Stag lalladll INCU UCL Uulllae bERETGpes Uldl!lCTC BI9-
destillverkningar. Den måktiga trollkraften var
ingen annan, än fruktan för prohibitifsystemets
umrdergång, och i och med det samma för lu-
rendrejeriförtjenstens död. Erfarenhet äger man
tillräckligt, att prohibitifsystemet alldrig upp-
drifvit fabrikationen till den grad, som närings
och handelsfrihet, samt att endast lurendrejeri
och! tullförsnillning trifvas under dess vingars
sku:ga ) Med den brist på system, sem ofta
anträffas inom våra lagstiftningar, blefvo 1823
års iriare handels- och närings grundsatser blott
ett skrämskott för klädestillverkningen under det
de för andra näringsgrenar, såsom t. ex. för
glasblåsningen visade sig såsom en i första bör-
jan ganska betänklig verklighet, och detta oak-
tadt hafva vi med mycken tillfredställelse hört.
en af våra mest aktningsvärda och af sitt yrke
mest förtjente glasbruksägare medgifva, att han,
sedan den första, i anseende till bristande råde-
rum känbara stöten var öfverstånden, icke me-
ra känner sig det minsta förfördelad genom den
friare täflan med utländskt glas, som blott tvun-
gi till em större uppmärksamhet å förbrukarens
fordringar, hvarigenom ett menligt inflytande af
utländsk medtäflam häfves på den enda naturli-
ga och billiga väg. —
Den ifrån 1823 beräkneliga lifligare rörelse i-
nom klädestillverkningen, skulle naturligtvis in-
verka på ullproduktiomen;! sedan fabrikerne
började afsätta ett högre belopp af egna tillverk-.
ningar, ökades äfven behofvet af imhemsk ull,
och då all varu produktion beror af efterfrå-
gan, så återupplifvades härigenom jordbruka-
rens uppmärksamhet på ullkulturen, och de ut-
vägar, som till dennas befrämjande föreslogos,
funno äfven bifall hos styrelsen. I denna rege-
ringens beredvillighet hade utan tvifvel grefve
Wirsen någon andel, och testamenterade sin
omtanka för ullkulturen såsom vi trott oss fin-
na, till Hr Presidenten Poppius, en likaledes
upprigtig nitälskare för industrien, om också
icke alltid på den väg, som i vår tanka är den
enda ledande till ett önskvärdt mål.
(Fortsättes.)
) Afven under bästa lurendrejeriperioden, drefs
i Skåne en sammantagen icke så ringa rörelse
med tillverkning af gröfre, men merendels väl
blåfärgade kläden. Machinerier i vanlig be-
märkelse, voro för denna rörelse alldeles o-
kände; den drefs som husslöjd, dels i städer-
na, dels af så kallade klädesväfvare i byarne.
Hade man försett desse väfvare med några
dussin spinnstolar och deremot svarande an-
tal kardmachiner, skulle utlåndningen fått en
svårare medtäflare. Hade man vidare tillåtit
införsel af utländskt kläde mot en tull, som
nedsatt vinsten på lurendrejeriet lägre, än att
den kunnat betäcka risken, så hade mångas
redan väckta håg för klädestillverkning öfver-
gått till handling. Under denna period sal-
des i Skånska städerna platt intet kläde från
svenska fabriker, och en handlande, som för att
göra väl, reqvirerade några st. grönt svenskt
kläde för militärens behof, hade den harmen
att bedraga alla sina kunder. En fördel ha-
de lurendrejeriet: det ökade förbrukningen
af kläde otroligt. Om regeringen gynnat det
och sedan utbytt det mot en med tull belagd
införselsfrihet, skulle Skåne ensamt absorberat
största delen af Svenska fabriksklädet, ty sen
behofvet af kläde en gång var rotadt, kunde
det endast med kläde afhjelpas Red.
2) Svenska glasvarors grofhet i jemforelse med
de inom några år till en så utomordentlig
elegans stigna utländska, säger likväl ekono-
men att tullen å glas ännu är för hög. Hvad
är följden? Att de utländska fina glasvarorna,
hur mycket de än reta den köplystnes blic-
kar, likväl så fördyras genom tullen, att blott en
och annan rik person förskaffar sig ett och
annat exemplar till parad. Men en vara,
som ännu ej spridt sig vidare, än att den
utgör en parad-möbel, underhåller ingen fa-
brik. Och när allmänna viljan kanske en
gång nedtvingar den utländska tullen, för att
åtkomma denna vara, som så mycket lyser i
ögonen, och så mycket bidrager att sprida sinne
för skönhet, snygghet och trefnad, så äro
våra fabrikanter åter på efterkalken och
falla ånyo till bönboken. Och af de stora
summor, dem de under tiden dragit ur sina
medborgares fickor, hvad är qvar? Troligen
ingenting annat än minnet af den yppiga väl-
lefnad, som är nästan oskiljaktig från de per-
soner, hvilka draga grofva inkomster utan att
hehäfva tänka eller ehiest arheta.