De goda tidningarre undfågvade allmömbeter
för någon tid sedan med koadoleen bref öfve
den förargeliga utgåpgen af erkebiskopsval:t
Detta har fört oss på den tenkan, att alimän-
heten, trött vid de förra brefven, to:de för omvex
lipgens skull gerna se ett sf axnan art. Det är et
koudoleansbref från Konsistorium i Wexis, til
Konsistorium i Skara, med snleduicg af Bi kop
Lunodblads död. De kriterier Jå en värdig hbi-
skop, detta bref leioaar, skola utan tvifvel vin-
Ina allmävhesens synve:l:ga bifall, och vi hafvs
ider:öre icke ergit i besäuckande att off nilig-
gör a d m,. ebur u vi foru se att kamay: han, sömn
allt d illa bedö.ser motverne, tu åter skall förebrå
oss att hafva velat göra en viss person till fö-
semål för oblida jemiorelser.
Till Högv, Domkapitlet i Skars!
Med bhjertligt detagsnåe hafva vi forvummit
den sog, som tråffar Skara DPomkspitel och
Stif. grrom den älskade styresmannen, Bisko-
pes m. m. Dcktor Sven Luodblads förudiga
död. Det är natu:ligt att de, som på nära häll
fått blicka in i en skön, at ljus och värma hka
g nomträngd själ, och i första hand njuit fruk-
t-rna af en ädel verksamh t, skola bittrast käa-
na saknaden; men om ett allnännare delag.n-
de inn-bär någon mildring och tröst, kan Skara
Pomkapitel vara förvi sadi, att hila svenska
församlingen anser sig h-fva gjort en stor för-
last, då hon ej längre bland sina prydoader fick
rakea den for sin lårdom och sina patriarkali-
ska seder utmärkte Lundblad.
?B.skop Luadblad, utgången ur hyddan, byg-
de sjilf sitt ramn och sin lycka. Gevcm sitt
ljusa förstånd och sin kraffulla vilja öppnade
ban sig en lysande bana, i trots af alla de hin
der fattigdomen Jade i ynglingens vag, och hans
egna själsad:l gjorde bordens och rikedowen:)
firdelar umbälhge. Det var i synne:het som
Professor vid rikets första universitet han frej-
dade sitt namn. Yuvrlingar från fäderneslendets:
serskildta landsk:p slöto der som fosterbröder en
förtrolig krets kriug den sällsynte lärarea, från
hvars läppar icke konstrika ord, men mognad,
på samma gång enkel och hög, vishet flodade
och förtjuste. Äfven i Wexiö stift fiones mån-
gen, som från den kära akademiska tiden bland
sina skönare stunder jäknpar dem, då Luncblad
för Jyssnande lä jangar tydde himlens samtal
ned jo den. Socm biskop vppfattade Lundblad
itt kall från högre synpunkt än politikens,
vars bana han ansåg mera slipprig, än att
len med säkra steg och upprätt bufvud kunode
senor vsudras; men gevom sin rättvisa, sin red- !
arbet och sitt förekt för intrigens konstgrepp,
in flårdfrihet, sitt upplysta mt for religion och
vildrvinvg, och i allmenhet genom sit för sen-
ning och rätt, fromhet och skörvhet alliid öpp: a
noe, har han äfven i denna egenskap öfverallt
örvärfvat ett högsktadt minne. I Svensia kyr-
sans rika partheon skal derföre hans bild in-
aga ett uumwärkt um, och de sköna dragen sko-
a säkert icke blekna usder århundraden. ?