0 oo FF TVR NN PR ARESSWF
v LR a i i
2:0o att de orter på landet, der någon åstun-
dade att idka handel med köpmannavaror, i all-
I mänhet borde vara från stad aflägsna och icke
belägna vid eller nära hafskusten, derest ej tull
bevakning på stället eller i dess granskap vore
anställd.
3:o att de, som fingo nådigt tillstånd att på
landet idka handel, ej måtte till salu hålla ut-
ländska väfverivaror och icke eller starka dryc-
ker eller dermed köpare undfögna, vid påföljd
att för förbrytelse häremot vara för alltid förlustig
sin handelsrättighet samt dessutom, i händelse
han bränvin försålt, derföre särskildt ansvara.
4:0 att påföljden att förlora handelsrättighe-
ten äfven skulle utsträckas till den händelse, då
J den handlande beträddes med lurendräjeri eller
tullförsnillning.
5:o att köpmannavaror ej fingo på landet
Tföryttras annorlunda än i öppet magasin aller
löppen bod.
j 6:0 att den som med nådig tillåtelse å lan-
Idet idkade handel, borde i förhållande till sin
Irörelse vidkänrnas afgifter till staten.
Summan af detta underdåniga förslag var: i
första punkten att upphöja alla dem som vilja
drifva handel på landet, till Kongl. Maj:ts tro-
tjenare, hvarmed tilläfventyrs thy åtföljande he-
der och värdighet äfven borde förenas, utan
annat motsvarande ändamål, än att betydligt ö-
ka kostnaden och omvägen; i den andra att
öfverlemna åt godtycket att bestämma hvad som
borde anses vara från stad aflägse, samt hvad
sednare vilkeret i denna punkt angår eller frå-
gan om närbelägenhet till hafskust, ait tullbe-
vakning borde finnas i granskapet, framställa en
motsägelse, då kändt är att tullbevakning i gran-
skapet af hafskust numera ingenstädes saknas;
i tredje punkten att beskydda tygsfabrikerne u-
tan att ihågkomma, att af utländska kramvaror
en stor mängd finnes, som utan att kunna hänföras
till väfverivaror, äro de mest onyttiga, högt frestam-
de den eafaldiga allmogens begär för prål och dess
lätt tända håg för öfverflöd och benägenhet att
få nya förut okända behof, dem lyxen förstår att
beständigt unuerhålla och föröka; i fjerde punk-
ten att förbigå stadgandet af annat ansvar än)
hamdelsrättighetens förlust, hvilket icke kunde
framkalla något åtal, särdeles på landet, der den,
egentliga åklagaren, Landsfiskalen, saknar lön
och således endast genom andel i böter eller!
annan enskild fördel kan upmuntras att fallgö-
ra sin tjenstepligt; i femte punkten att just be-
främja retelsen hos allmogen genom föreskrifter
att den på landet handlande borde ovilkorligen
öppet framställa sitt kram, och i den sjette att;
bestämdt uttrycka att med: handel på landet ej
borde åtfölja något annat onus än det lindriga
att betala en viss afgift till staten som, ortens
innebyggare, sjelfva beskattningsmän, nog skulle
veta att moderera för att icke för sig sjelfva hö-
ja försäljningspriserna. Vare sig nu att Kongl.
Maj:st behagat lyssna till dess egrta Ombuds
i landorterne så allmänt framställde betänklig-
heter eller funnit sig föranlåten att anställa en.
jemnförelse emellan KommerseKollegii underdå-
niga förslag och de Rikets Ständer antingen ge-;
mensamt eller de tre af dem emot BorgareStån-
det vid flere föregående tillfällen i underdånig-
het framlemnat och som alla innefattat egenska-
perna af saus och måtta eller insett, att Rikets
ännu gällande Lag har en HandelsBalk, som li-!
ka litet som någon annan, utan i den ordning,
37. 6. R. F. föreskrifver eller genom Konun-!:
gens och Ständers gemensamma och föregående
beslut, borde kunna ansvarslöst för Konungens !
Rådgifvare undanrödjas — allt nog, det föll sig ie-
ke så lätt att, i fråga om handeln på en gång!
nedbryta alla dammar för landets öfversväm-
mande af en lättsinnig hop äfventyrare, som be-
särligt skulle uppslukat deras rof att med
len — tillstyrkte nya författningen i den e-
a och Komersse-Kollegi förordning den
11 Febr. 1832 om den Allmogen förun-
ade fria seglationsrätt i den andra handen, för-
randla särdeles vissa landsorter till en tummel-
lats för den från sina naturliga landtmanna-
äringar bortryckta allmogen, som, retad af vin-
ingslystnaden och förledd att tro på de oftast
nbillade stora fördelar handeln, i synnerhet i
le större städerne, med sin flärd för den okun-
iga framspeglar, skulle funnit sitt eget ofta
vungna yrke ännu tyngre och på ett fruktans-
ärdt sätt bidragit, att sprida demoralisatio-
en till alla ådlrar. Med ett ord: Kommerse-
ollegii med så mycken möda utarbetade för-
ag, medförde ej någon verkan och borde san-
olikt kommit att; med många sina syskon, öf-
ml —m Va Rn BKN
FM PA mm LA
- RR Of Åt
- - Dp RH
po