måste uppstå derigenom, att den arbetande små-,
ingom begynte få en billig ersättning för sinl
möda, och egendom och kunskap blitva sprid-
da bland millioner. En verkan af civilisatio-
nen är, att den andel af kunskaper och egen-
dom, som tillkomma en individ, begynner få allt
mindre och mindret inflytande, och alla resul-
tater mer och mer bestämmas af massornas rö-
relser, så vida kraften af samverkan och sam-
manhållning går i bredd med deras tillgångar.
Och hvem ser icke, att de det göra?, Det fin-
nes icke ett säkrare prof på civilisationens fram-
steg, än att samverksamheten vinner i styrka.
Se på vilden! han har kroppsstyrka, han
har mod, tilltagsenhet, ofta förstånd; hvad är
då, som gör alla vilda samhällen svaga och fat-
tiga? Samma skäl, som hindrat lejonen och ti-
grarma att på så lång tid utrota menniskoslägtet:
oforreågan af samverksamhet. Det är endast
aviliserade varelser, som kunna sammansätta sig.
All sammansättning är ett kontrakt, är uppoft-
ring af något af den individuella viljan för ett
gemensamt mil. Vilden kan icke förmå sig alt
for något ändamål uppoffra tillfredsställandet af
sim personliga vilja; hans naturdrifter kunna ej
böja sig för havs beräkningar ). Se åter på
slafven! han är visserligen van att tvinga sin
vilja till undergfvenhet, men för en herres vil-
ja, icke för något sitt eget högre ändamål. Det
felas honom foörstånd, att uppfatta ett sådant
mål; och i synnerhet kan han icke göra sig be-
grepp om em orubblig regel; och om han än
det kunde, äger ban dock icke förmåga att stå
fast dervid. Han är van vid att styras, men
ieke vid att styras af sig sjelf; då en pådrifvare icke
står öfver honom med piskan, belinnes han o-
förmögsare att motstå någom frestelse eller tvin-
ga mågon lusta, än vilden sjelf. ?
Vi hafva tagit exempel af ytterligheter, på
det vår sats må framstå så mycket tydligare:
men observationen äger allmän tillämplighet.
Ja mera ett folk nalkas vildars eller slafvars
tillstånd, desto oförmögnare år det att handla
samfälligt. Se på selfva kriget, ett obildadt
felks allvarligaste förehafvande! se, hvilken roll
råa eller halfciviliserade och förslafvade nationer
spelat emot civiliserade, ända från Marathon
til närvarande tid! Hvarföre? Emedan discipli-
men är starkare än antalet, och disciplin, d. v.
s. fullkomlig samverkan, tillhörer civilisationen.
För att gå till våra tider, så läs Napiers historia
om kriget på Halfön, och se, huru oduglige
kalfvildar äro till samverkan. Under all den en-
tusiasm, som lifvade spanska nationen i dess
kamp mot Napoleon, kunde ingen enda chef,
militärisk eller politisk, handla i samråd och öf-
verensstämmelse med den andre; ingen enda
ville uppoffra en hårsmån af sin vigt, sin magt,
sir opinion för den gemensamma sakens tydli-
ste kraf; hvarken generaler eller soldater kun-
de iakttaga krigskonstens enklaste reglor. Fin-
nes någcet interesse, som bör förmodas starkt
lå an på äfven vildars sinne, så är det begäret
att gemensamt krossa en fruktansvärd grarne,
dem ingen af dem är stark nog att ensam mot-
stå; men inga andra än civiliserade nationer haf-
va någonsm varit i stånd att bilda ett förbund.
I Indien hafva infödingarnes stater bhfvit beseg-
rade af Engelsmännen, den ena efter den an-
dra; Turkiet gjorde fred med Ryssland i samma
ögonblick då det anfölls af Frankrike ); verl-
deas nationer förmådde aldrig åvagabringa ett
förbund emot Romrarne, utan slukades efter
hvarandra; vissa af dem voro alltid beredvillige
att hjelpa till vid ide öfriges kufvande. Före-
tag, som fordra frivillig samverkan af många,
af hvarandra oberoende, personer, hafva i an-
dra än mycket civiliserade nationers händer all-
tid misslyckats.
PDBet är icke lätt att inse, hvarföre denna o-
förmåga af organiserad samfallighet utmärker vil-
dar och försvinner med civilisationens uppkomst.
Samverkan, likasom alla andra svåra saker, kan
erdast läras genom vana; och för att blitva dug-
Lig dertill i stora ting, måste ett folk gradvis
uppmanas dertill i små. Nu är den framskri-
Minne detta är en historisk sanning ? Hvad
man sett berättadt om s. k. vilda nationer,
bekräftar ingalunda förf:s uppgift. Och den-
på var dessutom onödig i hans lärobyggnad.
För sina egna beräkningar kan vilden gerna,
om icke böja, åtminstone suspendera sina