Hernandos :ygg, och medan det ännu var natt
Tförde de den gemensamt till stranden af Gua-
diana, som flöt förbi deras trädgård. Ssedau de
fästat stora stenar vid bylhet, för att hindra det
Ifrån att flyts upp igen, kastade de det i vatt-
net på ett af de djupaste ställena af floder.
Donsa Eagracia, som tillförene alltid visat
sig föga rörd af sin mans ömhet och uppmärk-
(samhet, använde från detia ögonblick all möjlig
omsorg, alli studium på att komma honom stt
glömma hvad som passerat. Ett par vackra
ögon och en täck mun ågaen ganska stor makt,
Qvinnan har outtömliga resurser till sin dispo-
sition, då det gäller att bedraga eller förföra.
Knappast voro några månader förflutna, förrän.
don Hernando i det närmaste ötvertygat sig alt.
han verkligen förgått sig, stt hans. misstankar
varit ogrundade, att den person, som han mör-!
dat, varit en tjuf och skälm, och att hans -hu-:
stru var oskyldig. Man älskar ait låta sig iliu
deras, man vill så gerna tro hvsd man skulle:
önska. Hen sade til sig sjelf, att, i fall han.
verkligen hade mördat denna Engracias älskare, ;
vore hon icke en qvinna som skulle glömt det, !
eller kunnat förlåta honom det. Och hon be
mödade sig, som sagdt är, att tvärtom undan
rödja allt, som skulle kunna uppväcka det min-
sta af svartsjuka ellar obehagliga minnen. Al-i
drig hade don Hergando funnit sin hustru så:
vänlig, så huld, så full af intagande ömhet; han
fann sig lyckligare än någonsin förri sin lelvad, :
och tänkte för sig sjelf att, när allt kommer
omkring, är det onda ändå allud bra för något.
En afton, då han just prisade sig säll ofver
denna lyckliga förändring, kom han ofrivillig:
att röra något vid det förflutna. Ni har för-
klarat mig allt, — sade han, — alli, utom en
enda sak, som jag omöjligt kan rätt försiå. Hur:
hade han kunnat så der ensam rulla ihop sig
sjelf i mattan och stoppa in sig som en EK
stremadurakorf? Någon måste nödvändigt ha
biuräadt honom.
Donna Engracia påstod att det på intet vis
behöfdes någon hjelp för att veckla in sig så
der. Men försök, försok då sjeif! sade hon. :
Nej, nej! det är icke möjligt. ;
j
Jo, säger jag! jag vill öfvertyga er. Försök!
.. Kan man icke göra mig eu enda gång till
viljes! Och med denna hilla befallande min,
halft allvarsam, helft raljerande, som et frua-
timmer och ett bortskämdt barn så väl förstå!
att antaga, knep hon Hernande i mustaschen
och förde honom fram till hörnet, der en dylik
matta låg i stället tör den, som tjenat fransosen
till svepning. Don Hernando lät, gapskrattande,
göra med s.g hvad som helst. Hon tog värjan ,
af honom, 2 hade honom att lägga sig ner på
golfver. Tag nu, — sade hon, — fast i kau-
ten af mattan och rulla så omkring ! ;
?Det går inte! invände han, och fortfor att!
skratta af full hals.
Det är derföre att ri iate vill!? Och hona.
låt honem nu sno sig kring ett hvarf, .. . två 2
hvarf, . .. tre,... fyra, .. . fem, ... l
Toka: skrattade han, du vill att jag all I
deles skall qväfvar, du binder för hårdt till!?
Försök nu att göra er loss, at röra ar-
marne ! i
Omöjligt! jag är iopackad som en kardus X
tobak. ? ;
Nu drog hen ut värjan och kasiade slidan d
långt ifrån sig. Hon satte tillika foten på matt-
rullas, för att känna sig för hvar bröstet var ?
å den insnärjde don Hernendo. i
?Don frerogndo Hernandasz de san Pedro y D
n
Bachamonde y Pena Fulgida, vet ni att det var
på detia sättet den olycklige var inbyltad, hvil-:
ken vi mördade L
Senora, jeg ber, sluta detta skämt! -
Vet ni, dona Hernando Hernandez de san : :
Pedro y Bachamonde y Pen2 Fulgida, vet ni
att min moders dotter svurit att hämnas ? i
Olycklige, hör opp, eller jag kallar på I
folk V it
Som ni behagar, seuor! det står er fritt att!
ropa; men jag har haft den försigtigheten att!(
aflägsna ailt folt; och dessutom, han dog såsom if:
en tapper man, och uten att ytira eit ord.? — Is
Don Hernando gaf sig att skrika sf alla lun- ih
gor, men ingen menniska kom. Alla voro bor-!t
ta, och hans röst, döfvad genom det slags fodral, h
hvari han var innesluten, kunde dessutom icke If
höras långt. k
Han hade hjerta i bröstet, hen ! han skrek
icke, han! men ni, don Hernando Hernandez,!s
ni är en feg usling! Man måste vara feg förjä
att mörda en man, som försvarslös ligger för ensh
fötter. Ni är en feg, ty vi darrar! f
Nå ja, må göra! Du vill skrämma mig, ser!h
1 Moan höanta 11. IE KR