det innefattar en påtaglig motsägelse att uppmuntra inhemska fabriker, grundade på utländska råämnen. nader det man genom höga afgitter på dessa fabrik. Fu imaterier beröfvar den Svenska fabrikanten utvägen au täfla med utlänningen. RÄTTEGÅNGEN MOT KONGL. HOFSTALLET. Det är förut i tidningen berättedt, att Nedre BorgRättens pluralitet, Hrr Lndshöfdingen Baron Rålsmb, KansiiRådet af Wetterstedt och Kammerjunkaren, Baron Stjernstedt afdömt detta bekanta mål så!unda, att Hr Wernstedts talan mot Konungens Hofstall blitvit i allo ogillad. I följd häraf har tvistea kommit att fortsättas vid Öfre BorgRätten, dit Hr W. ingifvit efterföljande vadeskrift. — Utom den förundran inhemtandet af sakens utgårg måste väcka vid betraktande af de skäl N. BorgRätten begagnat, förekomma äfven i Hr W:s skrift åtskilliga uppgifter om hushållningen vid Kongl. Hofsiallet, dem våra blifvande riksdagsmän torde i sinom tid erinra sig och anvärda. Med Höglofl. Riksmarskalks embetets i bilagde resolution lemnade tillåtelse, får jag mnu fullfölja det vad jag erlagt mot Kongl. Maj:ts nedre Borgrätts äfven bilogade dom af den 8 nästlidne April, i saken mellan mig och Hans Maj:t Konungens Hofstall, angående af mig fordrad afskrifnings procent å Hof-stallets — fourage-persedlar för vissa af de år! jag såsom Kamererare och Sekreterare varit der anställd Den utgång saken erhållit hos Kongl. nedre Borgrätten har i högsta grad väckt min förvåning. Innan jag förnummit det domslut, som nu öfverklagas, ! ansåg jag blotta tankan på ett sådant vara otillbörlig. Och ändock finnes deti verkligheten! Den tvist, ! jsom lagen fått att skilja mellan mig och Kongl. Hofstallet, borde rimligtvis icke kunna afgöras arnorlunda ! än till min förmån. Förgäfves skall man der söka efter någon irrgång, som kan missleda det ovälidiga omdömet. Så enkel, så oförtydbar visar! den sig. I Min talan om rättighet att af Kongl. Hof-stallet utbekomma den nämnda afskrilningsprocenten, grundas på en mig gifven försäkran, uti den straxt efter, mitt tillträde till Sekreterareoch Kamerare-befatt-! ningen vid Kongl. Hof-stallet utfärdade instruktion, hvars — giltighet, alla möjliga iuvändningar oaktadt, I Kongl. nedre Borgrätten icke kunnat förneka. Denna imstruktion innehåller i 12 fg. Som Kamereraren nåligger, att uppgöra redovisningen för alla de Hof! stallet, jemlikt stat, tillkommande fourage -persedlar till deras fulla belopp, och ensam kommer att ansvara för de förluster, som medelst af honom ske-! pende försäljning af besparde fouragepersedlar till! osäkre personer eller ötrig dess åtgärd tima kan; så äger han, vid noggrannt uppfyllande af dessa vilkor, att åtnjuta den afskrifning å fouragepersedlar, ! som för Kronans redogörare stadgad är., l Hvilka förbindelser åläggas mig här? Att uppgö-j ra redovisningen för Hof-stallets fourage-! persedlar ech ansvara för de förluster, som !! genom någon min åtgärd kunde uppkomma. : Har jag underlåtit någon af dessa skyldigheter? Inji gen enda anmärkning derom är af mina motståndare : framställd, icke ett enda ditåt syftande ord har blifvit yttradt. Sådant måste väl å min sida utmärka den största möjliga noggrannhet. Nu bestämmer tillika den anförda f:n af instruktionen, att jag, vid noggrannt uppfyllande af nyssnämnde vilkor ägde åtnjuta afskrifning ilikhet med Kronans redogörare. Här tillägges jag åter en rättighet eller, som är detsamma, Hot-stallet förpligtas till en skyldighet, hvilken skall motsvara mina förutnämnda åligganden. Denna Hof-stallets skyldighet är ju den att låta mig vid fullgjorda åtaganden undfå den nu omtvistade afskrifnings-procenten. — Det kan icke bestridas, att sådant för den tid, hvarom är fråga, blifvit af Hofstallet oupptfylldt. År då icke min vederpart lika pligtig att efterkomma dess förbindelse, som jag att iakttapa min? Utan den uppenbaraste kränkning af rätt kan ej den förra tillintetgöras, så länge den sednare består, En hvar, hvilken är mäktig ett omdöme, måste af detta allt inse hur omöjligt det är för Hofstallet att frikallas från de anspråk jag mot detsamma väckt. Jag skulle kunna stanna vid det nu anförda, såsom tillfyllestgörande och oemotsägligt, i afseende på denna otvetydiga tvistefråga, men för att icke synas förfärad för de förskansningar, hvarinom Kongl. nedre Borgrättens pluralitet sökt att undangömma min vederpart, vill jag äfven dit intränga och än ytterlisere befista den seger, som jeg tror mig genom det föregående skola vinna. Kongl. nedre Borgrättens pluralitet har först åberopat, att Fodermarskarne Engstrand och Pierard innehaft nycklarne till de magasirer, der fouraget af hö och halm förvarales, och besörjt om detsammas inoch uteverering, dock att beloppet deraf tillcännagafs för mig till anteckning. Härvid bör man till en början märka, att den fodermarsker1e gifne instruktion redan tillvar då min utfärdades: Om meningen varit, att de förpligtelser, som i den örra finnas Fodermarskarne föreskrifne, skulle öfverlyttas på mig, hade naturligtvis sådant bördt i det! ednare eller instruktiQnen för mig få ett rum; Deta har likväl: icke skett och hur djerfves man dålbe tt föra nog till last hvad jag icke behöfde eller, tell 1C LULUC UCI UL, SdTAL HUN CC Sldgelt, elek ligt anspråk på tullfri införsel af Hampa, ty PV PA ÖÖM AM: AA (M AM He ms: mA her Mö pd -— Oo -— V