j
.
Toch uppmuntrar, de pligttrogna representanter-
krande, hotande eller våldsamma, med ett ord,
konstitutions-vidriga inflytelser, som en ljus-
skygg och onationell minister kan tillåta sig,
för att genom valens beherskande eller förvil-
lande skaffa sig en slafvisk representant-kam-
mare, d. v. s. ett lydigt verktyg för sina abso-
lutistiska planer. Det bevakar sålunda kamrar-
nes syftnirg och hela förfarande, underhåller dem
i en fortsatt kännedom om folkets önskningar
och tänkesätt, utdelar frimodigt, men med hof-.
samhet, beröm och tadel, och belönar, stöder
ne genom betygelser af bifall, aktning och kär-
lek. Om slutligen rörelsepartiet sjelft sitter på
representationens bänkar, visar det sig innerligt
genomträngdt af sitt uppdrags vigt och helgd,
vårdar nitiskt konstitutionen och hvarje konsti-
tutionell rätt, åtnöjer sig ej med tomma löften,
ja icke ens med ett blott faktiskt, tillfälligt iakt-
tagande deraf, utan fordrar garantier för de kon-
stitutionella rättigheternas okränkbarhet, bemö
dar sig, att på konstitutionel väg förska ffa hvar-
je förnuftsenlig rätt sitt behöriga erkännande, så
vidt detta fattas, eller historiska traditioner lig-
ga i vägen derför; understödjer troget en kon-
stitutionellt sinnad minister, som visar sig vän
af den upplysta allmänna meningen och den
ädlare tidsandan; men för, utan fruktan, med
alla af konstitutionen medgifna vapen, ett rast-
löst krig mot de maktägande, som afvikit från
det rättas väg, obekymrade om deras gunst el
ler ogunst, alltid ihågkommande skyldigheten,
att förkunna sanningen, lika dyrbar för fursten
som för foket, att skydda den för fursten och
I folket lika dyrbara rättvisan, samt befordra det.
för fursten och folket lika ärofulla och välsig-
nelserika framskridandet på civilisationens och
den allmänna nyttans väg.
Detta är rörelsepartiets karakteristik i nämn-
de ords egentliga bemärkelse, och sådan det
äfven i verkligheten allmännast visar sig. Det
är således väsendtligan skildt från omhvålfnings-
partiet, hvilket ej aktar lagens och rättvisans
gränser, utan will genom fysiskt våld förstöra
hvad som misshagar det, och genom terroristi-
ska maktspråk införa hvad det lyster, liksom
stillaståendets parti skiljer sig ifrån den ursinniga
reaktionens. Om man imedlertid endast antar
tvenne sidor eller hufvudpartier, hör visserligen
även hit omhyälfningspartiet, såsom rörelsepar-
tiets yttersta nyans, äfvensom sillestånds eller
motstånds-partiets öfverdrifnaste reaktion. Jem-
förelsevis kan likväl det ädlare och förnuftigare
rörelsepartiet anses som ett motstånd emot det
MI MMMM ---—- Q KÖ b Oo.n—nnnmn—n-—ny—nnsn——mnb ———A
omh välfvande — som de republikanske Giron-
disterne af det terroristiska Berget utskrekos
som ett motståndsparti — på samma sätt som
den moderatare delen af motstånds-eller stille-!
ståndsmännen kunna af de fanatiske reaktionä-!
rerne sägas tillhöra muvementet och således in-!
begripas i den allmänna förkastelsedom, de af
kunna öfver det sistnämnda.
Reakt:ons-partiet vill återföra oss till medel-
tidens adels- och påfvevälde, och skulle, till al-
la frihetsidders krossande, vilja begagna styrel-
sens våldsammaste absolutism. Motståndspartiet
biträder väl ofta denna faktion, utan att sjelf j
ana det, men består, hufvudsakligen, af såda-!
na, som ej äro mägtiga att inse det sanna för-
hållandet mellan naturlig och historisk, förnuf-
tig och positif rätt och traditionella anspråk, el-
ler som genom sina personliga eller ståndsin-
tressen al!hållas från att inse det, som följakt- 8
ligen ärligt hålla rörelsemännens bemödanden förS
skadliga och förkastliga; eller som, i fall de äf-v
ven inse dessa bemödandens rättmätighet och f:
heoretiska oklanderlighet, likväl befara, att, om
vägen en gång öppnas, rörelsen skall framgå I k
lltför långt och alltfor hastigt, samt att revolu-k!
och förderfligt inom samfundet, äfven det goda 8!
yttiga begrafvas under gemensamma ruiner. Aflo
ngest för spökena af en Robespierre och Ma-
at, — hvilka några bland omhvälfningsmännen
aft den fräcka därskapen att söka med sinalel
;esvärjelser framkalla — ställa de sig äfven med fö
vilja emot en Lafayette, en Benjamin Con-
tant, ja, till och med en Royer Collard, äfven-
ch Melbourne och begära lugn, d. v. s. stl Ida
istående, för hvad pris som helst. En an-
an del af motståndsmännen frukta väl ickeda
evolutionen, men väl förlusten af några dyrba- i Va
2 historiska privilegier, eller andra faktiskt inne- de
afvande värdigheter, pekuniära fördelar eller pre- i de
pgativer framför det öfriga samfundet. De för-1)
ara sin illa grundade, men likväl existerandel na