ter och försonar, bryter ånyo och försonar åter Toch detta kan räcka ända till dess förbrytelser nas källa blir fannen och tillstoppad. Om sjelfva målet lemnar redan den förbere dande undersökningen en klar föreställning kassabrist och oriktig bokföring tillkomna ge nom den fullständigaste brist på kontroll hel vägen. De underordnade hafva handlat så, son det inom ekonomiska verk är vanligt, och så som tullverkets inrättning föranleder, d. v. s de hafva i alla vigtigare fall afvaktat cheferna befallning eller åtgärder, och i brist på denna sökt hjelpa affärerna så godt de kunnat. Oord ningen är grundlagd genom uteblifven kontrol hos de högre, och, en gång tillkommen, ha la force des choses dragit de underordeade all längre och längre in i förderfvet, till dess de högre icke mer kunnat rädda hvarken sig sjelf. ve eller sina underlydande. Allt visar, att Tull. verket tarfvar icke blott förbättring i reglementet, utan isynnerhet en py stycelse. För at leda sig till detia omdöme, behöfver man blot jemföra de af regeringen utfärdade reglementen, instruktioner och bref med de af Tullstyrelsen sjelf upprättade stadgar, dess val af personer och dess tillsyn öfver de ena och andra. Bland flera Tull-styrelsens handlingar, som tilldraga sig uppmärksarhet, må räknas dess åtgärd att sammanblanda Kassörs och uppbördsgöromålen, att utfärda stadgar utan att draga försorg om deras noggranna inhemtande af alla till verket hörande persozer, att befordra parsoner fram och åter, så att de på ena stället komma att kontrollera sina handlingar på ett annat, att låta personer njuta flsra dagars, ja månaders tjensledighet, utan att tillförordna en bestämdt ansvarig person i stället, ait hålla sig sjelf, tullstyrelsen, d. v. s. Gen. Tulldir. och departementscheferne, så skild från verket, att man mot underordaades meddelande kan invända att de icke voro officiella, och — med reservation för det som förbises — att på angelägna platser bibehålla personer, dem undersökningen visar alldeles oförmögna, och om hvilka mau med visshet vet, att de redan under Frih. Sköldebrands tid, d. v. s. för 12 år sedan, voro bestämde att sflågsovas, alt under det Tullstyrelseu underlåter dea kontroll författningarne påbjuda, och äfven en säkrare personal än Tuilstyrelsens, synes påfordra. Mot Kammarrättsrådet Winoroih förekommer intet, utom hans fullkomliga blindhet för sin egen fara. Hans uppgift att hafva kommunicerat sina betänkligheter med Hrr Posse och Billbergh förtjenar all trovärdighet, och styrkes dessutom så väl af de skriftliga handlingar, om hvilka cheferue ej kunnat vara okunnige, som af Gr. Posses eget erkannande och i synnerhet af den framkzstade distinktionen mellan Tullstyrelsen vid embetsbordet och Tullstyrelsen derutom, en distinktion, på hvilken Winroth tydligen icke varit beredd. Winroths omsorg atticke vilja blifva sin egen kontrollant vittnar än vidåre att han, hvad det goda uppsåtet beträffar, har ingenting att förebrå sig, liksom hans upplysningar om de olika sysslornas sammanblandning visar att Tull styrelsen varit okunnig om hvad som uärmast under dess ögon tilldragit sig. Winroth har oss veterligen inga antecedentia,som kasta något ljus öfver hans karakter. Från Winaroth öfvergå vi till General-Tulldirektören, hvilken såsom det synes har sin plats midt emellan den förre och departementschefen, presidenten af Billbergh. För att utreda grefve Posses grad af vållande till tullverkets oordning, måste aktor naturligtvis söka bilda sig en föreställoing om mannens karakter. Här är icke något rum för ett utkast dertill, men grefvens antecedentia äåro icke heller obekanta Riksdagsförhandlingarne visa grefve Posse såsom en förfäktare af regeringens åsigter, och han ansågs allmänneligen för dessa åsigters stödjepelare vid sisttidee riksdag , isyanerhet i statsutskottet, der penmingbehofven afgöras. Såsom ordförande i Götha kanal direktion visade hin mycken ömhet för chefsmyndigheten, och hans förhållande der 1 den ryktbara decharge frågan han blifvit repeteradt i tullmålet. : Mot grefve Posse förekommer, enligt protokollernas föranle dande, greft vållande, men sannolikt är han fri från elakt uppsåt. Att generalförslagem, årsräkningarne och månadsförslagen blilvit så öfverdrifvit fördröjda, ligger grefve Posse svårt till last; men en vida svårare grad xf vållande uppkommer genom grefve Posses förhållande vid den i ATt.? 0 JT fö lkda 2 Je Il 7 4 oe fo