utan afvikelse från detmig ålagda, kunde verkställa, I fall jag iklidt mig Fodermarskarnes skyldigheter, hade naturligtvis deras befattning i samma stund gjorts öfverflödig och, såsom sådan, bordt indragas. Man betänke dock att fouraget, å spridda ställen upplagdt, nästan i hvarje stund utlemns:s för hästarnes uttordring och att till detsammas mottagning och vägning stundom hela dagar under en stor del af året åtgå, äfvensom att inoch utlevereringar oftast löretalla vid de Kongl. Lustslotten. Kunna de mig ogunstige Herrar Ledamöter i Kongl. Nedre Borgrätten finna billigt eller ens möjligt, att jag, som bestridde 3:ne förut skilda tjenster, nemligen Sekreterare-, Kammerareoch Kontorsskrifvare-sysslorne, äiven skulle medhinna Fodermarskarnes tillräckligt trägna uppassning. För de högre funktionärerne vid Kaons.l. Hofstallet kunde tillfälle dertill måhända gifvas, såvida man eljest får af dem förvänta en större ansträngning. Icke nog att jag öfvertagit de 3:ne omnämnde embetsoch tjenstemännens göromål; icke nog att Kongl, Nedre Borgrätten dessutom uppdragit mig de båda Fodermarskarnes; ännu en befattning täckes samma Kongl. Rätt mig beskära, Den upptager nemligen såsom sitt andra skäl i det märkvärdiga beslutet, att Riddrängen Molander, enligt en instruktion, den jag kontrasignerat, haft vården om Hofstallets hafremagasiner och dertill förvarat nycklarne., De Kongl. Hofstallet bevågne Herrar Ledamöterne äro ej serdeles nogräknade med stridigheter i oget resonnement. Nyss lade de makt uppå att Fodermarskarnes instruktion tillkommit före mitt anställande vid Hofstallet; nu år det ett omvändt förhållande, eller att Riddrängens instruktion blifvit utfärdad ,efter, denna tidpunkt, vid hvilket de stödja sig. Sådane motsägelser behöfva blott antydas för att ådagalägga huru pluraliteten i Kongl. Borgrätten uppfattat och hehandlat förevarande sak. I den händelse, att Riddrängen Molanders befattning med hafremagasinerne skulle inskränkt de förut mig försäkrade rättigheter eller i något annat hänseende ändrat min instruktion, så finner hvar och en, med undantag måhända af Herr Landshöfdingen m. m, Fr herre Rålamb, Herr Kanslirådet m. m. af Wetterstedt och Herr Kammarjunkaren, Friherre Stjernstedt, att dessa ändringar i den redan tillvarande, nödvändigt bordt blifva synlige i Molanderska instruktionen, Der upptickas de likvist icke och min istruktion torde al!tså få vara i orubbed besittning af hvad den innehåller. Att Molanders befattning var en från min afskild, visar sig föröfrigt af det, nti hans utaf mig upprättade instruktion, förekommande stadgande, att han, ,ställd under mitt inseende, egde skyldighet att inför mig redovisa.n Denna föreskrift stärker ännu mer det ändock klara förhållandet, att man med Molanders tjenst ej åsyftade att beröfva mig rättigheten till afskrifnings-procenten. Underligt förefaller det mig, att bemälte Herrar Ledamöter i Kongl. Tledre Borgrätten, som tyckas så noga ha tagit kännedom af de för den lägre betjeningen vid Kongl. Hofstallet utfärdade instruktionerne, i den välmenta afsigten att derigenom kullkasta den mig angående, hvilken allena i detta mål behöfver begrundas, likväl förbisett det nyss ur Molanders instruktion hemtade uttrycket. Ett vidare at Kongl. Nedre Borgrätten åberopadt och med de förra beslägtadt skäl är det, ,att någon inventering af Kongl. Hofstallets magasiner hvarken vid mitt tillträde till tjensten, eller sedermera blifvit förrättad och att jag derom icke framställt anhållan. Uppfinningen af detta skäl är så egen, att jag anser mig skyldig nämna, det den tillhör Hr Kammarjunkaren, Friherre Stjernstedt, och sedermera blifvit godkänd af Herr Kanslirådet m. m. af Wetterstedt och Herr Landshöfdingen m. m., Friherre Rålamb. Sådant slags folk som jag invänder säkerligen, att det ankommer på fö. mänren att förordna om en inventering och icke den, hvars kontrollerande densemma afser. Antoges allmänneligen den regel, att uppbördsmannen sjelf borde, då;honom bäst synes, besörja om inventering af dess pppbörd, komme man i sanning att ständigt få se förnyade sådane händelser, som just nu till allmänhetens grämelse inträffat. Hur kan Friberre Stjernstedt med dess lika tänkande följeslagare, om hvilkas lagkunskap iag numera fått så högt begrepp, begagna i: sitt don slut en sådan bevisningsgrund som den ifråvarande. Öm brist i min uppbörd någonsin förefunnits, hade wan åtminstone kunnat tillägga satsen någon hänsyftning, ehuru den likfullt ej varit på sitt ställe, men nu har min förvaltning städse förblilvit icke blott oklandrad, utan lofordad, och bortoraron af inventeringarne borde således tala till min tördel. Jag vill i fortsättning härmed förklara, att jag så mycket mindre fann mig hugad att påminna om dessa inventeringar, som de, hvilka höllos öfver Hofstallets öfiiga effekter alltid skett på min bekostnad, i anseende till Hofstallets asla penningeställning, Dessutom bör det tyckas som fourage-inventeringen vid mitt tillträde var alldeles obehöflig, enär fouraget upptogs till hela det belopp Fodermarskarne uppgåfvo, och de inkomne jorleboksextrakterne öfver i länen utestående ränte stråversedlar innehöllo. Vid de återstående motiverne i Kongl. Nedre Borgättens domslut vill jag ej länge uppehålla mig. Deas blotta förevisning är tillräcklig för att röja det nre värdet. Ibland dem förekommer först i ordnin;en: Att det utfodrade fouraget af hö och halm aförts i räkenskapen efter det mot hästantalet svaranle rationernas, utan att genom vägning utrönas. hvarsenom uppkommit såkallad öfvrerbesparing, hvilken cke varit till beloppet känd. Med fouragets utforing och afförande tillgick under min tjenstetid på nahanda sätt som förut, med den skillnad, att uti e före min tid upprättade feurage-räkenskaper någon fverbesparing af fourage, oförklarligt nog, icke fines synlig eller till försäljning upptagen. Huru än fverbesparingen unnkommit. så är in den 41 HAS