det år varit t. f. kamrer, medan Winroth lekte depart-mentschef. Naturligtvis hade han sig ingenting bekant om balansen, så mycket min dre, som han haft den försigtigheten att sköta sin kamrerartjenst blott till hälften, d. v. s så, att han lemnade deu spcaella kontrollen öfver uppbördsoch kassörekontoret, med veckoinvenieringar och utassignerinagar ur banken åt Winroih, som gick ännu längre och piteg sig ansvaret äfven för åtskilliga andra göromål, som ålegat Björkman. När nu härill kom, att Winroth erkände sig hafva af Björkman bifvit underrätted om månadsförslagens utebhfvande, och ait Björkman påsiod att han såsom revisor icko var i ullfälle att kontrollera huruvida medel, inkomne usder en förflatea tid redovisades med attester för ena långt sednare, så slapp B. temligen lätt från sin examen. Denna korta resume af inqvisitionen med den usderordaade personalen visar val, att undersökvingeno varit föga upplysande i deteljsrna, en följd af det förvända behandlingssättet, men att den, icke förty, lemnar en ganska god ledniog for omdömet om det hela och för urskiljandet sf det förfaringssätt man wvidare har att iakttaga, en följd åter af den tillfälliga omständigheten att de flesta intresserade personerne haft tillfälle att i sin naturliga ställning, såsom chefer och underordnade, få räknas vid, utan allt tvång från aktors eller en ransakande myndighets sida. För Hr Advokatfiskalen Printzensköld, som förmodligen kommer att fortsätta aktoratet, är det af vigt ait formera sig en riktig föreställusing af målst och af de hsndlande personerne, för att uppgöra ea säker plan för den återstående utredningen och åtalet. Alla omstöndigheter förena sig här att erinra aktor om nödvändigheten att i detta mål uppbjuda hela sin skicklighet. I närmaste rummet! talar för denna nödvändighet Kummarrättens och! dess Advokatfiskalsembetss anseende. Kammarrätten är ett af konungamakten ensam inrättadt och med iustruktioner doteradt verk, att vaka! öfver drätselverkets ordning och förekomma försnillning af de skatter, folkets möda hopsläpar till: fyllande af regeringens alltjemt ökade behof: det j är följskiligen för regeringen af stor vigt att ingen opwion om våld eller vårdslöshet må bilda! sig till men för nämude verk, och alstra den in billoingen att regeringen med förbigående af de allmänna domstolarne blott inrävtat ett graf I kor åt missbruken. Verkets advokaifiskalsembete åligger i främsta rummet att icke tillåta oordniog inrota sig; icke dessmindre har en oord-; ning i 12 är fortfarit inom rike:s största uppböordsverk. Om denna oordning icke med kraft tillrättavisas, skall man tro att så väl Kammear-! rätten, som dess Advokatfiskalsembete göra sig! fördel f missbruken och att kenungamakten gyni nar ena dylik egennytta. Hvad skall man icke sluta redan ef försummelsen att göra Kronan för-: säkrad om sin rätt i de ansvarige chefernas eg2ndom. Vi hänvisa Hr Printzensköld till notisen här ofvanför om af Biilbergs egendomshandel, jemförd med de föregående e-inringari ne i deita blsg. — Tullverkets inrättning är li-1 kaledes konungamakters verk. Den är bygd på en priacip ef ansvarighet hos cheferna, hvilken konungamakten anses företrädesvis hylla, och som icke är venlig inom våra öfriga civila myndigheter. — Förtroendet till regeringens förmågal att ordna och handhafva sina institutioner harl redan fått en svår stöt, genom den oordning: Tullverket röjer, och denna stöt skall oändligen förökas derest oordningen, en gång, röjd icke medi. kiaft hämmas, — Tullbeskattningea hyllas äfven förerädesvis af konungamakten, hvars rep:esenI tavier vid flera tillfällen låtit förstå, att de tillika anse detta boskattningssätt såsom ett skyddsmedel för de ivhemska näringarne: ehvad denna; åsigt är riktig eller oriktig, så är det likväl af! vist att icke låta en af de svåraste invändnin-!: gar deremot qvarstå ovederlagd, den invänd-i: ning nemligen, att kontrollen å tullbeskattniun-. gen är omejlig; och om man icke kan tillväga-!; bringa ärlighet och ordning i sjelfva räkenskaperna, sedan medlen eu gång influtit och korma-! mit under chefernas ögon, hur skall då någon låta öfvertyga sig, att ordning råder uti, om man så får säga, de första vägarne, hvilka äro öfverlåtne åt den lägsta personalen? — Vidare hafva flera missöden, linge grundlagda, förenat sig till ett sam:idigt utbrott, för att rubba det nödvändiga förtroendet till regeringens administrativa förnåga under dat dan laatslassna Po an