Linköping den 23 Juni. Förliden Onsdag hölls examen i härvarande Friskola för Flickor. Denna vac-kra inrättning visade sig varaistigande flor. Elevernas handaslöjder hade nu blifvit utsträckta äfven till väfning. De företedda profven aflinnesömnader vittnade icke allenast om vunnen skicklighet, utan äfven em den fullkomligaste proprete, en förtjenst som icke nog kan berömmas. Barnen undervisas, bland annat, i Coralsång, hvari några af dem gålfvo prof af utmärkt skicklighet; hjelpinstrumentet Psalmodikon, som alltid med framgång begagnas, var äfven här användt. I Repläsning och Christendomskunskap täcktes Hr Doktorn och Biskoppen förhöra hvarje barn särskilt och dervid städse at de törevarande ämnena hämta anledningar att med en faderlig värma och en öfvad barnlärares enkelhet i framställningen inskärpa i deras förstånd och hjerta de dyrbara läror, som de till större delen ännu endast med minnet uppfattat. Det var i sanning uppbyggligt för alla närvarande, men isynnerhet borde det vara angenämt för barnens tillstädes varande föräldrar och anhöriga, att åhörajde af en Evangelisk anda utmärkta förklaringar och samvetsömma uppmaningar, hvilka Stiftets outtröttlige Of verherde under 3 å 4 timmars tid utdelade till än den ene än denandra af den späda hjord, så attirgen blef lottlös. — Lärarinnans förtjenster, äfvensom Hr Rylanders nit, att utan arfvode meddela Barnen undervisning i sång, vittsordades af Hr Doktorn och Biskopen. (Linköpings Bladet.)