utan afvikelse från detmig ålagda, kunde verkställa,
I fall jag iklidt mig Fodermarskarnes skyldighe-
ter, hade naturligtvis deras befattning i samma stund
gjorts öfverflödig och, såsom sådan, bordt indragas.
Man betänke dock att fouraget, å spridda ställen
upplagdt, nästan i hvarje stund utlemns:s för hästarnes
uttordring och att till detsammas mottagning och väg-
ning stundom hela dagar under en stor del af året
åtgå, äfvensom att in- och utlevereringar oftast lö-
retalla vid de Kongl. Lustslotten. Kunna de mig o-
gunstige Herrar Ledamöter i Kongl. Nedre Borgrät-
ten finna billigt eller ens möjligt, att jag, som bestrid-
de 3:ne förut skilda tjenster, nemligen Sekreterare-,
Kammerare- och Kontorsskrifvare-sysslorne, äiven
skulle medhinna Fodermarskarnes tillräckligt trägna
uppassning. För de högre funktionärerne vid Kaons.l.
Hofstallet kunde tillfälle dertill måhända gifvas, såvida
man eljest får af dem förvänta en större ansträngning.
Icke nog att jag öfvertagit de 3:ne omnämnde em-
bets- och tjenstemännens göromål; icke nog att Kongl,
Nedre Borgrätten dessutom uppdragit mig de båda
Fodermarskarnes; ännu en befattning täckes samma
Kongl. Rätt mig beskära, Den upptager nemligen
såsom sitt andra skäl i det märkvärdiga beslutet,
att Riddrängen Molander, enligt en instruktion, den
jag kontrasignerat, haft vården om Hofstallets hafre-
magasiner och dertill förvarat nycklarne., De Kongl.
Hofstallet bevågne Herrar Ledamöterne äro ej serde-
les nogräknade med stridigheter i oget resonnement.
Nyss lade de makt uppå att Fodermarskarnes instruk-
tion tillkommit före mitt anställande vid Hofstallet;
nu år det ett omvändt förhållande, eller att Rid-
drängens instruktion blifvit utfärdad ,efter, denna
tidpunkt, vid hvilket de stödja sig. Sådane motsä-
gelser behöfva blott antydas för att ådagalägga huru
pluraliteten i Kongl. Borgrätten uppfattat och hehand-
lat förevarande sak. I den händelse, att Riddrängen
Molanders befattning med hafremagasinerne skulle in-
skränkt de förut mig försäkrade rättigheter eller i
något annat hänseende ändrat min instruktion, så
finner hvar och en, med undantag måhända af Herr
Landshöfdingen m. m, Fr herre Rålamb, Herr Kan-
slirådet m. m. af Wetterstedt och Herr Kammarjun-
karen, Friherre Stjernstedt, att dessa ändringar i den
redan tillvarande, nödvändigt bordt blifva synlige i
Molanderska instruktionen, Der upptickas de likvist
icke och min istruktion torde al!tså få vara i orub-
bed besittning af hvad den innehåller. Att Molanders
befattning var en från min afskild, visar sig föröfrigt
af det, nti hans utaf mig upprättade instruktion, fö-
rekommande stadgande, att han, ,ställd under mitt
inseende, egde skyldighet att inför mig redovisa.n
Denna föreskrift stärker ännu mer det ändock klara
förhållandet, att man med Molanders tjenst ej åsyfta-
de att beröfva mig rättigheten till afskrifnings-procen-
ten. Underligt förefaller det mig, att bemälte Her-
rar Ledamöter i Kongl. Tledre Borgrätten, som tyc-
kas så noga ha tagit kännedom af de för den lägre
betjeningen vid Kongl. Hofstallet utfärdade instruktio-
nerne, i den välmenta afsigten att derigenom kullka-
sta den mig angående, hvilken allena i detta mål be-
höfver begrundas, likväl förbisett det nyss ur Molan-
ders instruktion hemtade uttrycket.
Ett vidare at Kongl. Nedre Borgrätten åberopadt
och med de förra beslägtadt skäl är det, ,att någon
inventering af Kongl. Hofstallets magasiner hvar-
ken vid mitt tillträde till tjensten, eller sedermera
blifvit förrättad och att jag derom icke framställt
anhållan. Uppfinningen af detta skäl är så egen,
att jag anser mig skyldig nämna, det den tillhör Hr
Kammarjunkaren, Friherre Stjernstedt, och sedermera
blifvit godkänd af Herr Kanslirådet m. m. af Wetter-
stedt och Herr Landshöfdingen m. m., Friherre Rå-
lamb. Sådant slags folk som jag invänder säkerligen,
att det ankommer på fö. mänren att förordna om en in-
ventering och icke den, hvars kontrollerande den-
semma afser. Antoges allmänneligen den regel, att
uppbördsmannen sjelf borde, då;honom bäst synes,
besörja om inventering af dess pppbörd, komme man
i sanning att ständigt få se förnyade sådane händel-
ser, som just nu till allmänhetens grämelse inträffat.
Hur kan Friberre Stjernstedt med dess lika tänkan-
de följeslagare, om hvilkas lagkunskap iag numera
fått så högt begrepp, begagna i: sitt don slut en så-
dan bevisningsgrund som den ifråvarande. Öm brist
i min uppbörd någonsin förefunnits, hade wan åt-
minstone kunnat tillägga satsen någon hänsyftning, e-
huru den likfullt ej varit på sitt ställe, men nu har
min förvaltning städse förblilvit icke blott oklandrad,
utan lofordad, och bortoraron af inventeringarne bor-
de således tala till min tördel. Jag vill i fortsättning
härmed förklara, att jag så mycket mindre fann mig
hugad att påminna om dessa inventeringar, som de,
hvilka höllos öfver Hofstallets öfiiga effekter alltid
skett på min bekostnad, i anseende till Hofstallets
asla penningeställning, Dessutom bör det tyckas
som fourage-inventeringen vid mitt tillträde var all-
deles obehöflig, enär fouraget upptogs till hela det
belopp Fodermarskarne uppgåfvo, och de inkomne jor-
leboksextrakterne öfver i länen utestående ränte strå-
versedlar innehöllo.
Vid de återstående motiverne i Kongl. Nedre Borg-
ättens domslut vill jag ej länge uppehålla mig. De-
as blotta förevisning är tillräcklig för att röja det
nre värdet. Ibland dem förekommer först i ordnin-
;en: Att det utfodrade fouraget af hö och halm af-
örts i räkenskapen efter det mot hästantalet svaran-
le rationernas, utan att genom vägning utrönas. hvar-
senom uppkommit såkallad öfvrerbesparing, hvilken
cke varit till beloppet känd. Med fouragets utfo-
ring och afförande tillgick under min tjenstetid på
nahanda sätt som förut, med den skillnad, att uti
e före min tid upprättade feurage-räkenskaper någon
fverbesparing af fourage, oförklarligt nog, icke fin-
es synlig eller till försäljning upptagen. Huru än
fverbesparingen unnkommit. så är in den 41 HAS