Bland kuriositeter, som vi i sednare tider sett
ir näppeligen någon så löjlig som en förkla-
ing eller ett beriktigande, den vi i dag emot-
:ogo. Mycket hade vi väntat oss. I förrgår
nförde vi ur Farmaceutiskt Notisblad en under-
rättelse, som vi ansågo ganska märklig, nemli-
gen att Statssekret. v. Hartmansdorff varit med-
arbetare i det förkastade förslaget om amorte-
ring af apoteksprivilegiernas lösen, och att lands-
ortsapotekarne täckts göra honom ett besök etc.
Hvad tycker nu läsaren? Det var icke Hr v.
H., utan — redaktören af Notisbladet, som med-
arbetat och fått besöket! ?
Vi bedja läsaren åter genomgå Farmaceutiska
Notisbladets uttryck, sådana de finnas ordagrant
citerade i Aftonbladet; och vi hemställa till all-
månheten, om en enda läsare fallit på den tan-
ken, att det icke var Hr v. H., som menades.
Utom honom var ingen enskild person uvämnd,
ty signaturen Red. (Redaktionen) tages vanligen
för en kollektif person, och då någon ledamot
deraf skall specielt utmärkas, brukas allmänne-
ligen att skrifva: utgifvaren af detta blad , en
af medarbetarne i detia blad, eller mågot dy-
likt. Vi hade sett amorteringsförslaget och icke
bland underskrifterna funnit någon som kallade
sig Red ; och dessutom voro vi, likasom all-
mänheten, vane, att, då signaturen Red. före-
kommer, icke läsa Redaktören, utan Redak-
tionen, hvarom man icke brukar pronomen Ao-
nom. Fullkomligt oväntad var oss således upp-
lysningen, ty vi kommo icke genast att tänka
på den händelsen, att tidningsredaktioner finnas,
som icke äro bevandrade uti det vanligaste af
den publicistiska terminologien och språkets all-
männaste grunder.
Vi hoppas imedlertid att redaktionen, redak-
tören skulle vi säga, en annan gång måtte er-
inra sig, att det icke är nog med miscceatur,
eller hopsmörjelsen, utan att man äfven bör vårda
sig om signaturen.