Frontispicen på Pantheon i Pans, ew verk af Frankrikes förnämste bildhuggare, David, har nyligen blifvit fulländad. Liksom den aflidne målaren David, utmärker sig bildhuggaren genom den antika manligheten och kraften i sina tankar; dock uppoffrar den sednare icke, såsom den förre, den moderna verkligheten at de akademiska formernas stränghet. Den stora basrelief, som kommer att smycka framsidan af Pantheon, denna gemensamma hviloplats för stora Fransmäns aska, är en jätteartad komposition med en oändlig mängd detaljer; dock framstå i synnerhet följande hufvudrmmassor : en kolossal figur föreställande faderneslandet med en krona af stjernor på hufvudet; i handen håller hon en mängd kronor utsträckta öfver de vexlande generationerna. På ena sidan om fäderneslandet ses ryktet, på den andra frihetens genius; till höger åtskillige af Frankrikes utmärktaste statsmän, vetenskapsmän, skalder och konstnärer, såsom Monge, Mirabeau, Fenelon, Manuel, Carnot, Voltaire, J. J. Rousseau, målaren David, Laplace, Cuvier, läkaren Bichot, som ännu ung sjunker döende ned på vetenskapernes altare, jemte flere andra; till venstei Bonaparte, Kleber, en Polsk lancier, republikens och kejsarrikets förste grenadier, en dödligt sårad kyrassier (sannolikt en allusion pi slaget vid Waterloo), som krampaktigt linda: armarne omkring fäderneslandets altare, till och med den lille trumslagaren, som gick i spetser med sin trumma på Arcole-bryggan, och fö närvarande är trumslagare vid tionde legionen af nationalgardet i Paris. Vid de båda ändarne af frontispicen ses lärjungarne i de borgerliga skolorna och i krigsskolorna, de fleste med nedsänkt hufvud, fördjupade i sina studier, andre blickande upp till mönstren för deras taflan. Dessa äro hufvuddragen i det nationalpoem sten, som Davids mejsel fulländat under lop:pet af tvenne är. Journal des Deb. försäkrar att David aldrig uttalat sig så fast, djerf oci säker, som i detta verk. National! wullägger att figurerne synas liksom andas , och med för trollande sanning föreställes den unge generalen för Italienska arm?n glödande längtan efter slagt ningar och eröfringar, det stränga allvaret ho republikens talare och publicister, Voltaires oro liga, missnöjda hållning, Rousseaus djupsinnige melankoli. — Paris hoppas, att i Julidagarne fi beundra detta konstverk, uppsatt på det ställe, för hvilket det är ämnadt.