Tullbalansmålet hafva mycken liknelse at en fullkomlig inversion, eller omvändelse, af dem. det förr hyste sjelf, hvilken obeqvamlighet dock till en del afhjelpes af detta förklarande: Vi bekänne upprigtigt, att hela denna procedyr från början (2?) förefallit oss något grumlig; ehuru-, väl det snarare tyckes, att det är först nu nyligen, som det kommit för Allehanda utomordentligen lägligt, att vatten i och omkring ba-; lansmålet råkat att grumla sig. Dessutom är, det icke heller bra, att allt hvad Allehanda tillsatt af sitt eget, icke hänger rätt väl tillsamman med det hufvudsakliga, som det, utan att bedja om lof, länat af oss. Vår afsigt med dessa reflexioner är ingalunda att antyda något misstycke med Allehandas företagande: vi se gerna att hela verlden tager re-. son. Vi hafva allenast velat visa, att derest vi verkligen befunne oss i något slags förbund med Dagligt Allehanda, så skulle vi väl hafva sörjt! för att dess artikel hade fallit sig litet bättre i stycke, och framför allt andats litet mer origiable. Bmelertid, då nu Dagligt Allahamda kastat sg in på detta fält, så hoppas vi att dess Redaktion också företager sig det arbete, hvilket vi erkänt oss icke vara vuxne, nemligen en i botI ten gående kritik af balansmålets behandling, ! och framför allt en undersökning af den Juridiska frågan, huruvida General-Tull-Styrelsen verkligen varit jäfvig att gifva åt balansmålet nå! got slags handläggning, emedan det är medelpunkten, omkring hvilken allt resonnement om detta mål, och hvad deruti sig tilldragit, måste hvälfva sig. Efter allt utseende lär likväl Allehanda komma med ett sådant arbete på balans. Att detta stycke icke vittnar om synnerlig reda i uppfattningen af saken, eller om särdeles studium af de åberopade speciella författningarne, äfvensom att deraf också uppkommit en viss oreda i uttrycken, och vissa omeningar, det ligger allt i dagen, och är just motsatsen af en sådan utredning, som den vi önska. Detsamma gäller äfven, i olika mån, om hvad Alle -: handa derefter vidare haft att andraga, så vida icke tryckfel måhända skulle på ett par stallan hafva insmygt sig. Vidkommande slutligen målet emot Grefve Cronstedt och Förvaltningen af Sjö-ärenderna, så, enär wi derom just icke haft nagot att. säga, så har Dagligt Allehanda Just icke heller haft derom någonting att säga. Dagligt Allehanda, som lärer fått förhållningsorder under natten, var morgonen derpå i god tid färdig med följande svar, som andas en så förskräcklig fiendtlighet, att den beskyller: Minerva för att hafva haft tt giufligt bekymmer. Svenska Minerva har ett grufligt bekymmer rörande våra åsigter i Tull-Balansmålet, hvilka vi dock tycka att ingen kunnat mera bestämdt och tydligt yttra än vi. Vi hafve från början ansett och alldrig upphört att anse Hr Gretve. Posse hafva varit jäfvig att leda undersökningen i Tull-Balansmålet och vi ha följaktligen funnit den af honom gjorda undersökningen både obehörig och utan all laga verkan. Men! då man tar i betraktande, att General-TullStyrelsen i detta fall icke är en Domstol, utan! blott en Polisautoritet, så finne vi det ickej destomindre lika anmärkningsvärdt, att Kammar-Rätten utan vidare åtgärd återvisar målet i hela dess vidd till en ny undersökning, som derest en Kämners-Rätt skulle företaga sig att återförvisa en ransakning till Polisen, emedan! Pelismästaren varit jäfvig. Hade Kammar-Rät-! ten, vid pröfning af sjelfva Balansutredningen, funnit denna ofullständig, då först hade! em återförvisning, i vår tanka, möjligen kunnat Hlva nödig. Men att omedelbart förhöra Tulls Tjenstemän från ech med Hr Udden : Lenman tll eck med Arr af Billbergh och ! Posse — dertill hade Kammar-hätten varit bå-! de lagligen oförhindrad och behörig utan behof! af någon priliminar undersökning med dessa ) Herrar, likasom Kammar-Rätten, i vår tanka, lagligen både kunnat och bordt, vid de endast af Räkenskaperna och öfrise officiella handlingar tillräckligt utredda förhållanden, bevilja Advokat-Fiskals-Embetets påstående om qvarstads säkerhet å Ht af Billberghs, Valerit, Lager-! löfs m. fl:s egendom. Resultatet af en återförvisning i sistnämnde hänseenden kan nu inenting annat blifva, än att inveckla de båda fullkomligt skiljaktiga frågorna, rörande Balansens belopp och den eller dem ansvaret derfor bör drabba. För att bestämma, emot hvilsn KE RT Ja 2 Lo oa I I Te