utifrån hemta de inventarisr, som 1cke kunna bekommas i landet, isynnerhet i dz fall, då fartyg byggas för utlänningar, som alls icke nöja med Svenska iuventariepersedlar och alldeles icke beställa några skepp här, om de tvingas att, jemte det Svenska skeppet, äfven tillbandla sig Sveoska skeppsinventarier, de der alltid skola förblifva sämre än de utländska, så langel först och främst införselstullen på hampa är mycket hög, och dernäst införselstullen å segelduk proportionsvis ännu mycket högre (8 sk. för enj aln beräknad i värde till 24 sk), och införseln af tågvirke rent af förbuden. — Utan tvifvel! skall skeppsredarnss talaa i detta fall anses skä-j Egare än tågverkoch segsldu:sfabrikaaternas. Vi vilja gerna antaga, att den så är, och vi antaga äfven, att den icke mindre höga tulIzn å införsel af fartyg (25 procenot af kö-j pesumman) icke behöfver tagas i betraktande, emär både erfarenhet och beräkning styrka, att! Svenska skeppsbyggeriet, isynnerhet då det ej bindes af införselsförbud å inventarier, lemnar. fartyg till lika godt eller bättre pris, äa de fls-; sta främmande länders. Men deraf, att skepps-: redarne hafva rätt, följer icke att regeringens: i deita och flera likartade fall följda handkngssätt äfven är rätt, och frågan härom anse vi mycket vigtigare än tvisten mellan skepps-; redarnes interesse samt tågverksoch segelduks:; fabrikanternes. Regeringen har i detta och fle-: ra likartade fall följt det system, att hon, uian att förändra tullen å en viss artikel, skänkt vis-; sa personer den förmånen att införa samma ar-! tikel mot ringa eller ingen tull. En fråga är, om regeringen verkligen äger rättighet att göra sådane skänker, en annan om sådan skänkning är klok. : Med afseende på den förra, antag: en del, att rege i ringen har rätt att göra allt, som icke i grundi lagen är med uttryckliga ord förbjudet, så ait. alldenstund grundlagen icke uttryckligen förbjuj der regeringen att nedsätta tullen, så kan hon; ock nedsätta den, och alldenstund hon kan ned: sätta den för en viss vara, kan hon ock ned; sätta den till förmån för en vis3 person. Om regeringens rättighet att nedsätta tullen är icke värdt att tvista, ehuru det vore önskligt att regeringen aldrig ägde en sådan rättighet om-; skränkt, men regeringens rättighet, att nedsäita I eller borttaga tullen till förmån för viss person, bestrida vi, och kalla en sådsn förmån monopoliam. Man må bråka hjernan så mycket man vill. med förklaringen öfver detta ord, och öfver de: goda ech gagnmeliga afsigterna med de förmåner, man gifver en viss person endast för en viss, vara och för ett visst tillfälle, så är dock en sådsn förmån ett monopol, och underkastad al-; ia de missbruk, som i fria stater gjort monopo-; ker afskydda. Eller kan ieke en tulltrihet eiler tullnedsättning för en viss person, viss vara och viss tid, åstedkomma samma verkningar af förtryck och korruption, som ett monopol i vid-; sträcktare eller inskränktare bemärkelse? Kin; icke t. ex. en viss person infinna sig bos en: annan viss person, och säga rent ut: jag kan förtjena 10,000 Rdr, om Tit. skaffar mig rätt att tullfritt eller mot låg tullinföra den eller den varan; 5000 Rdr bjuder j:g Tit., om han gemomdrifver detta hos regeringen, och se här skall jag lemna en uppgift på en hel bop skäl för min begäran, hvilka klinga mycket väl, ja; så myeket bättre, som jag underkastar mig en hel bop inskränkningar i afseende på varans qvantitet, ioförselstid ete. etc., och Tit., somj har handel och näring om händer, torde väl också kunna uppfinna några nya skäl, och ran gera dem alla, så att de värma; 5000 Rdr äro iske att förakta. Om denna affär går för sig, hyad vill man då kalla denna förmån att imperiera för bättre pris än andra, om icke ett menopol? Kan den ieke äfven skada andra impertörer, och till och med sjelfva köparne alldeles så, som för extillåtelsen för en viss persem eller ett visst skrå, att ensamme förse hufvudstaden med bröd eller drieka eller t. ex. rättigheten för handlenden Broms i Götheborg akt årligen ensam införa 1000 fat porter, med dem inskränkning bevars, att portern skulle förtäras i Götheborg. — Det är öfverflödigt att! anmärka, att Vi med denna nakna framställning icke åsyfiar att sätta i fråga ärligheten hos regeringen eller hos någon person, som har dess öra; embvar, som förstår sig på tidningsspråket, ) vet väl att man icke med så allmänna resonemanger kastigerar lytet hos personerna. Afsigtem är blott att visa, det tullnedsättningar till förmån för viss person, betraktade i deras verkninger, 9e ut alldeles som andra monopolier. Me menopolier äre i grundlagen förbjudne, och det i on paragraf, hvars sammanhang tyd