ter och försonar, bryter ånyo och försonar åter
Toch detta kan räcka ända till dess förbrytelser
nas källa blir fannen och tillstoppad.
Om sjelfva målet lemnar redan den förbere
dande undersökningen en klar föreställning
kassabrist och oriktig bokföring tillkomna ge
nom den fullständigaste brist på kontroll hel
vägen. De underordnade hafva handlat så, son
det inom ekonomiska verk är vanligt, och så
som tullverkets inrättning föranleder, d. v. s
de hafva i alla vigtigare fall afvaktat cheferna
befallning eller åtgärder, och i brist på denna
sökt hjelpa affärerna så godt de kunnat. Oord
ningen är grundlagd genom uteblifven kontrol
hos de högre, och, en gång tillkommen, ha
la force des choses dragit de underordeade all
längre och längre in i förderfvet, till dess de
högre icke mer kunnat rädda hvarken sig sjelf.
ve eller sina underlydande. Allt visar, att Tull.
verket tarfvar icke blott förbättring i reglemen-
tet, utan isynnerhet en py stycelse. För at
leda sig till detia omdöme, behöfver man blot
jemföra de af regeringen utfärdade reglemen-
ten, instruktioner och bref med de af Tull-
styrelsen sjelf upprättade stadgar, dess val
af personer och dess tillsyn öfver de
ena och andra. Bland flera Tull-styrelsens
handlingar, som tilldraga sig uppmärksarhet,
må räknas dess åtgärd att sammanblanda Kas-
sörs och uppbördsgöromålen, att utfärda stadgar
utan att draga försorg om deras noggranna in-
hemtande af alla till verket hörande persozer,
att befordra parsoner fram och åter, så att de
på ena stället komma att kontrollera sina hand-
lingar på ett annat, att låta personer njuta flsra
dagars, ja månaders tjensledighet, utan att tillför-
ordna en bestämdt ansvarig person i stället, ait
hålla sig sjelf, tullstyrelsen, d. v. s. Gen. Tull-
dir. och departementscheferne, så skild från
verket, att man mot underordaades meddelan-
de kan invända att de icke voro officiella, och
— med reservation för det som förbises — att
på angelägna platser bibehålla personer, dem
undersökningen visar alldeles oförmögna, och
om hvilka mau med visshet vet, att de redan
under Frih. Sköldebrands tid, d. v. s. för 12
år sedan, voro bestämde att sflågsovas, alt under
det Tullstyrelseu underlåter dea kontroll författ-
ningarne påbjuda, och äfven en säkrare perso-
nal än Tuilstyrelsens, synes påfordra.
Mot Kammarrättsrådet Winoroih förekommer
intet, utom hans fullkomliga blindhet för sin e-
gen fara. Hans uppgift att hafva kommunice-
rat sina betänkligheter med Hrr Posse och Bill-
bergh förtjenar all trovärdighet, och styrkes dess-
utom så väl af de skriftliga handlingar, om hvil-
ka cheferue ej kunnat vara okunnige, som af
Gr. Posses eget erkannande och i synnerhet af
den framkzstade distinktionen mellan Tullstyrel-
sen vid embetsbordet och Tullstyrelsen derutom, en
distinktion, på hvilken Winroth tydligen icke va-
rit beredd. Winroths omsorg atticke vilja blif-
va sin egen kontrollant vittnar än vidåre att han,
hvad det goda uppsåtet beträffar, har ingenting
att förebrå sig, liksom hans upplysningar om de
olika sysslornas sammanblandning visar att Tull
styrelsen varit okunnig om hvad som uärmast
under dess ögon tilldragit sig. Winroth har oss
veterligen inga antecedentia,som kasta något ljus
öfver hans karakter.
Från Winaroth öfvergå vi till General-Tulldi-
rektören, hvilken såsom det synes har sin plats
midt emellan den förre och departementschefen,
presidenten af Billbergh. För att utreda grefve
Posses grad af vållande till tullverkets oord-
ning, måste aktor naturligtvis söka bilda sig en
föreställoing om mannens karakter. Här är ic-
ke något rum för ett utkast dertill, men gref-
vens antecedentia äåro icke heller obekanta
Riksdagsförhandlingarne visa grefve Posse såsom
en förfäktare af regeringens åsigter, och han an-
sågs allmänneligen för dessa åsigters stödjepelare
vid sisttidee riksdag , isyanerhet i statsut-
skottet, der penmingbehofven afgöras. Såsom
ordförande i Götha kanal direktion visade hin
mycken ömhet för chefsmyndigheten, och hans
förhållande der 1 den ryktbara decharge frågan
han blifvit repeteradt i tullmålet. : Mot grefve
Posse förekommer, enligt protokollernas föranle
dande, greft vållande, men sannolikt är han fri
från elakt uppsåt. Att generalförslagem, årsräk-
ningarne och månadsförslagen blilvit så öfver-
drifvit fördröjda, ligger grefve Posse svårt till
last; men en vida svårare grad xf vållande upp-
kommer genom grefve Posses förhållande vid den i
ATt.? 0 JT fö lkda 2 Je Il 7 4 oe fo