Hertford, Grefren af Fife och Scotts ungdoms-
: vän, Lord Melville. Prinsez och Seott — sä-
ger Hr Croker — hade både den utomo-dart
i ligaste talang att berätta, hvar och en på sitt
sält, som jag någonsin hört; de kände båda sin
styrka i denna väg, och gjorde sitt bästa den
aftonen till hela sällskapats förijusning. Det var
omöjligt för mig, att blifva ense med mig sjell
t om, hvilkendsra som överträffa. den andre. Re-
genten var intagen af Scott, och Scott af ho-
pom; och när han sedermera besökte Loudon,
var han ofta gäst vid den kuogliga taffela. Hr
Adam påminner sig, att Prinsen var särdelss
road af skaldens anekdoter om gamla Skottska
domare och advokater, och att H. K. H. ibland
.supplserade dem med löjliga drag af en och au-
nan lagfsren hermiinsmsantel, som han sjell
kännt. Scott berättade bland annat en historia,
som han ofta brukade omtala, rörande sin gam-
Je vän, sekreteraren hos öfverdomaren, Brax-
field, och den kommeutsrie, Prinsen-regenten
gjorde dertill, roade mycket Scott, som seder
msra omtalde den. Anekdoten är följande: Då
Braxfieid var ute på förrättningar i provinserna
med de kringresande domrarne, plägade han
besöka en beksut, en förmögan man, som bod-
de i grannskapet af en stad, der domrarne höl-
lo sessioner. B. stanarde vanligen, åtminstone
en natt öfver, hos honom; och som de båda
voro ifrige suhackspelare, så slutade de meren-
dels sammanvaron med ett parti schack. En
vår då B. var hos sin vän, hann spelet icke att
blifva slut innan morgonen, så att B. sade:
Jag tror, Donald, att vi låta spelet stå som
det står tills nästa höst, då jag åter kommer
den här vägen; då kunna vi stuta det. I Ok-
tober kom B. väl ullbeka till orten, men icke
till sin gamla väns gästfria boning, ty denne
hade under tiden blifvit arresterad, på beskyll-
ning att hafva begått förfalskningsbrott, hvarpå
följer dödsstraff, och hans namn stod på listan
bland dem; som skulle ställas till rätta inför de
kringeesaude domrarne. Anklagel se-akten - upp-
lästes, processen gick sin gång, och juryn för
klarade den anklagade skyldig. Braxfield, till
hvars bet atining det hörd: aut uppläsa domen,
satle på sig sina kolossala trekantiga hatt, och
upprepade med hög röst den vanl ga lagformeln
för dösvsdomear — att upphängas med rep om
halsen tills döden följer; och måtte Herren vara
Eder arma själ nådig! Derpå tog han af!
sig hatten, nickade vänligt åt sin olycklige
bekante, och sade halfhögt med en sorts små-:
löje: Och nu, Donald, min gosse, tror jag att
jag gjort dig schackmatt för den här gången.
Regenten skrattade hjerthgt åt detta prof på
Braxfields brutala qvickhet, och sade: Walter!
den der gamla alonge-peruken tyckes hafva tasit
sakerna lika kallt, som mit eget tyranniska jag.
Kommer Ni ihåg, huru Thomas Moore beskrifver
mig vid frukosten — i
Bordet fullt med the och smörgåsar,
Dödsdomar och Morning Post? i
Vid midnsttstiden befallte Prinsen fram en
pokal, för att tömma den till författarens af.
HPawerley ära, och kastade en betydelsefull )
blick på Scoit, då han yttrade detta och slog
vin i pokaleo. Scott syntes för ett ögonbhek
en smula brydd, men återhemtade sig genast och:
fyllde sitt glas till brädden. Eders Kongl.
Höghet? — sade han — 7ser på mig, som om;
Han trodde att jag ägde något anspråk på fran
af derna skål. Jag har intet sådant anspråk,
men skall draga förserg om, att den sannskyl-
dige får veta hvilken utmärkt heder, som nu
vederfares honom. Härvid tömde han sitt gles,
och instämde med gäll röst i hurraropet, hvil- j
ket prinsen sjelf började. Men innan gästerna
åter hunnit sätta sig, ropade Prinsen: Vämat
ännu ett gles;! det skall vara en skål för förfat-!
taren af Marmion — och nu Walter, min gos-
se, tror jag att jag gjort dig acheckmait för den
här gången.? Denna skål draeks med ännu
starkare och längre hurrarop; hvarpå Scott tac-
kade i ett kort och vackert tal. Då Hr Adam
dagen derpå uppvaktade Hertigen af York, sea-
de H. K. H. till honom: I Sanning, Adam,
min brer höll nästen för nära vinden i afscen-
de på Iaverley — men iogen kunde hafva
turne at seken bättre, : Scott gjorde;
det var en bland de rol nar jag någon-
sin haft.
Regenten nämnde siltid Scott vid sit dop-
vamn: ?Walter,? tull och med vid den första
middagen de åto tillsammans. Prinsen bru
kade göra så, då han ville särdeles utmärka
någon. j
Tanan ckaldon lemnade fandanr 27 han En.