslag till en person, som bor I mil norr om kronfogdens boställe, Kronfogden skickar detta utslag med lika uppdrag till en länsman, som bor 14 mil söder ut och för fortställande af detta bret sättas tre brefbärara i rörelse Länsmannen befaller en tjerdingsman att verkställa samma kommission, och denne tjerdingsman bor 1: mil norrut ifrån länsmannen, Fyra brefbärare blifva dermed sysselsatte och den ena af dem går på mindre än 1716:dels mil förbi kronofogdens bostad, Då nu ändthgen, med allt detta löpande och skrifvande, årendet blifvit uträttadt, får fjerdingsmannen icke sända lösen directe till kronfogden, som bor på 3 mil ifrån honom, utan till länsmannen, hvarefter den skall återvandra till fogden, allt med användande at serama brefbäring, så att tillsammans för detta lumpna ärende 14 personer blifvit ryckta från sina göromål, der två varit aldeles tillräckliga, om kronfogaen ickejansett stridande mot sin inbillade värdighet att directe vända sig sill fjerdingsmannen, och af honom emottaga lösen. Man vill icke tala om att kronfogden sjelf kunnat uträtta ärendet, ty den tid är längesedan förbi, då Landshöfdingen, såsom det skedde i ofvanan;dda län, genom circulaire den 22 Maj 1812 orerebrådde kronfogdarne att de ansåge sina tjenster endast såsom adresställen och belastade länsmännen med nästan allt hvad de sjeltva eller genom sina på stat bestådde fogdeskrifvare borde uträtta, utom uppbörden vid uppbördsstämmorna,