Om vid Näs Kronan tillhörige 14 tackor på
sådant sätt fördelades, så hade man redan till-
gång på 17 smärre schäferier, då de bristande
baggarne, utan någon ökad kostnad, troligen
kunde tagas ifrån Ottenby på Oland. Med
schäferierne på Mellingeholm och Ottenby, bor-
de måhända å enahanda satt förfaras ; och man
vågar foreställa sig, att en sådan, af schäferi-
styrelsen vidtagen åtgärd, befrämjad och beva-
kad af en nitisk och kunnig direktör för får-
skötseln, skulle snart lemna ett önskadt resultat.
— Det är en afgjord sak, att det finare och fina
fåret ingalunda är kostsammare att framföda an
landt-racen, och på intet vis af en sjukligare
konstitution ändenna. Det är pålägget utaf bag-
gar, som vid ullkulturen gör mesta svårigheten,
både i anseende till, snart sagdt omöjligheten,
att vid lammets födsel bedöma dess blifvande
egenskaper, och i anseende till den kunskap,
som erfordras för dessas bestämmande, och hvil-
ken man hos massan ibland jordbrukare icke
ens eger anspråk att begära. — Valet af en
afvelsbagge blifver således i de flesta fall, eller
alltid, slumpens, då af 12 vill 15 eller flere
lamm, blott ett enda utses till afvelns underhåll
— För de föreslagna stamschäferierne blefve det
en vacker vinst, att af 30 till 40 baggar kun-
na årligen, utom ullen, skörda, vi vilja blott an-
taga 4 Rdr pr stycke; och borde dessa små
stamschäferier snart kunna komma att förefinnas
inom de flesta socknar, ifall verket med omtan-
ka ech ifver angreps. — Vid en sådan arbets-
lan skulle en eler flere direktörer för får-
skötseln finna mera än tillräcklig sysselsättning.
Direktören borde omsorgsfullt utmönstra alla
årsgamla bagglamm, som för fel i ullbyggnaden
eller eljest, kunde anses otjenlige till afvelns
fortplantning, och döma dem till förvandling.
— Han skulle på reqvisition ifrån schäferiägare
bestämma den för schäferiets ullkarakter tjenli-
gaste bagge. Han skulle genom resor i distrik-
tet, och samtal med allmogen, söka ingifva be-
grepp om de stora fördelar Sveriges jordbrukare
kunde hämta ifrån en med ihärdighet och all-
var drifven ullkultur. Han skulle vid klipp-
ningstiden lemna nödiga föreskrifter för tvätt-
ning, och ullens behöriga skötsel i allmänhet;
och han skulle öfver fårafveln inom sitt distrikt
föra sådana anteckningar, att regeringen af dem,
med tillförlitlighet kunde bedöma ullkulturens
fram- eller tillbakagång — Vid en så beskaf-
fad sakens inrättning skulle en direktör för får-
skötseln göra fullkomligt skäl för lönen, hvil-
ket vi, utan afsigt att i minsta mån vilja för-
närma den varande direktören, nödgas påstå ic-
ke vara fallet för närvarande, utan att vi lägga
detta direktören annorlunda till last, än om han
icke föreslagit några utvägar, hvarigenom dess
verksamhet för ullkulturens befrämjande kunnat
vinna någon märkbarare askaädlighet.
Det af oss här föreslagna sättet att genom
legda baggar förädla, och uti ett förädladt till
stånd underhålla får-afveln, är ingalunda någon
nyhet. bet har i England länge varit öfvadt,
och hos ocs har Hr Öfversten von Bohnen i;
Nerike vid sitt stamschäferi af statens från Frank-
rike och Naz införskrifna 2:ne baggar och 4
tackor, börjat vidtaga denna åtgärd, till myc-
ken belåtenhet för kringliggande schäferier, och
lärer han vara sinnad, att åt saken gifva den
utsträckning, att vid dess schäferi ingen gums-
förvandling kommer att egasrum, hvarigenom !
vid hans schäferi snart torde kunna påräknas en:
ullgång af åtminstone 100 afvelsbaggar. Större!
schäferi-ezsare i Nerike hafva äfven börjat för
sina hbjordar begagna det tillfälle, Hr Öfverste v.
I
I
i
I
I
Böhnens schäferi i detta hänseende lemnat. Man
bar funnit fördelarne vara lindring i kostnaden
vid inköpet af de dyra baggarne, hvilket inköp
under en lång följd af ar städse miste förnyas,
för dem som icke på en gangkunnat jemväl
förskafla sig en konstant race af tackor, och
hvilket mängden ej förmått. Man slipper vi-
dare äfventyret att vid 4 eller 5 lamns utväl-
jande till afvel, ibland hundrade eller derutöf-
ver, misstaga sig om de tjenligaste och bästa,
för att i dessas ställe understundom få de säm-
sta; man behöfver mindre kännnedom af vilko-
ren för en säker och pålithg ullforädling, och
inga serskilta betesplatser för baggarne, men
äger deremot villfälle att bland en mängd: full-
växta afvelsbaggar utvälja de för ullkarakteren
mest passande.
Tillgång på baggar i tillräcklig mängd, utan
någon allför dryg kostnad för staten, och mot
den lindrigaste afgift för ullproducenten, är
sålunda efter vår mening första vilkoret för ull-
kulturens framgång inom Sverige. Allmänhe-
