-ipad Konungaförsäkran af den 23 Februar
el 1759, som uti 1.9. utryckeligen bjuder och
befaller att BorgareStåndet eller, som order
ännu tydeligare lyda Rikets Borgerskap eller
- städerne i allmänhet skola vid deras innehaf-
vande i äldre och sednare tider erhållne privi-
legier, fri- och rättigheter, grundade på Kongl.
Resolutioner i evärdeliga tider, bibehållas och
skyddade vara, så attdem ej eller i anseende
till deras handel och sjöfart, näringar och rörel-
ser, minsta hinder eller förfång tllfogas skall,
och uti 2. 6. att ingen må tillåtas borgerlig
handel eller rörelse drifva, som derå burskap e)
vunnit, samt afgiften till kronan eeh staden
derför betalar. Man må nu deremot invän-
da hvad som hälst, så står den satsen fast att
det är dessa försäkringar, hvilka inbegripas uti
114 6. Reg,-formen, som betryggar. samtliga
RiksStånden om tillgodonjutande hvar för sig
af de dem förlänte privilegier, förmoner, rät-
; Itigheter och fribeter. Det är sant BorgareStån-
, det, eller, som är detsamma, Rikets Borgerskap
. och städerne i allmänhet hafva ägt flere andra för-
I säkringar i detta ämne, meddelte genom sär-
I skilta Kongl. Resolutioner såsom om inskränk-
ning af Borgares antagande utöfver behöfligt an-
tal m. m.d. Dessa hafva förfallit genom kon-
cessionerna RiksStånden emellan af vissa ömse -
sidiga privilegier, af Kongl. Maj:t i Nåder kun-
gjorde den 6 April 1810. Sålunda har Bor-.
gareStåndet medgifvit inträde för alla uti rättig-
het till idkande af all borgerlig näring, emot å-
liggande af deremot svarande borgerlig tunga;
inom denna gräns har Näringsfriheten blifvit
föremål för sådan ekonomisk lagstiftning, som
189. 5. RB. F. omtalar, och ingen oväldig lärer såle-
I des kunna bestrida Konungens rätt att föreskrif-
j va de öfrige vilkor för idkande af handel, handt-
verk, slöjder och manufakturer, hvilka altid z
me I 2 0 hu I me
rit och altid skola blifva att anse för borgerli-
ge näringar, det vill såga sådane de der
af ingen annan än den, som utgör borgerlig
Itunga, må kunna utöfvas. Förgäfves må man
söka att uppställa såsom tvistämne hvad med
borgerlig tunga förstås. Saken är i sig så klar,
jatt endast de emot hvaraudra stridande interes-
sen kunna inveekla den, för att förklara den till!
hvar sin fördel. Borgerlig tunga innefattar för-
bindelsen, att vidkännas alldeles enahanda skyl-
I dighet som borgare åligger, eller med andra ord,
lemahanda reella och personella onera till kronan
och staden. Lägges blott denna grund för all
näringsfrihet, skall begäret att deraf komma 1i
åtnjutande icke blifva så häftigt som det nu är,
och lederna af motståndare så småningom gles-
na, trefnad bibehållas så väl i stad som på lan-
det, samt ordning och skick ännu en gång kom-
ma till stånd äfven inom mnäringarnas område.
Längre ville ej heller Rikets Ständer komma
vid 1823 års riksdag ej eller de kommitterade,
som år 1816 utarbetade förslag till lagar för nä-
ringarna. Det var Kommersekollegium ensamt
förbehållet att nedrifva skiljemuren emellan stads-
manna och landtmanna näring, och nu sednast
att vilja tillåta all slags handel på landet, utom
den med utländska väfverivaror. Man kunde
också vänta sig något dylikt, då gamla tvångs-
lagars förfäktare sökte bestrida till och med
Konungens rätt att utfärda Ordningar och Re-
glementen, ehuru man icke bordt glömma att bå-
de 1720 års skråordning och 1734 års handels-
reglementen äro Kongl. mandater, de der visst
icke kunna inbegripas under 114 R.F. efter
dess verkliga anda och mening.
Detta vare i allmänhet sagdt om Kommerse-
kollegii underdåniga förslag till förnyadt bandels-
reglemente, Om vi bärom varit vidlyftigare än en :
tidningsartikel medgifver, skola vi vid den speciella,
granskningen af förslaget försöka att inskränka,
oss till några få anmärkningar. s
1 . innehåller en definition på hvad hand-i,
lande äro, och förklaras desse vara de, soml,
uppköpa varor och desamma till salu utbjuda il;
magasiner, eller i öppna bodar, eller genomi,
kringvandrande eller kringresande personer. Omj,
pu en definition på handlande här erfordrades,j,
I
ft
1
1
i
AA KK VA mA RA MR KK KA UR
torde få medgifvas, att den uppgjorda är ganska
misslyckad. Såsom skäl för detta påståsnde hän-
visa vi till 2 ., som i fråga om handels-indel-
ning i gross- och minuthbandel utrvärker att den!
anförda definitionen icke håller stånd. Här får
man veta, att med grosshandel, bland annat,
förstås rättighet att från stapelstädernes eller öf-q
riga hamnar i riket utskeppa och införa varor,d
in åtgärd, som i definitionen ej omtelas. -
Rättigheten, som 3 . lemnar minuthand-lri
i : TE : : o a ;
ande i stad att försälja sina varor i så många! fi
SR SA EE a FY Kr 3