delning af sysselsättningar, utlorande genom lle-
ras förenade arbete, al företag, som icke kunde
åstadkommas af huru många som helst, om de
arbetat hvar för sig — se der den stora skolan
för samverksamhet. Hvilken läxa är t. ex. icke
navigationen, så snart den trädt ur sin första
råhet: allas trygghet oupphorligt beroende på
hvarje enskilds uppfyllande af den serskil
da del, som blifvit honom anförtrodd af det
gemensamma göoromålet. Militäriska operatio-
ner, då de icke äro alldeles odisciphnerade,
utgöra en dylik skola; och så äre älven al-
la handels- och fabriks-operationer, hvilka er-
fordra många händer till samma arbete på sam-
ma gång. Genom dessa operationer lära men-
niskorna värdet af samfällighet; de se, huru
mycket och med hvad lätthet de åstadkomma
det, som utan den aldrig kunnat åstadkommas;
sr —: RR —— —-—- - LV
de få en praktisk läxa om nödvändigheten atti
låta leda sig och att underkasta sig att handla
såsom oberoende delar af ett sammanhängande
helt. Ett folk, sålunda småningom invandt till
samfällighet genom sina bestyr i allmänna lifvet,
blir skickligt att införa samma vanor i nya för-
hållanden. Det är en allmänt giltig sats, att en-
da sättet att lära göra någon ting, är att göra
något af samma slag under lättare omständighe-
ter. Vana vid disciplin en gång förvärfvad,
gör menniskan skicklig att uträtta allt annat,
hvartill disciplin erfordras. Hon afskyr ej me-
ra att låta styra sig, och kan redan inse förde-
larna deraf, så snart ett föremål visar sig, som
kan vinnas genom samverksamhet, och som hon
linser eller tror vara nyttigt; och derigenom är
hon mogen att vinna det.
Ett högt civilisations tillstånd utmärkes såle-
des af egendoms och bildnings spridande och af
den styrka, som ligger i samverksamhet. Nu
böra vi betrakta den förvånande utveckling, som
dessa elementer tagit i sednare åren.
Den hastighet, hvarmed egendom hopats och
hopas i Europas betydligaste länder, men i syn-
nerhet i England, kan imgen undgå alt se. De
j närande klassernas kapital flödar öfver till främ-
mande länder och till alla slags vilda spekula-
tioner. Beloppet af det kapital, som årligen
endast härifrån utföres, öfverstiger troligen den
rikaste forntida handlande republiks rikedom.
Men detta kollektift så stora kapital är nästan
och hållet sammansatt af små andelar, van-
ligen så små, att ägarne icke kunna, utan andra
födkrokar, lefva på deras afkastning. Under det
rna tillväxt på massornas händer är
så betydlig, hafva de högre klassernas omstan-
digheter ingalunda förbättrats i motsvarande grad.
Många stora fortuner hafva visserhgen blifvit
samlade; men många andra hafva helt och hål-
Het eller till någon del blifvit förslösade, ty arf-
I vingarne af ofantliga förmögenheter, såsom klass
betraktade, lefva alltid upp åtminstone sina in-
komster, då de äro som högst, och de ound-
i vikliga skiftningarna 1 dessa inkomster nedsänka
dem oupphörligt allt djupare i skuld. Engelska
j
: - - o . - i
jordägarne äro, såsom de allt jemnt säga oss,;j
en ruinerad korps, och de verklige ägarne af
massan af deras egendomar äro inteckningsägar-
ne. I andra lander hafva de stora fortunerne i
allmänhet blifvit förstörda: i Frankrike genom
revolutionen och den revolutionära arfslagen; i
I Preussen genom den ena förordningen efter den
andra af denna i sjelfva verket demokratiska,
I fastän till namnet enväldiga regering, — Hvad
kunskaper och bildning angår, så är det tidens
utmärkande drag, att massorna, både af medel-
klassen och af sjelfva den arbetande, trampa de
I högre på hälarna.
I Om vi nu betrakta de framsteg, som massor-
na gjort uti vana vid samverksamhet och be-
l grepp att begagna den, så finna vi dem lika
öfverraskande. När drefvos konstflitens ope-
i rationer någonsin i en skala, som ens på långt
när liknade, hvad nu sker? Sysselsattes någon-
sin förr så många händer på en gång vid sam-
) Om förf. anser denna observation (att en
enväldig styrelse arbetar på de stora egen-
domsägarnes forsvagande och upphjelpande
af andra klassers materiella välstånd) vara
tillämplig endast på Preussen, så har han för-
bisett, hvad historien på hvarje sida lärer.
Ifrån Ludvig XI i Frankrike och Henrik VII
och Elisabeth i England, tll närvarande tid,
har hvarje despot, som förstått sin ställ-
ning, arbetat till samma mål, utan att man
derföre kan säga, att dess regering varit i
sjelfva verket demokratisk, om icke materi-
elt. Forf., lik andra Engelsmän, känner,
utom England. endast ett eller två länder,
som det för tillfället är modernt för öboarne