— . — ---OO— — — ——-LH-O—O— En Engelsk resande, herr Smithson, sem nyligen besökt konungariket Siam, berättar et! ganska kuriöst faktum, i anledning af de beskedliga Siamesernas ännu fortfarande afgudadyrkan för hvita elefanter. Hela hufvudstaden och hofvet hade sedan flera månader varit försänkte i den djupaste sorg; en farsot hade nemligen banat sig väg till de heliga stallen, den ena besnablade guden efter den andra hade lagt sitt klumpiga hufvud till hvila, oeh blott en enda af ,dessa dyrkade hvita elefanter var ännu qvar vid lif och hälsa. Hans Maj:t Konungen af Siam hade då vid pukors ech trumpeters ljud låtit utropa, att han skulle gifva tio sköna slafvinnor, så mycket jord sem en elefant kunde tillryggalägga på en dag, samt dertill en af sina egna döttrar till äkta åt den Siames, som vore nog lycklig att kunna anskaffa en dylik hvit elefant till, på det att det arma folket åtminstone icke måtte blifva fullkomlig gudiöst, i fall den numera enda återstående äfven i den närgångna farsoten skulle låta sir anda stiga upp til dess ljusare hemrymder. Herr Smithson hade för sima äremders uträttande under den tid, han vistades i Siamesisk: hufvudstaden, tagit i sin tjenst en fattig enög och puckelryggig stackare vid namn Tunguz Poura. Denna Tunguz, som Smithson endas af lutter medömkan inhyst i sin boning, närd en ganska stor ärelystnad under sin grofva skjor ta, det enda plagg han bestod sig; han had hört konungens pompösa preklamation oc beslöt genast att bege sig ut på långvägar, fö att söka upp någon hvit elefant. Herr Smith son kunde ieke annat än le, då han hörde dett den lilla oformliga mannens fullt och fast af gjorda beslut; de hvita elefanterme äro gansk sällsynta, uppehålla sig endast i djupet af svår tillgängliga skogar, och trotsa äfven en jägar med mera pipasslighet och vigör än man ka förutsätta från en enögd ech puekelryggi krymplings sida. Men Tunguz-Poura stod att afråda; herr Smithsen gaf honom en lite penningsummaj med sig på vägen, och Tungu