— . — ---- OO— — — ——-LH-O—O—
En Engelsk resande, herr Smithson, sem ny-
ligen besökt konungariket Siam, berättar et!
ganska kuriöst faktum, i anledning af de be-
skedliga Siamesernas ännu fortfarande afguda-
dyrkan för hvita elefanter. Hela hufvudstaden
och hofvet hade sedan flera månader varit för-
sänkte i den djupaste sorg; en farsot hade nem-
ligen banat sig väg till de heliga stallen, den
ena besnablade guden efter den andra hade
lagt sitt klumpiga hufvud till hvila, oeh blott
en enda af ,dessa dyrkade hvita elefanter var
ännu qvar vid lif och hälsa. Hans Maj:t Ko-
nungen af Siam hade då vid pukors ech trum-
peters ljud låtit utropa, att han skulle gifva tio
sköna slafvinnor, så mycket jord sem en ele-
fant kunde tillryggalägga på en dag, samt der-
till en af sina egna döttrar till äkta åt den Sia-
mes, som vore nog lycklig att kunna anskaffa
en dylik hvit elefant till, på det att det arma
folket åtminstone icke måtte blifva fullkomlig
gudiöst, i fall den numera enda återstående
äfven i den närgångna farsoten skulle låta sir
anda stiga upp til dess ljusare hemrymder.
Herr Smithson hade för sima äremders uträt-
tande under den tid, han vistades i Siamesisk:
hufvudstaden, tagit i sin tjenst en fattig enög
och puckelryggig stackare vid namn Tunguz
Poura. Denna Tunguz, som Smithson endas
af lutter medömkan inhyst i sin boning, närd
en ganska stor ärelystnad under sin grofva skjor
ta, det enda plagg han bestod sig; han had
hört konungens pompösa preklamation oc
beslöt genast att bege sig ut på långvägar, fö
att söka upp någon hvit elefant. Herr Smith
son kunde ieke annat än le, då han hörde dett
den lilla oformliga mannens fullt och fast af
gjorda beslut; de hvita elefanterme äro gansk
sällsynta, uppehålla sig endast i djupet af svår
tillgängliga skogar, och trotsa äfven en jägar
med mera pipasslighet och vigör än man ka
förutsätta från en enögd ech puekelryggi
krymplings sida. Men Tunguz-Poura stod
att afråda; herr Smithsen gaf honom en lite
penningsummaj med sig på vägen, och Tungu