Frontispicen på Pantheon i Pans, ew verk
af Frankrikes förnämste bildhuggare, David, har
nyligen blifvit fulländad. Liksom den aflidne
målaren David, utmärker sig bildhuggaren ge-
nom den antika manligheten och kraften i sina
tankar; dock uppoffrar den sednare icke, såsom
den förre, den moderna verkligheten at de a-
kademiska formernas stränghet. Den stora bas-
relief, som kommer att smycka framsidan af
Pantheon, denna gemensamma hviloplats för sto-
ra Fransmäns aska, är en jätteartad komposi-
tion med en oändlig mängd detaljer; dock fram-
stå i synnerhet följande hufvudrmmassor : en ko-
lossal figur föreställande faderneslandet med en
krona af stjernor på hufvudet; i handen håller
hon en mängd kronor utsträckta öfver de vex-
lande generationerna. På ena sidan om fäder-
neslandet ses ryktet, på den andra frihetens ge-
nius; till höger åtskillige af Frankrikes utmärk-
taste statsmän, vetenskapsmän, skalder och konst-
närer, såsom Monge, Mirabeau, Fenelon, Ma-
nuel, Carnot, Voltaire, J. J. Rousseau, måla-
ren David, Laplace, Cuvier, läkaren Bichot,
som ännu ung sjunker döende ned på veten-
skapernes altare, jemte flere andra; till venstei
Bonaparte, Kleber, en Polsk lancier, republi-
kens och kejsarrikets förste grenadier, en död-
ligt sårad kyrassier (sannolikt en allusion pi
slaget vid Waterloo), som krampaktigt linda:
armarne omkring fäderneslandets altare, till och
med den lille trumslagaren, som gick i spetser
med sin trumma på Arcole-bryggan, och fö
närvarande är trumslagare vid tionde legionen
af nationalgardet i Paris. Vid de båda ändarne
af frontispicen ses lärjungarne i de borgerliga
skolorna och i krigsskolorna, de fleste med ned-
sänkt hufvud, fördjupade i sina studier, andre
blickande upp till mönstren för deras taflan.
Dessa äro hufvuddragen i det nationalpoem
sten, som Davids mejsel fulländat under lop:-
pet af tvenne är. Journal des Deb. försäkrar
att David aldrig uttalat sig så fast, djerf oci
säker, som i detta verk. National! wullägger
att figurerne synas liksom andas , och med för
trollande sanning föreställes den unge generalen
för Italienska arm?n glödande längtan efter slagt
ningar och eröfringar, det stränga allvaret ho
republikens talare och publicister, Voltaires oro
liga, missnöjda hållning, Rousseaus djupsinnige
melankoli. — Paris hoppas, att i Julidagarne fi
beundra detta konstverk, uppsatt på det ställe,
för hvilket det är ämnadt.