velat göra mycket, men för hvilken lika otvif-
velaktigt ännu mycket återstår, om syftet skall
uppnås och regeringen undgå tadel för en rin-
ga och oklokt använd verksamhet i en sak,
hvars stora vigt genom en mångårig inhemsk,
genom en så lysande utländsk erfarenhet blifvit
så fullkomligt ådagalagd. Vi införa här författa-
ren sjelf talande.
Den förvånande hastighet, med hvilken Preus-
Ben efter sista kontinentalkriget, under loppet af
ett tiotal år uppdref sin ullproduktion, kunde
ej förfela uppmärksamhet, serdeles inom de län-
der, hvilkas naturförhållanden lockade till härm-
ning af de stora resultaterna. Att väckelsen till
fårafvelns befrämjande sålunda äfven inom Sve-
rige skulle uppstå, var naturligt; men att de
vidtagne åtgärderne skulle blifva mera välme-
nande, än vidt omfattande och tillräcklige, var
äfven naturligt, då Sverige saknar all ansvarig
ledning för sin industri. Sverige har ingen mi-
nistöre, inga ministrar, och Sverige torde uti en
framtid komma att i statsläran förete ett obe-!
stridligt bevis, huru den bästa allmänna anda,
den högsta grad af välvilligt styrelsenit icke för-
må genom de kollegiala formernas tröghet fram-
föra ett land till den förkofran och till det väl-
stånd, som man uti andra länder sett utgå endast
ifrån en klok, vidtomfattande och djupt beräk-.
nande, konstflitens ministeriella ledning. — Må
man kasta en blick på Preussen och icke allt-.
för hastigt tillgripa den hos oss vanliga und-,
ykten, att tillgångar brista för styrelsen, att
här, som andra länder, -genom industrien ska-.
pa nya; ty vi, och flera med oss, skola genast
invända, att industrien är mera i behof af fri-
het, af undervisning och ledning, än af pennin-
gebiträden, dem den enskilda omtankan meren-.
dels sjelf förmår anskaffa.
Innan vi angripa vårt egentliga ämne, eller
ullproduktionens befrämjande inom riket, anse;
vi oss i förbigående böra kasta en blick på klä-;
des:i!llverkningen, såsom ullproduktionens afnä-
mare och den naturliga måttstocken för dess
utsträckning. Sedan långliga tider, eller alltifrån
fabrikssystemets införande i Sverige, har klädes-
tillverkningen varit gynnad genom införselförbud
mot utländska kläden; och sådant oagtadt fun-
nos år 1800 icke flere stolar, än i Norrköping
69, som afstämplade fint, medelfint och groft
kläde 99,313 alvar; uti Stockholm 223 stolar,
som af samma klädessorter afstämplade 244,025
alnar, förutan andra ylletyger af diverse slag;
uti Nyköping 8 stolar, som afstämplade 13,134
alnar; uti Alingsås 1 stol, som afstamplade 6911
alnar; uti Westervik 6 stolar, som afstämplade
7834 alnar kläde, e!ler sammanräknade för he-
la riket 307 stolar, som afstämplade 371,237
alnar kläde, hvilket belopp, i betraktande af
förbudet emot införsel af utländskt klåde, år
4800 borde framställa hela den årliga förbruk-
ningen af kläde för Sverige oeh Finland. Ull-
importen för samma år var angifven till 922,155 tb.
År 1824 var antalet af väfstolar för kläde,
le och stofter, uti samtlige de så kallade fa-
briks-, eller kanske rättare väfvande städerna,
422 stolar, som utom ndra ylleväfnader af-
stämplade 453,902 alnar kläde. 1825 ut
gjorde folkmängden af adel, prester, borgare,
stindspersoner, utländingar, judar, samt alla an-
dre, militärståndet inbegripet, men bondeståndet
undantaget, 720,412 personer, på hvilka sålun-
da belöpa något drygare ån 3, aln kläde af fa-
brikernes tillverkning för året.
ir 1834 funnos uti Norrköping 346 stolar,
som afstämplade 416,110 alnar kläde; uti Stock-
holm 100 stolar, som afstämplade 97,666 alnar
kläde; uti Nyköping 24 stolar, som afstämpla-
de 30,789 alnar kläde; uti Alingsås 11 stolar,
som afstämplade 10,509 alnar kläde, samt uti
Halmstad afstämplades dessutom 17,358 alnar,
uti Wexio 15,945, vid Marielund, Åtvidaberg
och Råby 19,304, eller tills. 481 stolar, med
circa 607,681 aln. kläde, hvilket borde motsvara
Sveriges hela förbrukningsbehof för året. Ull-
importen för 1834 är angifven till 1,256,395
skålpund.
En sådan framgång måste väl nödvändigt till-
draga sig uppmärksamhet äfven i Sverge; och
Hr Nieman, bosatt uti Skåne, var, om vi icke
missminna oss, jemte Hr Grefve Barck den för-
ste, som på nytt började uppfatta fårskötseln,
såsom en för vårt land särdeles passande huf-
vudgren af landtmannarörelsen. Saken tog lik-
väl ingen alfvarsammare fart förr, än det vid
4523 års nksdag började något klämta emot
prohibitif-systemet i allmänhet. Man företog sig
AE ES ES I Vg I
ringsgrenar, för hvilken regeringen eltvilvelakug
I