ULTI ARARIA ee Rd 2 a se al UlldlUll DJaUC adl TT le
och Tory, och behöfver icke begå den dårska-
pen att uppstämma lofsånger åt någon modifi-
kation af tyranniet.
Arbetarnes association tilltalar reformvän-
nerna på följande sätt:
Det är nu snart 6 år, sedan reformbillen
blef en beståndsdel af landets lag. För att kun-
na genomdrifva denna åtgärd, i trots af kor-
ruptionens djerfva försvarare, sökte man under-
stöd hos millionerna, och detta understöd gafs
villigt och ärligt. De kastade sina hjertan in i
striden och skulle hafva satt på spel sina lif,
för att ernå det, som föregafs skola gifva
at alla frihetens lycksalighet. Men ack! deras
förhoppningar äggades genom löften, som icke
blifvit uppfyllda, och deras förväntan om frihet
har blifvit hittills bedragen. De hafva sett sam-
me män, som de förhjelpte till makten, förakt-
ligt bortvisa deras petitioner och förtrycka dem
med ännu mera slafviska stadgar; de hafva sett
de nya valmän, hvilka de förhjelpte till besitt-
ning af denna rättighet, glömma sina försäkrin-
gar ech egennyttigt förena sig med deras för-
tryckare. Men frihet innebär i sig sjelf en makt,
som vakar öfver hennes öde — sjelfviskheten
hos de män, som endast hade i sigte sitt eget
interesse, har blifvit bedragen just genom brist
på sjelfva den enthusiasm, som deras otacksam -
het förvandlat till likgiltighet. Allmänna rösten,
som upphöjde dem, tillåter, ensamt genom sin
tystnad, deras fiender att besegra dem. Resul-
tatet af detta otacksamma uppförande måste nu
ligga i öppen dager för hvarje uppmärksam be-
traktare; folket, som ser, att båda partierna vilja
hålla det under oket, och som är föremål för
bådas rofginghet, har med likgiltighet skådat
deras strider om makt och byte, afvaktande
hvad händelser tiden kunde medföra. På detta
sätt, medan den ena faktionen skrymtande talar
om frihet, sparar den andra ingen möda, för
att utrota den frihetsanda, som uppkommit, och
att aterinföra Tories öfvervälde och missbruk.
Hvad är således, i denna vigtiga kris, hvarje
redlig reformväns pligt? Måune det kan vara alt
tillåta despotismen segra — såsom den ot ifvel-
aktigt kommer att göra, såvida icke den slum-
rande kraften hos millionerna väckes till före-
kommande deraf? Men folket har lärt en nyftig
lexa af erfarenheten och skall icke hädanefter
kunna eldas till strid för någon åtgärd, som u-
testänger detsamma från de fördelar, den skul
le medföra. Nu inser folket, att de fleste af
våra fört yckande lagar och inrättningar, och
den okunnighet och det elände. för hvilka det
är utsatt, kan ledas till en gemensam källa —
privilegierad lagstiftning; och det måste derföre
rigta alla sina bemödanden på förstörande ar
detta stora och förderfliga monopol, i den öf-
vertygelse, alt så länge makten att stifta lagar
är förbehallen it de fa, skola de fås uieslutan-
de interessen befordras på bekostnad af mäng-
dens. Då ri dlige reformvänner inse detta, så
blir det gauncligt för deras att de allägga
all fruktan och alla skrupler och ädelmodiet
fästa sig med sitt förtroende vid dem, som icke
kafva nucot uteslutande interesse att be skyd la.
utan vilkas interesse är lugn och harmoni i
samhället, och att de söka få ett parlament
valdt bland de vise och gode inom hvarje klass,
och bland dem de som äga största förmågan alt
befordra all:s lycka.
Men det har blifvit yrkadt, såsom ett skäl
för bibehållande af privilegierad lagstiftning, att
folket är allt för okunnigt, för att valrätten skul-
le kunna lemnas i dess händer. Äro väl en-
gelsmän mindre upplysta än amerikaner? — och
hafva de väl, genom sättet, hvarpå de utöofvat
sin politiska hihet, bevisat att de icke förtjent
den? Ja, äro väl i vårt land de orepresentera-
de, såsom korps, mera okunnige än de, som
ör närvarande äro i besittuivs af valrätt? kun-
na de möjligen välja till parlamentet flere fien-
der af friheten, flere egennytuua lagstiftare, änj
le nuvarande valmännen utse? Den okunnighet,
ivaröfver man klagar, är en följd af privilegie-
ad lagstiftning; och de privilegierade hafva all-
id varit angelägna om att stänga hvarje väg
ill kunskap. Politiska rättigheter ägga nödvän-
ligt menniskorna till forskning — skapa akt-
ing hos medborgaren för sig sjelf — leda ho-Jl:
om till kännedom af sina pligter såsom med- -
orgare — och skall, under en vis styrelse, l
unna göras till det bästa korrektif emot dåliga
anor och seder. 4
Medborgare! med dessa fakta och dessa öf- I
ertygelser djupt fästade i våra sinnen, hafva vild
Itifrån början af vår association flitigt sökt of-lÅI