budet. Och det andra, det förra likt: ordning, inskränkniagar, besparing, jemvig: i statens ia komster och utgifter (förnyadt bifalt). Uti dessa tvenne bud ivnefattas all lagen och profeterne (skratt och bifall). Och detta är icke blot! min mening Hvad frågar man väl också efer min eller någon annan enskild mans mening? Detta är hela folisets mening (jx! ja! j:!), och det är tillika Konungens mening (bravo!), och deri ligger en hätkraft af tio tusen hånders styrka, som säkert skall lyfta den sten, hvilken ännu ligger för grafven (stormande bial). Det är hela folkets menig. Från alla landets fyra hörn, från alla rikets fyra representant-församlingar, haiva dessa ord utgått. Holsteinaren, Schleswigern, Norcdjuien, Öboa, sla hafva med en mun uttalat dessa välgo ande ord: offsntlighet och ordning i rikets tinanser. Pet är Ko nungens mening. Nu skrifva vi 1837, men redan -år 1813, således för ett fjercedsl; århuadrade sedan, lofvade Konuogen sitt folk finanserna; offesthgbet och urgifvandet af en årlig budget (stor sensation), och sedan den tiden har han aldrig tröstnat att ålägga fioansförvsltingen sparsamhet, in kräckoiog och afbetslaing på statsskulden, på det att fulikomlig j2amvig måtte kuana erhållas emellin statens iokomster och wgifter. Då vi sålunda ännu icke äro i besittuiog af detta goda, är: sålant åtminstone icke Konungens fel (hör! hört). -— Det hafva vi ju redan hört så tidt och ofta! — Hört de! tidt och ofis? ja, deri har man sepnerligen alldeles rätt. Det är sagdt tidt och oita, och de är åter upprepadt och sagdt om igen minga ginger; men derföre är det icke sagdt tidt och ofta nog, så länge vi icke se någon verkan der af (långt utbåtlande bifal). Och hvilka ve:kningar hafva vi set derai? Ingen, alldeles iagen (nej! ;ej!). Har en finanstommission blifvit nedsatt? Nej (allmänt nej). Har rakenskaperna for 1835 blifvit offentliggjords? Nej (nej! nej!).. Har några besparingar blifvit ioford.? Nej (a:i!). Har några inskränkningar vidtagits? (Nej! ett jaj nej! nej!) Iogen, slldeles ingen (5tormande bifall). Nå, så är det då icke sigdt nog ofta, så är dat icke eller upprepadt vog ofta. Sådan är åtminstone min tanka: så länge min fiende står upprätt, så länge borilägger j:g icke mitt goda svärd. Aldng (bravul). Så länge jag skell taga plais i Roschildska ständernas sal, skall miit första ord, som fit! sista, vara för off-nilighet och ordning i rikets finanser, istilldess vi en gång sett verkan deraf. (E mösiastiskt, Jänge uthöllavde bravo). Så länge j g får vara gäst vid denna stoa mnationelt testliga måkid, skall min första och sista skål vera för offenilighet och o dning i rikets fivanser, till dess vi en gång uppnått dessa välgerniogar (åter högljudt bifsll).. Så långe jag kan föra hand och tunga i tal, i skrift, i tryck, öfverallt, hvarest bot något tillfälle dertill yppas, hvarest någon öppning fianes för denna tanka, der vill jig iokila heone med öfver ygelsens styrka, till dess dörren slutligen springer upp och vi i verkligheten erhålla hvad vi au så länge sakna, så länge förgäfves sx hållit om: offenutigbet och ordning i rikets fioanser! Om de öriga föreslagna skålarne och om festen i det kela -kall en serskild beräitelse utkomma i Köpenhamn , uppsgande de båll a talen och de :f;jupgna verserna. Omkring 100 ledamöter af laäseforevingen i Köpenbar n fi ade dagea med ett aftonsällskap på Evigbedsva:n. Även här föres!ogos efter Konurgens skål en mängd toaster, till en dl åtfoljde af singer. Derpå propecnerade pastor Wisby en skål för borgarståndet, hvarvid han snmärkte, att, då man i bass barndom lärt honvom, det komucgamakten fordom varit iovskränkt sf ständer, h:de man som sådsne vavligast nämnt ad I och p esterskap, bvilka varit de mäktigaste, man kunde nästan söga: de ends, Men i sina äldre år bade han efsri:, att tidens mägtiga an da häri åstedkommit en förärd.ing, och att på ruinerna sf dessa nedbiuna privilegier hade höjt sig ett tredje siård, långt mägtigare än de. Detta var äfven bändelsen i havs fadernesland. Presterskspets verldsliga inflytande hade fått sitt banesår genom reformationen oe adelns sitt genom suveräniteten. Men under det denna sistnämrdas blinda anhängare för icke länge sedan jubilerade öfver den vanmakt, hvartill konunväldet nedsatt dessa ständer, hade borgareståndet, tyst och obemärkt, men så mycket säkrare och kraftigare, uppväxt till en makt, som allt mer och mer börjsde göra sg gillande i al: la fö hållandet: I Danmark, hvarest eit gam. rm AVC ER I RR rt KR KOR RR MS KR MR IA