TCA ollld 2280M-0E AA
presidenten, Riksrådet ÅA. J. v. tHöpken, såsom di
en representant af dess vackra eller vackraste
sida. Att säga att H pken var statsman är icke Jä
att säga något nytt. Han var mer, han var hvado
man så ifagt påstår att man icke bör vara, e-IV
medan man känner med sig, att man icke kanlg
vara det, han var minister. Bland de flerala
skufter, Portföljen äger af Höpken, intaga vi
utan betänkande f-ljande utlåtande, hvars fore t!
mål det sjelf beskrifver.
f anledning af åtskilliga Kongl. Maj:ts utri-J0
kes Mimstrars berättelser om myckeuheten af
Svenskt folks utflyttande till främmande orter; Ir
befallte Kongl. Maj:t under den 16 Novemberie
1732 att en beredning skulle förordnas, att lr
undersöka orsakerna till en sadan utflyttning :
och vid handen gifva botemedlen till dess häm-j1
mavde.
P?Denna beredning trodde, under elt så an-
geliget arbete, icke böra uppehålla sig vid ac-;
cidenutelle orsaker såsom nemligen att uti näst
gränsande riken lönerna torde vara avsenligare,
utan aktades nödigt att efterse, om uti våra la-
gar och ekonomiska förordningar hufvudgrunden
kunde upptäckas till utflyttningar, och till des
ändan anmodades en viss man att der uppgifva jä
sina tankar, på det under öfverläggning manje
nåtte aga något att fästa sig vid. Denna
nanven använde derpå mycken tid, mycken S
nöda och mycken eftertanka. Hans arbete blefd
10g vidlyftigt, samt uti åtskilliga tomer indelt. I
Den första var näppelgen genomläsen, innan js
zuctoren begärde sitt verk åter, att dervid göra I
e
1
1
f
q
t
t
k
d
förbättringar, och som han sjelf berättat, hafva
desse förbättringar gjort ett nog vidlöftigt arbe-
te än vidlöftigare. Härigeaom har ock bered-
ningen blifvit hindrad uti fortgången af sina
öfverläggningar och uti sin åtrå att kunna tägga
för Riksens Ständer ett betänkande, som i an-l:
secnde till ämnets vigt och angelägenhet torde
hafva förtjent deras uppmårksamhet och krafti-l1
ga atgäörd. Emedlertid har man i gemen hun-!t
nit med att utröna, att tvång och förtryck!
äro hufvudorsaker, at folket icke vill trif-)1
vas i landet. Man har utröamt, att detta tvån-
get blifvit uppfunnet af okunnighet och af egna I
interesset, bibehållet genom en långlig vana och !!
nritadt tinkesätt, bhelgadt genom förordningar, i
jörökt genom nya våldsamma pafund eller hem-
iga samt uppenbara missbruk.
Man har äfven upptäckt sådana tider, då
man trodde myckenheten af inbyggare, så
snart den skrede ötver en viss proportion, vara
en tunga för landet; sådana tider, då man i
följe at en dylik princip, ville reducera antalet
och likasom monopolisera folkets förökelse och
tillväxt, samt då man uzder namn af skick och
ordaing drifvit en del deraf till främmande or-
rer, der TIrihet lemnas för lofliga handte-
ringar, och tvång allenast har rum emot
laster.
Riksens Ständer äro skyldiga åt ett uplysta-
re tidehvarf, att utur vägen rödja principer, som
stödja sig på okunnighet och barbari, och icke
äga annat försvar än gammal häfd. Men som
det torde finnas betänkeligt på en gång att
reformera alla missbruk och mera försig-
tigt al småningom tillreda en ändring och
örbättring; så torde tvenne omständigketer nu
behöfva deras omtanka.
Den ena nemligen att lämpa de mindre
domstolar i riket meca efter Lesprit de la
Constitutior som grundar sig icke på en unite
utan på en pluralitet, hvilken sedaare kunde
vinnas då, utom den ordinarie nämaden en nämnd
af Ridders- och Ståndspersoner blefve tillsattt
hvilka gemensamt ägde rätt alt determinera fac-
tum tll dess natur och egenskap, men doma: en
att utmärka lagens applicatioa.
Denna judicature har England hemtat ifrån
Norden, och här har densamma blifvit afskaffad
af obetänksamhet eller af en esprit d usurpa-
tion hos domaren, eller ock at en esprit de
despotisme hos Regenten; ty cn domare står
under närmare dependence än en nämnd.
Revision af mindre domstolars utslag vid
eu högre Tribunal är ett beneficium, men ett
kostsamt och flebile benefteium, hvilket den
fattiga långt mindre än den rika eller trätdryga
förmår nyttja, och emedlertid dependerar en
saks öde mycket af den forsta tillvedningen.
Den andra omstandigheten är uppböordssättet.
Till att sätta kronobetjente utur stånd att exigera
af alimogen mera än den bör betala, är nödigt, at!
allmogen bör kunna begripa hvad honom ålig-
ger at kontribuera, och dertill fodras ett sim-
pelt contributionssätt. I det stället lärer kunne
ras Pe of