landet återför sin besättning. Denna rättighet
att förafskeda och å utrikes ort qvarlemna
sjöman äger skeppare icke eljest. Han kan ej
vräka sjöman, ej lemna den åt annan, derest
ej omständigheterne synnerligen fordra att han
öfverlåter sjöman åt annan svensk skeppare, till
hvilken då hyreskontraktet öfvergår: tvertom är
han pligtig hemföra hvarje man af besättningen,
och det under arrest, der ej annorledes ske kan;
och der någon sjöman å utrikes ert bortoblifver,
skall skepparen vid hemkomsten med fullgiltiga
skäl styrka så väl sin oskuld till samma bortoblif-
vande, som att han till den förrymdes eller bort-
gångnes återfående gjordt allt hvad honom ålegat.
Jag citerar ej här alla de många författningar
som öfver ifrågavarande ämne utkommit; de äro
allmänt kände, och hvarje utrikes seglande skep-
pare kan redan om dem lemna besked. Men om
skeppare nu kan å främmande ort förafskeda kor-
rektionist utan ett stadna i det ansvar för-
fattningarna stedga, hur förafskedar ban dem
då? Ansverslöst vågar jag tro.
Sammaledes äga ntländske skeppare mottaga
korrektionister till sjöfart, utan att ställa bor-
gen för deras återkomst. Märkas bör att för-
ordningen ej här säger utländske skeppare, som
äro hugade att förhyra; detta uttryck behöf-
des icke heller, ty hvarken svenska, eller ut-
lända skeppare behöfva mottaga korrektionister,
der de ej äro hugade.
Aktor påstår att jag låtit förstå att författ-
ningen skulle syfta derhän: att korrektionister
kunna mot deras vilja af skeppare uttagas, att de
icke äga något sky dd mot faran att blifva pre-
jade, med flera beskyllningar, dem aktor påbör-
dar ifrågavarande artikeln: och med hvilkas
upprepande jag icke vill falla besvärlig: till alla
dessa aktors uppgifter svarar jag blott: de stå
icke i den åtalade artikeln. Denna artikel å-,
syftar klarligen fingenting annat än att ådagaläg-
författningen kan missförstås, således ock
sbrukas; ingen enda åsyftning är henne på-
bördad, blott betänkligheter, framställda, och
dessa ej såsom vissa, utan blott såsom vilkorliga
och grundade på ett om d. v. s. om korrek-
tionister kunna uttagas mot deras vilja ty-
detta är den åtalade artikelns verbala uttryck.
Jag bestrider den rättighet aktor tillagt sig
att i absoluta termer meddela någon förklaring
öfver den utkomna författningen; Om jag 1eke
skulle ägt rätt att ens tvifla om dess riktiga
förstånd, hvem har då gifvit aktor rätt att u-
tan undseende för domstolens och juryns omdö-
me tolka dersamma med en legislators anspråks-
fulla uttryck. Men äfven om den förklaring,
aktor trott sig tillständigt meddela, skulle i lag-
lig form från Konungen utgå, bestrider jag den
åtalade artikelns brottslighet, efter något i våra
lagar intaget stadgande. Äfven om det skulle
täckas Konungen att genom en förklaring un-
danrödja all tvist mellan aktor och mig om för-
fattningens rätta förstånd och tillämpning, qvar-
stå dock många ämnen till reflexioner, ej min-
dre öfver sjelfva författningen än öfver aktors.
ovanliga memorial, och jag räknar för en pligt
att, så fort jag mottagit aktors slutpåstående och
sålunda sett hans åsigter bättre utvecklade, äf-
ven å min sida närmare utveckla besagde re-
flexioner.
:
