underDara HNalltt.
Vito var icke mer än fyra år gammal, då
han en gång befann sig på en marknad tillika
med sin fader, som varit der inne för att sälja
kreatur; på hemvägen gjorde han då fadern upp-
märksam på att betalningen icke var fullkom-
ligt nktig. Han redogjorde genast i detalj för .
allt hvad fadren hade sålt, samt visade honom
att de små missräkningarne för hvarje serskild
post likväl tillsammans uppgingo till en summa l
af 5, 6 francs och några centimer. Riktighe-
ten af denna anmärkning fästade faderns upp-
märksamhet på gossens utomordentliga talang,
och den unge Vito fick från detta ögonblick
ostördt öfverlemna sig åt uppöfvandet af den-
samma.
Det är imedlertid endast sedan några få må-
nader, som Vito känner ens de matematiska ve-
tenskapernas nomenklatur, och man har noga
aktat sig for att bibringa honom några reglor,
eller att låta honom läsa någon matematisk bok,
på det att han icke måtte förlora vanan att!
sjelf finna upp de procedurer, han kan behöf-
va, emedan dessa hans sjelfuppfunna operatio-
ner äro oändligt mycket enklare och hastigare,
än någon af dem, som till och med de skick-
ligaste matematici rekommendera.
Den i Paris utkommande jurnalen la Phre-
nologie meddelar en berättelse af M. Dumon-
tier, som tagit ett gipsaftryck af gossens ansigte.
Med afdrag af det lilla kostbara och öfverdrif-
na, som allid mer eller mindre hänger i en
äkta frenolog, är denna berättelse ganska inte.-
ressant. Jag hade gjort alla anstalter i ord -j
ning, — säger Hr Dumontier, — för att kun-
na verkställa denna operation så fort och säkert!
som möjligt. Gossen hade säkerligen icke nå-
gon, åtminstone icke någon riktig, ide om hvad;
jag ärnade företaga, och då han infördes i rum-!
met, der jag skulle afforma honom, och han!
fick se anstalterna, upptäckte jag på hans an-
sigte en rörelse af förvaning. Hvad är det
man skall göra vid mig? frågade han sagta sin.
lärare. Åh, alldeles ingenting, du behöfver
icke oroa dig! Och barnet återvann genast
sitt vanliga lugn. j
Man må skynda sig så mycket som helst, äro
imedlertid alltid förberedelserna långsamma för I
den som väntar och icke vet förut hvad man
skall företaga med honom; en mängd mer eller
mindre oroande ideer tränga sig i sådan belä-
genhet alltid på en menniska. Vito uthärdade!
dessa preparativer med ett tålamod och en re-
signation, högst utomordentliga för hans ålder;
men då han kände den flytande gipsen rinna
utför pannan och kinderna på honom, var han
nära att fälla en tår; han återhöll den likväl,
gipsen betäckte i detsamma hans oögonlock, och
näsborrarne och munnen blefvo på samma gång i
tillsmetade med den våta massan Vito rystel
till, men i nästa ögonblick var han åter herre
öfver sig sjelf och hade återvunnit hela sin sin-
nesstyrka. Under de få sekunder han befann
sig täckt af gipsmassan, var han fullkomligt stilla,
och jag kunde icke annat än beundra detta
barns verkliga stoicism.
Så snart masken var aftagen af honom,
började han storskratta öfver sin egen förskräc-
kelse. Sinnesstyrkans, sjelfkänslans, modets E
förståndets organer hafva redan hos denna gos-
sen hunnit till en ganska betydlig verksamhet;
Vito är redan, så ung han är, i stånd att be-
herrska sig, att isolera sig, att koncentrera sig.
Under det han sysselsätter sig med lösningen
af något problem, är hans kropp oröriig, hans
anletsdrag bli lifliga, hans ögon lysa, hans blick
rrar kring alla omgifvande föremål; han är hel
och hållen inbegripen i sitt problem; några små
rörelser med läpparne föranleda nästan till den
tro, att han tyst för sig sjelf artikulerar resul-
taterna af de successiva operationerna, och nå-
gon känsla af fåfänga synes aldrig störa gången
af hans förståndsverksamhet.
Enligt all sannolikhet föreställer han siffrorna
för sig i hufvudet, hksom voro de uppskrifne
för honom, och behandlar dem sålunda alldeles
som han skulle göra med penna, adderar, sub-
traberar, multiplicerar, dividerar, samt förenar
med en ovanlig hastighet i tanken en utomor-
dentlig enkelhet i sina procedyrer. .
Man skulle tro att denna märkvärdiga skynd-
samhet och en så stor förmåga af jemförelse
och induktion skulle trötta honom, och att han
icke lång stundi sender skulle stå ut med att
på detta sätt anstränga sig; emedlertid är Vito
häraf på intet vis generad, så vidt man tror
hans lärare, Mr Comparato; denna hans verk-
samhet har snarare blifvit honom ett behof, och
ma dAntings hvar; han finner ett cerdoelec hehac