det innefattar en påtaglig motsägelse att uppmuntra
inhemska fabriker, grundade på utländska rå-
ämnen. nader det man genom höga afgitter på dessa
fabrik. Fu imaterier beröfvar den Svenska fabrikanten
utvägen au täfla med utlänningen.
RÄTTEGÅNGEN MOT KONGL. HOF-
STALLET.
Det är förut i tidningen berättedt, att Nedre
BorgRättens pluralitet, Hrr Lndshöfdingen Baron
Rålsmb, KansiiRådet af Wetterstedt och Kam-
merjunkaren, Baron Stjernstedt afdömt detta be-
kanta mål så!unda, att Hr Wernstedts talan mot
Konungens Hofstall blitvit i allo ogillad. I följd
häraf har tvistea kommit att fortsättas vid Öfre
BorgRätten, dit Hr W. ingifvit efterföljande va-
deskrift. — Utom den förundran inhemtandet af
sakens utgårg måste väcka vid betraktande af
de skäl N. BorgRätten begagnat, förekomma äf-
ven i Hr W:s skrift åtskilliga uppgifter om hus-
hållningen vid Kongl. Hofsiallet, dem våra blif-
vande riksdagsmän torde i sinom tid erinra sig
och anvärda.
Med Höglofl. Riksmarskalks embetets i bilagde re-
solution lemnade tillåtelse, får jag mnu fullfölja det
vad jag erlagt mot Kongl. Maj:ts nedre Borgrätts
äfven bilogade dom af den 8 nästlidne April, i sa-
ken mellan mig och Hans Maj:t Konungens Hof-
stall, angående af mig fordrad afskrifnings procent å
Hof-stallets — fourage-persedlar för vissa af de år!
jag såsom Kamererare och Sekreterare varit der
anställd
Den utgång saken erhållit hos Kongl. nedre Borg-
rätten har i högsta grad väckt min förvåning. In-
nan jag förnummit det domslut, som nu öfverklagas, !
ansåg jag blotta tankan på ett sådant vara otillbör-
lig. Och ändock finnes deti verkligheten! Den tvist, !
jsom lagen fått att skilja mellan mig och Kongl. Hof-
stallet, borde rimligtvis icke kunna afgöras arnorlunda !
än till min förmån. Förgäfves skall man der söka
efter någon irrgång, som kan missleda det oväl-
idiga omdömet. Så enkel, så oförtydbar visar!
den sig. I
Min talan om rättighet att af Kongl. Hof-stallet
utbekomma den nämnda afskrilningsprocenten, grun-
das på en mig gifven försäkran, uti den straxt efter,
mitt tillträde till Sekreterare- och Kamerare-befatt-!
ningen vid Kongl. Hof-stallet utfärdade instruktion,
hvars — giltighet, alla möjliga iuvändningar oaktadt, I
Kongl. nedre Borgrätten icke kunnat förneka. Denna
imstruktion innehåller i 12 fg. Som Kamereraren
nåligger, att uppgöra redovisningen för alla de Hof- !
stallet, jemlikt stat, tillkommande fourage -persedlar
till deras fulla belopp, och ensam kommer att an-
svara för de förluster, som medelst af honom ske-!
pende försäljning af besparde fouragepersedlar till!
osäkre personer eller ötrig dess åtgärd tima kan;
så äger han, vid noggrannt uppfyllande af dessa vil-
kor, att åtnjuta den afskrifning å fouragepersedlar, !
som för Kronans redogörare stadgad är., l
Hvilka förbindelser åläggas mig här? Att uppgö-j
ra redovisningen för Hof-stallets fourage-!
persedlar ech ansvara för de förluster, som !!
genom någon min åtgärd kunde uppkomma. :
Har jag underlåtit någon af dessa skyldigheter? In- ji
gen enda anmärkning derom är af mina motståndare :
framställd, icke ett enda ditåt syftande ord har blif-
vit yttradt. Sådant måste väl å min sida utmärka
den största möjliga noggrannhet. Nu bestämmer
tillika den anförda f:n af instruktionen, att jag, vid
noggrannt uppfyllande af nyssnämnde vil-
kor ägde åtnjuta afskrifning ilikhet med
Kronans redogörare.
Här tillägges jag åter en rättighet eller, som är
detsamma, Hot-stallet förpligtas till en skyldighet,
hvilken skall motsvara mina förutnämnda åligganden.
Denna Hof-stallets skyldighet är ju den att låta mig
vid fullgjorda åtaganden undfå den nu omtvistade af-
skrifnings-procenten. — Det kan icke bestridas, att
sådant för den tid, hvarom är fråga, blifvit af Hof-
stallet oupptfylldt. År då icke min vederpart lika
pligtig att efterkomma dess förbindelse, som jag att
iakttapa min? Utan den uppenbaraste kränkning af rätt
kan ej den förra tillintetgöras, så länge den sednare
består, En hvar, hvilken är mäktig ett omdöme,
måste af detta allt inse hur omöjligt det är för Hof-
stallet att frikallas från de anspråk jag mot detsam-
ma väckt.
Jag skulle kunna stanna vid det nu anförda, så-
som tillfyllestgörande och oemotsägligt, i afseende på
denna otvetydiga tvistefråga, men för att icke synas
förfärad för de förskansningar, hvarinom Kongl. ne-
dre Borgrättens pluralitet sökt att undangömma min
vederpart, vill jag äfven dit intränga och än ytterli-
sere befista den seger, som jeg tror mig genom det
föregående skola vinna.
Kongl. nedre Borgrättens pluralitet har först åbe-
ropat, att Fodermarskarne Engstrand och
Pierard innehaft nycklarne till de magasi-
rer, der fouraget af hö och halm förvara-
les, och besörjt om detsammas in- och ut-
everering, dock att beloppet deraf till-
cännagafs för mig till anteckning. Härvid
bör man till en början märka, att den fodermarsker-
1e gifne instruktion redan tillvar då min utfärdades:
Om meningen varit, att de förpligtelser, som i den
örra finnas Fodermarskarne föreskrifne, skulle öfver-
lyttas på mig, hade naturligtvis sådant bördt i det!
ednare eller instruktiQnen för mig få ett rum; Det-
a har likväl: icke skett och hur djerfves man dålbe
tt föra nog till last hvad jag icke behöfde eller, tell
1C LULUC UCI UL, SdTAL HUN CC Sldgelt, elek -
ligt anspråk på tullfri införsel af Hampa, ty
PV PA ÖÖM AM: AA (M AM He ms: mA her Mö pd -— Oo -— V