0 oo FF TVR NN PR ARESSWF v LR a i i 2:0o att de orter på landet, der någon åstundade att idka handel med köpmannavaror, i allI mänhet borde vara från stad aflägsna och icke belägna vid eller nära hafskusten, derest ej tull bevakning på stället eller i dess granskap vore anställd. 3:o att de, som fingo nådigt tillstånd att på landet idka handel, ej måtte till salu hålla utländska väfverivaror och icke eller starka drycker eller dermed köpare undfögna, vid påföljd att för förbrytelse häremot vara för alltid förlustig sin handelsrättighet samt dessutom, i händelse han bränvin försålt, derföre särskildt ansvara. 4:0 att påföljden att förlora handelsrättigheten äfven skulle utsträckas till den händelse, då J den handlande beträddes med lurendräjeri eller tullförsnillning. 5:o att köpmannavaror ej fingo på landet Tföryttras annorlunda än i öppet magasin aller löppen bod. j 6:0 att den som med nådig tillåtelse å lanIdet idkade handel, borde i förhållande till sin Irörelse vidkänrnas afgifter till staten. Summan af detta underdåniga förslag var: i första punkten att upphöja alla dem som vilja drifva handel på landet, till Kongl. Maj:ts trotjenare, hvarmed tilläfventyrs thy åtföljande heder och värdighet äfven borde förenas, utan annat motsvarande ändamål, än att betydligt öka kostnaden och omvägen; i den andra att öfverlemna åt godtycket att bestämma hvad som borde anses vara från stad aflägse, samt hvad sednare vilkeret i denna punkt angår eller frågan om närbelägenhet till hafskust, ait tullbevakning borde finnas i granskapet, framställa en motsägelse, då kändt är att tullbevakning i granskapet af hafskust numera ingenstädes saknas; i tredje punkten att beskydda tygsfabrikerne utan att ihågkomma, att af utländska kramvaror en stor mängd finnes, som utan att kunna hänföras till väfverivaror, äro de mest onyttiga, högt frestamde den eafaldiga allmogens begär för prål och dess lätt tända håg för öfverflöd och benägenhet att få nya förut okända behof, dem lyxen förstår att beständigt unuerhålla och föröka; i fjerde punkten att förbigå stadgandet af annat ansvar än) hamdelsrättighetens förlust, hvilket icke kunde framkalla något åtal, särdeles på landet, der den, egentliga åklagaren, Landsfiskalen, saknar lön och således endast genom andel i böter eller! annan enskild fördel kan upmuntras att fallgöra sin tjenstepligt; i femte punkten att just befrämja retelsen hos allmogen genom föreskrifter att den på landet handlande borde ovilkorligen öppet framställa sitt kram, och i den sjette att; bestämdt uttrycka att med: handel på landet ej borde åtfölja något annat onus än det lindriga att betala en viss afgift till staten som, ortens innebyggare, sjelfva beskattningsmän, nog skulle veta att moderera för att icke för sig sjelfva höja försäljningspriserna. Vare sig nu att Kongl. Maj:st behagat lyssna till dess egrta Ombuds i landorterne så allmänt framställde betänkligheter eller funnit sig föranlåten att anställa en. jemnförelse emellan KommerseKollegii underdåniga förslag och de Rikets Ständer antingen ge-; mensamt eller de tre af dem emot BorgareStåndet vid flere föregående tillfällen i underdånighet framlemnat och som alla innefattat egenskaperna af saus och måtta eller insett, att Rikets ännu gällande Lag har en HandelsBalk, som li-! ka litet som någon annan, utan i den ordning, 37. 6. R. F. föreskrifver eller genom Konun-!: gens och Ständers gemensamma och föregående beslut, borde kunna ansvarslöst för Konungens ! Rådgifvare undanrödjas — allt nog, det föll sig ieke så lätt att, i fråga om handeln på en gång! nedbryta alla dammar för landets öfversvämmande af en lättsinnig hop äfventyrare, som besärligt skulle uppslukat deras rof att med len — tillstyrkte nya författningen i den ea och Komersse-Kollegi förordning den 11 Febr. 1832 om den Allmogen förunade fria seglationsrätt i den andra handen, förrandla särdeles vissa landsorter till en tummellats för den från sina naturliga landtmannaäringar bortryckta allmogen, som, retad af viningslystnaden och förledd att tro på de oftast nbillade stora fördelar handeln, i synnerhet i le större städerne, med sin flärd för den okuniga framspeglar, skulle funnit sitt eget ofta vungna yrke ännu tyngre och på ett fruktansärdt sätt bidragit, att sprida demoralisatioen till alla ådlrar. Med ett ord: Kommerseollegii med så mycken möda utarbetade förag, medförde ej någon verkan och borde sanolikt kommit att; med många sina syskon, öfml —m Va Rn BKN FM PA mm LA RR Of Åt Dp RH po