men han var dock den man, som kände Ori-
enten och dess språk, Porten och de tursiske ;
store, som genomskådade de usla tolkarne, vid;
hvilka diplomaterne äro bundna genom sin o-:S
bekantskap med turkiska språket, samt afslöja- Y
de den nordiska diplomatiens intriger. — Det)
var han, som började att i Turkiet gifva saker-!
na en bestimdare, tydligare gestalt, och att in- 2
leda ett med Portens oafhängighet förenligt sy-
stem, men som tillika började att förbereda an-
tagandet i den inre förvaltningen af de stora:
grundsatser i afseende på handel och stats-
inkomster, hvilka ban i sin bok först förkun-
nat såsom der ine grunden till allt hvad som 1
i Orienten ännu är godt och brukbart. — Här
voro siledes skäl nog att bringa Dragemännen
och alla, som stode i relatoner med dem, i
rörelse emot Hr Urquhart, och genom Drago-
männen stämdes äfven den välviljande, men
svage, Hr Posonby ofördelaktigt emot honom
ech till hämnd för mer ån en gang visad brist
i respekt och aktning från den unge mannens
sida, som väl bar ämne inom sig till en stor
plemat, men deremot icke alls till nagra di-
plomatiska former. Sålunda råkade allt snart
i förvirring: Lord Ponsonby begärde att få re-
sa hem, Hr Urquhart är på hemvägen, och de-
ras efterträdare, som redan hunnit till Malta,
följde exemplet, man vet icke egentligen hvar- I
före, så att denna stora afvikelse från det goda j
gamla, och detta verkliga kätteri inom engelska
politiken tagit en ända med förskräckelse. Be-
höfva vi väl utpeka scns moraln af fabeln ?
Läsaren har väl redan sjelf funnit den. I Eng-;
land finnes hvarken inom de högre undervis-
ningsverken, eller de ministeriella byråerne, nä-
gon anstalt att förbereda unga män för den pu- !
blicistiska och diplomatika banans de beträda )
henne med det mått af classics and mathe-)
maties, som de inhemtat eller icke inhemtat il
Cambridge eller Oxford. Ja, äfven om dei
någon special-anstalt blifvit bandledde i de för
en diplomat oumbärliga studier af politisk hi-
storia, fredsslut, nationernes politik och stati-
stik, devas författning och deras läge och hjelp-
källor, hvad skulle det val gagna dem! Det är
icke skickligheten för yrket, utan afseendet på fa-
miljen och på relationerne, som afgör huruvida
en ung person får en diplomatisk befattning, och
de vigtigaste platserne gilvas åt dem, hvilkas
anhöriga eller beskyddare ge de största löftena!
att understödja ministeren, eller äro i stånd
att mest skada henne. Häri ligger grunden till j
Engelska diplomatiens svaghet; och vore icke
Engelsmännens yttersta argument, nemligen de-
ras tredäckare och kanonerna derpå, starkare
än deras diplomati, inom hvilken man snart kan :
räkna de verkliga talangerna, så hade den redan
längesedan spelat bankrutt. — Men hvad som
kunde ske på detta fält om England begagnade
de pulitiska talanger, hvilka förberedas, om
också icke alltid utvecklas, genom den klassi-
ska uppfostran, älvensom genom det offentliga
lifvet, det visa de utmärkta män, som OÖstin-
diska kompaniet satt i verksamhet och be-
gagnar till sina missioner, fördrag och un-
derhandlingar. Här befinner man sig i en
annan sfer, här tränger sig ingen efter euro-
peisk representatien snål aristokrati i de främ-
sta lederna, utan detta stora bolag, som eröfrat
och med vishet beherskar hela Indien, utväljer
för sina vigtiga aflärers bedrifvande män, som
äro kunviga i lendets språk, som icke sky att
till och med under faror och förklädda tränga
igenom vilda berg och deras ännu vildare in-
vånare, och som aterföra från de länder, de ge-
nomforskat, dessa oskattbara berättelser, hvilka
utbreda ljus öfver dessa hittills mörka trakter
af vårt klot. Månne man omsider, då regerin-
vurnit ex fast gång, då hon kommer att
mera slödja sig på masserna, än på koterierna
och familjerna, skall komma till insigt af det
rätta i detta hänseende, och i St. James förfa-
ra i poliuken och diplomatien på samma sätt,
Vv
-— — AA tn
-— F-
I Rs AA
som man är van att gå till väga inom indiska
styrelsen, nemligen sålunda, att ett omfattande
studium af de europeiska förhållanderne blir för
de tillkommande diplomaterne både en mojlig-
het och nödvändighet, och derigenom gjordt til
en omöjlighet att träffa på en engelsk diplomat,
sådan som den der i Wien, hvilken frågade:
PIVoestfaliska freden, hvad är det för cen
fred? Det är tid, ja, hög tid ati det sker,
och då talanger och insigter icke felas, kan
man vänta att den hälsosamma reformkrisen äf-
ven skall intränga i utrikes departementets öds-
hoa och toma trär. Dernå heror våsendtligen