mna
I Tisdagsbladet nämndes att åtskillige kreno-
fogdar och häradsskrifvare inom Jönköpings lån
besvärat sig öfver ett af Kammarrätten den 7
Nov. förlidet år gifvet utslag, som ålägger nämn-
de besvärande att utgifva anmärkt bevillning,
1832 och 1833, för inhyseshjon, backstugusit-
tare, nybyggare på andras ägor, samt afskeda-
de soldater med deras mantalsskrifne barn, och
vi meddela i dag den kerta berättelse, hvarom i
förutnämnde blad löfte gafs, och hviken för dem,
som gifva akt på vårt författningsväsende och ar-
betsklassens belägenhet, icke saknar intresse.
De anmärkte medlen uppgå inalles till 890 Rdr
20 sk, Bko, eller för kronofogden S. Wickbom och
häradsskrifvaren Fr. Fagerberg 526 Rdr 8 sk.;
O. L. Hegg och A. M. Fagerberg 210 Rdr 16
sk.; A. F. Bråkenhjelm och J. G. Ekelund 153
Bdr 44 sk.
Besvären uppgifva, att Kammarrätten grundat
sitt sitt utslag på 27 af 1830 års bevillnings-
förordning, angående afgifterna för arbetsfolk,
samt på 79 och 108 4S och cirkuläret den 22
April 1830, som ålägger kronans ombud vid
taxeringen att anmärka taxeringskommittternas
begångne fel och deruti söka ändring. De kla-
gande åter anmärka, att den uppgifne 27
handlar om arbetsfolk, som ej innehafva torp,
men vunnit tillstånd, att utan ständig årstjensr
och lön arbeta för dagspenning ; men att de
inhyseshjon ete., for hvilka bevillning nu for-
dras, icke vunnit sådant tillstånd, samt att det
skulle blifva mycket svårt att tillämpa bevill-
ningsförordningen annorlunda än ordagrant, hvar-
förutan förordningen utan tvifvel afser arbets-
folk på de orter, der någon större rörelse lem -
nar tillfalle till förtjenst, men icke sådane, som
uppehålla lifvet med ett uselt hafrebröd, bakadt
med tillsats af agnar, halm eller bark, hvilken spis
vanligen är backstuguhjonens i klagandernes byg-
der; för menniskolif, som endast så uppehållas,
förmena de klagande, lärer det icke varit Rik-
sens Stauders mening att fordra afgift efter
2 artikeln.? Vi hafva — fortiara de klagan-
de — upplyst i våra förklaringar Eders Maj:ts
Kammarrätt om de anmärkte folkklassernas
verkliga belägenhet, men icke blifvit trodde.
Jordägaren erlägger grundskatterna för både ter-
parn och inhyreshjonet m. f., men personella
utskylder betala de hvar för sig. Det är i
afseende på desse sednare utskylder redan an-
märkningsvärdt, att de fattige inhyses- och Back-
stuguhjonen skola betala lika med den väl be-
hållne Torparen. Denna obillighet är likväl ic-
ke nog. Efter Eder Kongl. Maj:ts Kammar-
Rätts beslut skola nämnde hjon dessutom för
arbetsförheten efter 2 Art. betala hvardera 1
Rdr, ehvad tillfälle eller ej, varit för dem for
handen, att arbetsförheten använda; men Torpa-
ren oaktadt sine bättre vilkor och sin må hän-
da goda arbetsförtjenst, är från denna beskatt-
ning fri. Fortsättes denna jemnförelse högre
upp, blifver obilligheten ännu mera förvånande.
Ståndspersonen, som utan fast egendom och sys-
sla lefver af sina kapitaler; som väl åtnöjer sig
med 5 procent, men likväl med denna revenu
ökar sina skatter och sin vällefnad årligen, und-
går efter berörde Zartikel, oaktadt, äfven en af
hans lekamliga former synbar arbetsförhet, all
beskattning, hvilken i stället träffar de vid hans
