Tror du jag har glömt vägen till floden?
Men man skall ie dig.
Under natten ser mig ingen.
Med dessa ord stack hon vörjan gång efte
gång gevem mattan. Don Hernandos qväfds
suckar blefvo allt mattare och mattare. Soar
var det alldeles tyst. . . .
Denna berättelse skall läsaren kanske förmo-
da vara en dikt af någon bland den franska
romantiska skolans argaste skribenter, af Sue
elier Balzac eller Dumas eller måhanda af sjelf-
vaste Vitor Hugo. Den är, emedlertid icke an-
nat an ett lån ur ränsekningsprotokoller, för
kort tid sedan hållna infor Alkaden i Medellin.
Fiskare hade med sina nät dragit opp Don
Hernendos kropp ur floden, dit Donna Engra-
cia efier begånget mord kastat den, och rättvi-
sans uppmärksamhet hade af dem genast blifvit
agen i auspråk. Donna Engraeia redogjorde
oför domstolen sjelf utav tvekan för alla om-
ständigheter. Inusa dom fallit öfver den o-
yckliga, tog hon förgift i fängelset.