Hela första kapitlet, som slutas med 15 f.;
innehåller ej ett ord om de villkor, med hvilka
en handlande äger uppsäga burskap. Då 11
S. stadgar skyldighet att ställa borgen för 6 års
afgifter till staden, eller detsamma som 3 kap.
1 S. Handelsbalken, synes som med lika skäl
föreskrift bordt meddelas om hvad iakttagas bör
vid burskeps uppsägelse,s och cm sådant
sker inom loppet af de sex åren, afgiftlikväl
för de återstående erläggas bör.
Anspråken uti 16 på egenskaper hos den,
som i stad vill söka ullstånd att idka handel,
äro i sanning något knappt tilltagna. Men de
inskränkas i lägsta graden dertill att kunna skrif-
va läsligt, att räkna regula de tri i enkla tal
och bråk, att kunna föra italienskt bokhålleri,
att känna rikets mått, mål och vigt, ech förhål-
landet emellan dem och de förnämsta handlan-
de staters, att äga allmänna begrepp i geografi
och historia, att vara bemmastadd med lagarne
om in- och utrikes vexlar, och att kunna läsa
ett af de lefvande språken. På hvilken plats en
person vill sätta sig i samhället, bör han väl i
-någon mån äga begrepp om sina rättigheter och
-I skyldigheter. — Sålunda torde af den, som vil
- blifva handlande, böra fordras ungefär lika all-
-! männa begrepp om sitt lands gruxwdlagar, dem
- han skall besvärja att troliga hålla, efterkomma
I och fullborda, som sitt lands geografi och hi-
I storia. Månne det dessutom vore för mycket
I fordradt, att den handlande borde hafva enaban-
Ida begrepp om tullagarna, hvarpå ännu större
del af hans välfärd och bergning beror, än på
kännedom af geografi och historia? Vi hade
l åtminstone trott, att Kommersekollegium skulle
erkänt detta behof, då kollegium uti sitt, för-
I slaget åtföljande betinkande reg. 3 uttalat den
Istora sanning, (af hvars tillämpning, sedan den
I fullkomligt rotfästat sig inom berörde embets-
verk, allmänheten bör med skäl vänta sig de
rikaste frukter) att bland alla idkare ej fin-
nes någon, för hvilken en kontrollerande
embetsmyndighet eller ett inblandande i fö-
remålen för hans verksamhet är mera mot-
bjudande än för en handlande.
Då nu likväl anspråken uti denna f äro så
ringa, torde kunna med allt skäl yrkas att in-
tet af dem må rabatteras. På denna grund och
då med adelskapet ännu icke följer något visst
kunskapsmått, vitnar det om en alltför stor öm-
het om adelsprivilegier, att på grund deraf, att
de i vissa fall lemna adelsman rättighet att ut-
öfva handel, finna oformligt, att uti 17 f låta
äfven adelsmannen styrka sina kunskaper.
Likaledes har Kommersekollegium derifrån
relaxerat personer, som i rikets tjenst eller i
städerae bekläda eller beklädt sådana embeten
och tjenster, hvarå kongl. fullmakter utförda-
das. Grundeniderföre uppgifves vara, ett desse
personer äga vanligen de kunskaper och den
stadga, som erfordras för att ingå i handel,
och att de redan äro berättigade att emot kon-
tingent idka grosshandel. — Således är äfyen
deras och förmodligen tillika magistratspersoners
urgamla rättighet att drifva bandel, utan tvifvel
endast af glömska förbigången i hela förslaget;
upphöjd till jemnlikhet med privilegium, det
man ensamt will förneka borgareståndet att äga
eller åtminstone att få tillgodonjuta. Yttrandet,
att kongl. fullmakter på embete eller tjenst för-
utsätta besittning af det lägre kunskapsmått, han-
dela nu ansetts fordra, torde ock vara missta-
get; ty den händelse torde i allmänhet vara me-
ra ovanlig än vanlig, att t. ex. en f. d. offi-
cer eller annan embetsman äger alla de kun-
skaper 16 bestämmer.
NP rer ll emwop0pv 1 RM He I I HB oa.
oo Ow
E Med ännu mindre skäl äro magistrar och lä-
rare vid högre och lägre offentliga undervis-
ningsverk befriade från skyldigheten att styrka
sine kunskaper uti de stycken, som blifvit i
allmänhet en handlande ålagdt att äga. Kom-
mersekollegium har väl förklarat magistrarne ej
kunna åläggas nyssnämnde skyldighet, men vi
vete ej skälet derföre, då skyldigheten utgör ett
allmänt vilkor, som vid magistergradens statue-
rande aldrig varit i fråga, och vi tvifla ganska
mycket, att megistrar och lärare i allmänhet är
ga förmågan att föra italienskt bokhålleri eller
kännedomen om inrikes wexelstadgan eller gäl-
lande stadganden rörande utrikes vexlar, så väl
i Sverige som i större handlande stater.
Genom 1976 är enka, äfvensom ogift myn-
dig förklarad qvirna, ansedd berättigad att re-
dan vid 25 års ålder, med ringa kunskapsmiit,
för egen räkning komma i utöfning sf handels-
rättighet, då deremot mansperson, enligt 17
först vid 30 års ålder kan utan högre kunskaps-
I rn 1 1:99 RA RT AR en RR