alltid är svår och farlig, var det isynnerhet hos
oss. Våra gemensamma fiender, som trodde,
att det hos oss ej skulle lyckas besegra de svå-
righeter, de ansågo för oöfvervinnerliga, hade
redan uppståmt segersången och spådde oss en
sociell desorganisation med alla anarkiens olyc-
or; en dåraktig förhoppning, som upplöst sig
till intet genom spanska folkets redlighet och
fastheten och försigtigheten i Edert förfarande.
M. H.! Då J företogen reformen af den
Cadizska konstitutionen, lyssnaden J hvarken till
kastandans öfvermodiga ingifvelser eller till en
vadlig popularitets tomma skuggbilder. — Sålun-
ida har denna grundlag, på helt och hållet na-
-turlig väg och utan yttre våld, fullkomnats i
I de former och vilkor, hon till en del saknade,
-Iså mycket de än höra till den representativa
monarkiens väsende. -J hafven beklidt det
kongliga prerogativet med all den makt, det-
samma behöfver, till ordningens vidmakthållan-
Ide e, då J inrymt det rättigheten, att sanktionera
lagarna, att sammankalla och upplösa, Corles,
samt i allmänhet gifvit den Verkställande mak-
ten en fri verkningskrets, under det J tillika
I förebyg ggt de möjligen deraf. härflytande miss-
J bruken genom den skyldighet J ålagt kronan att
årligen sammankalla Cortes.
! Genom den lagstiftande korpsens fördelning
i tvenne kamrar, hafven J gifvit dess öfverlägg-
I ningar en värdigare och lämpligare karakter,
samt större kraft åt dess resultater. Genom val-
prineipens bestämmande, hafven J slutligen åt
den allmänna meningen betryggat all nödig in-
flytelse på representanternes val, samt öppaat
det vidsträcktaste fält för de nationella intresse-
nas och behofvens yttrande från tribunen. De
öfriga konstitutionella föreskrifterna svara, ge-
nom sin tendens och kombination, på ett vär-
digt s sätt emot den stadga och insigt, hvarmed
J fastställt de första pringiperna.
- 2
Av
- p—
i
Redan vid sessionens öppnande, M. H., har
jag förklarat Er, att jag, som drottning, ägde
ingenting att råda eller föreslå Eder, och som
moder ingenting att af er begära, emedan jag
med förtröstanstull tillit helt och hållet öfver-
lemnade mig åt Eder högsinthet och vishet.
I Dessa Edra egenskaper hafva också öfverträffat
min djerfvaste väntan och i fullkomligaste mått
uppfyllt mina önskningar. - Trogen mina då
yttrade grundsatser, har jag önskat se den kon-
stitutionella reformen beseglad med national-
viljans uteslutande pregel. Derxföre har också!
min regering, så vidt det varit henne möjligt,
både 1 aseci nde på Edra förberedande arbeten
och Edra sednare öfverläggningar om denna re-
form, afhällit sig ifrån allt deltagande deri, och
icke i minsta mån sökt inverka på omröstnin-
gens frihet. Jag har emedlertid då och då an-
sett ändamålsenligt, att förklara Er, att jag bi-
föll de af Eder antagna grundsatserna, och des-
sa förklaringar, förut gj jorda gezom ministrarne, )
har jag upprepat och upprepar här i egen per-;
son med den innerligaste glädje. Här i Eder
krets, i Himmelens och jordens åsyn, förklarar
jag ånyo, af fri böjelse och ovilkorligt, att jag.
sillar och godkänner de politiska institutioner,
Jag ru nyss besvurit i min höga dotters namn
och närvaro, samt hoppas, det hemnes tinke-
sätt aldrig skola afvika från raina. I
—
Drottningen af Spanien, ehuru änna i en
späd iälder, borde bevista denna högtidliga akt.
Hennes förstand börjar utveckla sig, och ett så
ädelt och storartadt skådespel skall göra ett lif-
ligt intryck på hennes unga inbillningskraft, äf-
vensom å andra sidan hennes oskuld och naiva
gratie skola gifva, om möjligt, ökad kraft och
miresse åt våra ömsesidiga eder. I denna, för!
national-representationen bestämda sal, befinner:
sig min dotter, ställd under den spanska lojo-,
tetens skydd och försvar, såsom midt ibland ,
sitt folk, liksom vore hon upplyft på sina ko-;.
nungsliga förfäders forntida sköld. Må hon då,
ifrån i dag, vänja sig att lefva bland Er, att!,
afhöra Edra rådslag, bos sig inpregla nödvän-
digheten, att verka för nationens lycka och
dertill uppbjuda alla sin själs krafter. Hon är
den arftagerska, Himmelen gifvit Spaniorerne att
bönhöra deras önskningar; hon är frihetens ,
adoptifva dotter, uppfödd under skyddande la- c
gars skugga; att vörda dessa, vare hennes för- if
sta känsla, att verkställa dem, hennes högsta,
pligt, att försvara dem, hennes ständiga bemö- k
dande. Eb
Då nu mera monarkiens grundlag är organi-: R
serad i den fulikomligaste harmoni emellan fol-n
. - a a an Aa
j-———
I a