Hernandos :ygg, och medan det ännu var natt Tförde de den gemensamt till stranden af Guadiana, som flöt förbi deras trädgård. Ssedau de fästat stora stenar vid bylhet, för att hindra det Ifrån att flyts upp igen, kastade de det i vattnet på ett af de djupaste ställena af floder. Donsa Eagracia, som tillförene alltid visat sig föga rörd af sin mans ömhet och uppmärk(samhet, använde från detia ögonblick all möjlig omsorg, alli studium på att komma honom stt glömma hvad som passerat. Ett par vackra ögon och en täck mun ågaen ganska stor makt, Qvinnan har outtömliga resurser till sin disposition, då det gäller att bedraga eller förföra. Knappast voro några månader förflutna, förrän. don Hernando i det närmaste ötvertygat sig alt. han verkligen förgått sig, stt hans. misstankar varit ogrundade, att den person, som han mör-! dat, varit en tjuf och skälm, och att hans -hu-: stru var oskyldig. Man älskar ait låta sig iliu deras, man vill så gerna tro hvsd man skulle: önska. Hen sade til sig sjelf, att, i fall han. verkligen hade mördat denna Engracias älskare, ; vore hon icke en qvinna som skulle glömt det, ! eller kunnat förlåta honom det. Och hon be mödade sig, som sagdt är, att tvärtom undan rödja allt, som skulle kunna uppväcka det minsta af svartsjuka ellar obehagliga minnen. Al-i drig hade don Hergando funnit sin hustru så: vänlig, så huld, så full af intagande ömhet; han fann sig lyckligare än någonsin förri sin lelvad, : och tänkte för sig sjelf att, när allt kommer omkring, är det onda ändå allud bra för något. En afton, då han just prisade sig säll ofver denna lyckliga förändring, kom han ofrivillig: att röra något vid det förflutna. Ni har förklarat mig allt, — sade han, — alli, utom en enda sak, som jag omöjligt kan rätt försiå. Hur: hade han kunnat så der ensam rulla ihop sig sjelf i mattan och stoppa in sig som en EK stremadurakorf? Någon måste nödvändigt ha biuräadt honom. Donna Engracia påstod att det på intet vis behöfdes någon hjelp för att veckla in sig så der. Men försök, försok då sjeif! sade hon. : Nej, nej! det är icke möjligt. ; j Jo, säger jag! jag vill öfvertyga er. Försök! .. Kan man icke göra mig eu enda gång till viljes! Och med denna hilla befallande min, halft allvarsam, helft raljerande, som et fruatimmer och ett bortskämdt barn så väl förstå! att antaga, knep hon Hernande i mustaschen och förde honom fram till hörnet, der en dylik matta låg i stället tör den, som tjenat fransosen till svepning. Don Hernando lät, gapskrattande, göra med s.g hvad som helst. Hon tog värjan , af honom, 2 hade honom att lägga sig ner på golfver. Tag nu, — sade hon, — fast i kauten af mattan och rulla så omkring ! ; ?Det går inte! invände han, och fortfor att! skratta af full hals. Det är derföre att ri iate vill!? Och hona. låt honem nu sno sig kring ett hvarf, .. . två 2 hvarf, . .. tre,... fyra, .. . fem, ... l Toka: skrattade han, du vill att jag all I deles skall qväfvar, du binder för hårdt till!? Försök nu att göra er loss, at röra armarne ! i Omöjligt! jag är iopackad som en kardus X tobak. ? ; Nu drog hen ut värjan och kasiade slidan d långt ifrån sig. Hon satte tillika foten på mattrullas, för att känna sig för hvar bröstet var ? å den insnärjde don Hernendo. i ?Don frerogndo Hernandasz de san Pedro y D n Bachamonde y Pena Fulgida, vet ni att det var på detia sättet den olycklige var inbyltad, hvil-: ken vi mördade L Senora, jeg ber, sluta detta skämt! Vet ni, dona Hernando Hernandez de san : : Pedro y Bachamonde y Pen2 Fulgida, vet ni att min moders dotter svurit att hämnas ? i Olycklige, hör opp, eller jag kallar på I folk V it Som ni behagar, seuor! det står er fritt att! ropa; men jag har haft den försigtigheten att!( aflägsna ailt folt; och dessutom, han dog såsom if: en tapper man, och uten att ytira eit ord.? — Is Don Hernando gaf sig att skrika sf alla lunih gor, men ingen menniska kom. Alla voro bor-!t ta, och hans röst, döfvad genom det slags fodral, h hvari han var innesluten, kunde dessutom icke If höras långt. k Han hade hjerta i bröstet, hen ! han skrek icke, han! men ni, don Hernando Hernandez,!s ni är en feg usling! Man måste vara feg förjä att mörda en man, som försvarslös ligger för ensh fötter. Ni är en feg, ty vi darrar! f Nå ja, må göra! Du vill skrämma mig, ser!h 1 Moan höanta 11. IE KR