Hen tvingar sig att se allvarsam och uppmärk
sam ut, då han hörer sina nya bröders arabi-ka
Men — det vore långt att uppråkna alla be
svärligheter, som man uaderksstar sig, för a
få — beskydda vetenskaperna.
Nu några ord om den nytta, som de der lär
da samfunden göra samhället genom att inkall
magnaterna bland sig. Vi tala visst icke on
att göre dem till vetenskapsidkare (hvari viss
intet ondt låge) utan om att utnämna dem der
till. Skulle det icke vara nog, att en menni
skoklsss finnes, som på grund af sin blotta bör
gör anspråk på statens embeten och hedersbe
visningar? Skall denna äfven värja sig att tro
det icke ens der fordom åt nattvaken och själs
ansträngniogen förbehållna vetenskapliga äran ä
odtillgänghg för den höga börden och rikedom
uten själansträngning? Skall det dä gå så lång
slutligen, att ingen öra, intet företräde skal
fionas, hvartill ieke aristokraten, blott såsor
sådan, skell kunna aspirera? Får då ingen vri
fisnas qvar, des naturens adel, snillets och tan-
kess söner, få samlas i fred? Så snart någon ä-
ra finnes att höra till något yrke, något sträf-
varde, skola då genast der, som tro sig födda
till all ting, äfven tränga Jit? Ar man verkligen
säker, att detta skall utgöra en uppmuntran,
en väckelse? Skola t. ex. de födde mäktige
uppmuntras att blifva verklige vetenskapsmän,
derigenom att de se, att det går an att få namn,
heder och värdigbet deraf? Och skola å an-
dra sidan de i politiskt afseende ringa och för-
aktade uppmuntras att med svett och möda
sträfva upp på veterskapernas törnesådda strit,
i fall de se att deras ende förmän gitva deras
ära erom androm? Skola de icke tvärtom små-
ningom insupa den tanken, att det är bättre att
crypa upp på det verldsliga ssmhäliets höjder,
då de se, att den, som kommit dit, honom fal-
er allt annat till?
Vi ana visst inga stora, åtminstone inga var-
sktiga, faror för vetenskaperna af detta intrång
b ena och detta knekiskap å andra sidan, ty ti-
dens andliga strafvande har vuxit ifrån dyika
veienskapliga ordenssamfund? men vi befara för
ögonblicket någon förvirring genom den allt
mere kring sig gripande ängsliga åhågan att in-
blanda de store i elli, tro dem berattigade till
lt och anse allt hedradt af deras inblandning.