KÄR TMAR MR REA
från 16 ull 50 år är soldat, och hvarje soldat,
som. låter vårfva sig under frihetens fana, er-
håller 200 realer i bsndpenningar, samt en och
en half real i sold. Afvenledes har juntan up-
manat gemeralkaptenen, Baron de Meer, att för-
ena sig med heune. Ungdemep i de flesta pro-
vinsens städer har gripit till vapen och borjat
sanalas i Reus.
Irun har fallit, såsom man kunde förutse af
förra postens underrättelser. I samma ögonblick
redutten kapitulerade, inträngde öfverste Arbuth-
not från en annan sida i staden, sedan hau med
en petard sprängt porten. Garnisonen, som be-
stod af omkring 500 seldater och en hop väp -
nade bonder, försökte väl ännu göra motstånd,
men förgäfves. Blodbadet var förfärligt, äfven-
som plundringen, oaktadt alla general Evanss
hemödanden att hindra den. 400 fångar, som
samlades till stadshuset, försvarades der af de
Engelska officerarne med -värjan i hand. 200
hade likväl dessförinnan blifvit nedgjordå. Anglo-
Christinos? hela förlust kan ej ännu uppgiitves;
af 150 sårade ha 40 blifvit förda in på Fran-
ska området. En expedition, som afsåndes till
Fuentarabia, hade fullkomlig framgång. Staden
gjorde intet motstånd, utan dess garnison, som
bestod af 300 soldaier och något landtfolk, ka-
pituerade genast. Carlisternas förbindelse med
Franska gränsen är således på denna punkt af-
skuren, och de konstitutionelles nästa anfall
troddes komma att rigtas mot Tolosa.
Under tiden har Don Sebastiam börjat sätta
sig i rörelse. Han hard. 18:de med 20 batsljo-
ner och 12 sqvadroner gått öfver Arga, för-
modligen för att söka intränga i Catalonien och
förena sig med Cabrera. Semliga uppgifter sä-
ga, att han skall redan slagit Drottningens trup-
per, andra åter, att han blifvit slagen af dem;
men allt detta är blott rykten, efter hvilka man
e kan rätts sig. Händelser af vigt tyckas i-
medlertid förestå äfven på denna punkt. -
; Portugal,
En episod af debatterna hos Cortes gifva ett.
ungefärligt begrepp om tillståndet i landet. De-
puieraden Barreto Feio hade begärt af mini-
swarpa upplysning om sammanhanget med 8
fångar, hvilka ett jägar-detachement mördat i
distriktet Guarda. Feio berättade, att befä!haf-!
varen för detachemeniet, hvilket adminisirations-
auktoriteterne 1 Guarda reqviterat, icke, enligt
sina order, anmält sig hos dem, utan på egen!
hand skridit till verkei, arresterat några perso-
ner, hvilka. uppgålfvos vara röfvare, och genom i
prygel tvungit dem att argilva sina kamrater. ;
Sedan han på detta sätt tagit 8 fångar, hade han låtit
ihjelskjuta dem, som han sade, på det de ej måtte
befrias af andra. På ewu ställe hade en hustru;
angifvit sin man som röfvare, och denne hade äf-
ven blifvit skjuten, Om en annan hade man före-
ställt officeren, att han vore oskyldig, men hvartill!
denae endast svarat, att han stode på listan, och
således måste dö. En af de mördades döttrar!
hade han släpat med sig och, sedan han hade i
haft henne hos sig i några dagar, öfverlemna: !
hesne åt en annan officer, som infunnit sig, att )
lyckönska henom til hans fördelaktiga expedi-:
tion, och som vid ett dylikt ulifälle äfven mör-
dat sina fångar. Hvad som blifvit af flickan,
visste man icke. Dessutom hade officeren från
fångarnes hus borttagit åtskilliga saker af värde, :
utan att anmäla det hos auktoriteterna. — Här-
till svarade Inrikesministern, att regeringen
saknade all fysisk makt, emedan bästa delen afi
armeen vore i Spanien, ech kunde således icke gö-
ra auktoriteterna ansvariga för lugnets bibehål-
lande. Det beklagansvärda tillståndet i landet
vore skuld till detta och allt annat ondt.
Hr Victorino talade nu em en petition från
innevånarena i Serra de Estrella, hvilia skil.
dra de fruktansvärda obyggligheter, som föraf-
vats hos dem och anropa regeringen om hjelp
och medlidande. Arma folk,? sade talaren,
ull hvem vänder du dig? och af hvem begär
du medlidande? hvar och ena önskar hjelpa dig, !
men imedlertid fertfar olyckan, och hvars är
skulden? Lagarnaes! ropades härvid från flera si
dor. Hr Cabral svarade häräll, att lagarae ej
vore skuld, men väl de, som borde vaka öfver!
deras handhafvande. Ministera hade väl sagt,
att, så snart ett broit blifvit föröfvadt, verk-
ställdes den öfver missdådarena fållda domen;
mes huru komme det då till, ait alla fångslser
xoro fulla? Ministern hade äfven förklarat, att man
nu ändtligen fått en bödel, med bristen hvarpå mon
förut undskyllat sig. Han såg intet annat me-
del att upprätihålla allmänna lugnet, än att icke
blott besluta dödsstraff, utan äfven låta dem gå
i verkställighet. — Här afbröts han af inrikes: