AUldU Meg lll ov -
sin utkomst; men så är icke fallet hos oss för
närvarande. — Till följe af en oriktig princip, som
till sin natur är hämmande och derigenom till sina
verkningar blir inskränkande och således åstadkom-
mer någontinglytt och ofullkomhgt, har man hindrat
och den ena förmågan att täfla med den andra.
Man har neml. väl erkänt den pröfvades skick-
lighet att utöfva det yrke, han valt till sitt nä-
ringsfång; men man har icke tillåtit honom att
efter eget tycke välja kretsen för sin verksam-
het, utan han har måst underkasta sig omstän-
digheternas tvång och afvakta det ögonblick, då
en afliden eller annars bortgående apotekare
lemnade en ledighet å den plats, der admini-
strationens tycke funnit det lämpligt att låta ett
apotek finnas och hvarest han sedermera, ett
slags glebie adscriptus, ägt rättighet att idka sin
rörelse. Det är sant, man har visserligen nå-
gon gng utfärdat nya privilegier; men sådant
har allud hört till undantagen. Då således a-
pothekare de facto äro quasi-monopolister, har
man sett sig tvungen att genom något band hiu-
dra dem från ett alltför ofverdrifvet tillgodogö-
rande af en sådan fördel; derifrån en annan 0o-
rimlighet, medicemal-taxan, ty alla taxor äro il
handel orimliga, emedan de aldrig kunna vara
rättvisa, men deremot alltid till fördel för den
som säljer. Men en annan olägenhet, som åt-
f öljer monopolier, har man icke kunnat hindra.
Det har nemligen inträffat, att icke så få a-
potekare, tryggade för tillkomsten af medtäfla-
re, helt sorglöst njutit frukten af de fördelar,
detta förhållande medförer, och detta ej sällan
till allmänhetens skada. Ett besök på ett och
annat småstads-apotek torde dessutom vara till-
räckligt att visa den nyfikne nyttan af monopo-
ler. — Då nu härtill kommer den ofverklaga-
de olåägenvheten för nybörjaren, alt nödgas an-
skaffa stora penningesummer, endast och alle-
nast för att tillhandla sig rättigheten, privilegi-
et, monopolet att utöfva yrket, så måste man
medgifva, att den följda principen medfört till-
räckligt ondt, så väl för farmacien sjelf, som
för allmänheten, och att det icke torde vara för
bittida att följa det sunda förståndets anvisning.
och låta apotekareyrket til!godonjuta den fri-
het, förutan hvilken, såsom man temligen all:
mänt, äfven hos 055, börjat inse, näringar icke
kunna vinna framgång. Att afskaffa de ändtli-
gen såsom skadliga erkända previlegii-köpen,
dertill erfordras, af orsak som lätt kan fin-
nas, inga konstlade operationer — man tilläte
endast hvar och en dertill skicklig befunnen per-
son att, hvar han önskar, anlägga apotek. Men,
skall man invända, derigenom måste hvar och
en, som erlagt betalning för sitt privilegium, helt
och hållet förlora det utlagda kapitalet, och så-
dant vore orällvist. Härtill svaras, att ingen lag
finnes, som bestämmer apotekens antal, hvil-
ket det stått i regeringens inakt att öka efter
godtfinnande; privilegiiköpen hafva derföre al-
drig kunnat grundas på någon säkerhet, om ic-
ke — omöjligheten af medtäflare. De hafva va-
rit blott och bart handelsspekulationer, dem man
företagit i förlitande på konjunkturens fortfaran-
de, utan att man derföre ägt rätt att icke fruk-
ta uppkomsten af nia apotek; och har rege-
ringen genom utfärdandet af nya privilegier stun-
dom gifvit en helsosam påminnelse om hvad
som i detta fall kan inträffa. Man måste dock
medgifva, att just genom sällsyntheten af sådana
fall man har indirektZinsöft försigtigheten; och
endast derigenom kan man förklara den vågsam-
het, hvarmed åtskillige köpare af apotek, isyn-
nerhet under de sednare åren, underkastat sig
möjligheten att förlora större penningesummor.
Då således det följda systemet till icke obetyd-
lig del är orsaken till det onda, blir det också
en billighet att icke på en gång införa ett nytt.
Det enda naturliga sättet, så väl att upphäfva
privilegii-köpen, som äfven att befordra far-
maciens uppkomst, måste således blifva att små-
nigom införa ett liberalare system, medelst med-
gifvande af nya apoteks-anläggningar , till dess
man slutligen, efter vissa bestämda års förlopp;
kan medge rättighet åt hvar och en dervtill qva-
lificerad person att, hvar som helst han finner
det tjenligt, idka apoteksrörelse. — Att medici-
naltaxa derefter blir öfverflödig, är tydligt. De
är lätt att förutse, hurusom åtskilliga invänd-
ningar skola göras emot deita förslag. Kardi-
nal-motskälet skall blifva, att man fruktar, de
så många nya apotek skola uppkomma, at
deras ägare måste, för att berga sig, dels tag:
en oskälig betalning, dels sälja odugliga och för
falskade läkemedel. Hvad det höga priset an
gar, så lärer man väl icke behöfva hysa någo!
20 Am KE FETA Ag