MV Ke pr jag befaller det! Det behöfves ingenting mindre än denna bennes mans välbekenta röd för att återföra domna Engracia till sansning. Hvarest dölja den förrådda älskaren? Det fanvs icke i rummet en enda möbel att taga sin tillflykt till, icke en enda utgång att slippa sin våg genom. . Endast en större bastmatta låg i ett hörn af kammaren. Det var den enda ressurs som erbjöd sig. Den unga mannea plef inom ett ögonblick inrullad deri, och medan don Hernando beständigt fortfor att med sitt svärdsfäste knacka på dörren, upprepade dovna Ensgracia med ett uttryck af rädsla, som hon icke behöfde tvinga sig attantaga: Gud, hvad jag är förskräckt . .. hjelp, hjelp! Ändtligen gaf dörren vika för dom Hernasndos efiertryckliga påstötningar. Senor. sade den unga frun, jag har blitvit uppväckt genom bullret af några tjufvar, som försökte komma in genom fönstret; jag är icke säker häri huset; . .. väck upp ert folk . .. sök genom trädgården och grannskapet häromkring: ... ni, skall säkert ertappa skälmarna . . . Hernando var visserligen ingenting mindre än afspisad med denna undflykt, men höll god min och ställde sig fullkomligt som satte han tro dertill. Men är ni säker, — sade han, — att de icke verkligen inirängt i rummet? kanske hafva de här gömt sig någorstädes? Åh nej! — svarade dona Engracia, — här finnes ingen menniska mer än ni och jag! For öfrigt, hvar skulle de väl kunnat dölja sig i den här kammaren, alldeles tom som den är? Ni har rätt, senora! sade mannen, i det han satie foten på den hoprullade mattan, ni har fulikomligt rätt! Hans vilda blickar motTEPE EE EP) sade det lugn han gjorde våld på sig att antaga och den godtrogenhet han lät påskina. Nil har rätt! upprepade han och skakade sin värjklioga, man skulle verkligen icke kunna gömma sig häri. ... Imedlertid, då Godoy i Aranjuez förföljd af folket, tog sin tillflykt upp på vinden i hertiginnans af Osuna palats, var det just genom att ha vecklat in sig i en sådan här halmmatta som han i tvenne dagars tid gäckade sina fienders efterspaningar. Ah, om jag bra hade varit med der! ss .? Och hvad skulle ni då ha gjort? Jag skulle ha undersökt hvar eviga fläck med mir värjspets .... Men se här är sådant på intet vis nödvändigt. ... Här finnes ju icke det minsta att söka efter, eiler hur, sennora ? Och med dessa ord stötte ban värjan flera gånger in i mattrullen. Sucker af en qväfd sicärta läto förniramsa sig, men Hernando börde dem icke eller låtsade icke höra der. Jeg skall gå, — sade han ironiskt, — och se att jag får reda på bofvarna. Och han lemnade: rummet, som deu arma douna Enogracia skyadade att stänga till efier honom. Hon rullade upp mattan. Den unga fransmannen hade brösiet genomborradt af trenne värjstyng; strömmar af blod frustade ut gemom haes mun. Förgäfves sökte hon, knäböjd bredvid honom, hämma blodet, som rann ur haus sir. Det strömmade oupphörligt. Den döende ville tala, men kunde endast utsäga några afbrutpa ord. Ni har haft orätt... Judith är namnet på... min syster! ... Jag dör, ... men j l l 6 jag älskar er ävnu....? Han lyfte för en se-lt kund sina ögon mot donna Engracia och slöt dem för allud. I flera timmar förblef hon hggande blek, skälfvande framför hans lik, men då hen började bli iskall, då hon insåg att all hjelp var fruktlös, tog hon hastigt sitt parti; ty hon var icke en af dessa veka qvinnor, som i sorgens stund utiömma all sin kreft i onyitiga tårar. Och då hon icke mera kunde rädda gin älskare, beslöt hon att hämnas honom. Sedan hon åter invecklat liket i mattan, redt i ordning sitt hår och tsgit på sig en Jugnare uppsyn, begaf hon sig i sin tur att koacka på sin mans dörr. Kom ut! — ropade hoza. — Jag tror ni mördat en kristen menniska. Hela min kammare är full af blod. Han är död, senora? . .. Nåväl, så mycket !, bättre! Lit mig få sofva! ?Meoa man skall anklaga er som mördare. Jag har endast dödat min hustrus älskare. Jag hade rättighet dertill. Låt mig få sofva i faed ! 5 Jag protesterar mot en dylik smädelse; jag har ingen älskare, msn om jag ägde någon, vore det icke tillräckligt att ni mördat honom; ni borde då äfven döda mig; känver ni icke ert lands lagar 7)? ... För öfrigt, — tillade hon, fa Pr rr