Article Image
Paulsen Dasenden, uttyltad ban Gravens For samling, Söndre Bergenhuus Amt: Rodkeith d. 26 Augusti 1836. Det första jag vill gifva er underrättelse om är, huru vår resa gick, sedan vi reste från Gö theborg; vi kommo ombord på ett Amerikansk skepp, der vi måste betala för hvar fullväx person 30 Spd., men för barnen betalte vi in tet. Resan var, Gudskelof, icke så svår, son de föreställde sig i Norge; vi reste från Gö theborg den 24 Maj, och kommo till New York Lördagen den 2 Juli, således 5 vee kor och 4 dagar. Sedan vill jag, innan jaj går vidare, berätta, att den 4 Juli hålles e festdag hvarje år, öfvermåttan högtidlig, t) den är densamma dag, som de slogo sig fria. Nu var försaelad all stadens garnison, både ridande och fotfolk, af så många slags färger, att det aldrig kan beskrifvas sådant det var, och hvarje trupp hade sina musikanter, så ati jag är viss på, att det var öfver 20 slag musikantspel, och soldater och officerare voro så utstofferade med guld, att det blänkte af guld hvart vi sågo. Här träffade vi flere Norrmän i staden; men en som var den bäste att vagleda oss, var en vid namn Fredrik Vang från Guldbrandsdalen, en ganska beskedlig och hygglig man, som förde oss på en ångbåt, hvilken for uppför Hudsonsflodea 160 Engelska mil och der reste vi ungefär 18 timmar; derföre måste vi betala för en vuxen person 3 ort, eller som det råaknas här 3 qvart och för barnen en qvart. Så kommo vi till en stad, som kallas Albany, der vägdes alla: våra ressaker; när det var gjordt, sattes vi med våra saker i två vagnar, som drogos af hästar ett litet styeke tills vi kommo uppför höjden. Der stod en ångvagn färdig, som tog oss tillika med 8 andra efter sig; då fick vi åka så raskt, att vi knappt kunde ögna skogen på sidorna. Så kommo vi till en stad, som jag icke rätt mins namnet pi; derifrån kommo vi till en kanal, som är gräfd tvärtigerom landet, till en stad, sem kallas Rodkeith; denna vägs längd var 260 mil från NewYork till Rodkeisten — blef omkring 6 spanska daler för hvarje person — der vi måste sluta resan för denna gången, och andra dagen sedan vi kommit till Rodkeisten kom vi i arbete, och har! nu för dagen en spansk dsler, eller 6 daler i veckan; vi ha nu arbetat 7 vecker och ha förtjent på dessa 7 veckor mer än vi förtjent en hel sommar i Norge. Jag vill också gifva er en upplysning om detta land. 1 Norge tror man, att de,som komma till Amerika, blifva slafvar, men deri misstaga de sig. Slafven kan aldrig förtjena en daler om dagen, men det förtjena vi. Men jag vill gitva er en underrättelse, att de tvänne skepp, som foro från Stavanger, också lyckligen framkommo, men likväl icke så snart som vi; det första var 7 veckor 4 dagar på vägen och der dogo 5 barn af sjösjuka. Det andra, som for sednare, var på hafvet 9 veckor och d dagar, men der voro alla friska och utstodo resan lycklig:; således kunna vi prisa oss lyckliga, som kommo så hastigt fram, och allsingen olycka eller svårighet mötte oss på denna resa; alla mina medföljande kamrater må också väl. Förrän jag slutar min skrifvelse, vill jag äfven: gifva er underrättelse om de svårigheter, man föreställer sig i Norge; och här såväl som på andra ställen fionas äfven sådana. Dessa äro: att komma väl fram öfver hafvet; den andra och värsta af alla svårigheter är språket, som jag ännu icke känner. Det gläder mig att se, att vi icke äro illa utkomnae för vår kristendom; här äro utdelta 5 exemplar Danska böcker, som äro tryckte af det religiösa traktat-sällskapet i NewYork, och dessa böcker öfverensstämma i allt med den Lutherska läran, så att man icke kan finna den ringaste skillaad från de böcker vi hade i Norge. — Skulle någon få i sinnet att komma efier, så villjag säga i sanning att dat kostar pengar, innan man kommer till det tället, der det är godt köp på jord. Ogifta personer böra icke företaga denna resa, om de icke äga 50 till 60 Spd; här behös det likamycket sedan man kommer till NewFork som förut, och att komma hit och icke ha någon skilling öfver, är icke heller godt, som enhvar kan föreställa sig. Jag vill 1cke afråda någon; den, som är i stånd att ta sig fram, är visst så lycklig som den, hvilken går i Norge och släpar fram sin dag for ingen ting. nn ARRESTERADE Å Londonska tidningar omtala ett i psykologisk och juridiskt hänseende högst interessant rätte

16 juni 1837, sida 3

Thumbnail