det år varit t. f. kamrer, medan Winroth lekte
depart-mentschef. Naturligtvis hade han sig
ingenting bekant om balansen, så mycket min
dre, som han haft den försigtigheten att sköta
sin kamrerartjenst blott till hälften, d. v. s
så, att han lemnade deu spcaella kontrollen
öfver uppbörds- och kassörekontoret, med vec-
koinvenieringar och utassignerinagar ur banken åt
Winroih, som gick ännu längre och piteg sig
ansvaret äfven för åtskilliga andra göromål, som
ålegat Björkman. När nu härill kom, att Win-
roth erkände sig hafva af Björkman bifvit un-
derrätted om månadsförslagens utebhfvande, och
ait Björkman påsiod att han såsom revisor icko
var i ullfälle att kontrollera huruvida medel, in-
komne usder en förflatea tid redovisades med
attester för ena långt sednare, så slapp B. tem-
ligen lätt från sin examen.
Denna korta resume af inqvisitionen med
den usderordaade personalen visar val, att un-
dersökvingeno varit föga upplysande i deteljsrna,
en följd af det förvända behandlingssättet, men
att den, icke förty, lemnar en ganska god led-
niog for omdömet om det hela och för urskil-
jandet sf det förfaringssätt man wvidare har att
iakttaga, en följd åter af den tillfälliga omstän-
digheten att de flesta intresserade personerne haft
tillfälle att i sin naturliga ställning, såsom che-
fer och underordnade, få räknas vid, utan allt
tvång från aktors eller en ransakande myndig-
hets sida.
För Hr Advokatfiskalen Printzensköld, som
förmodligen kommer att fortsätta aktoratet, är det
af vigt ait formera sig en riktig föreställusing af
målst och af de hsndlande personerne, för att
uppgöra ea säker plan för den återstående ut-
redningen och åtalet.
Alla omstöndigheter förena sig här att erinra
aktor om nödvändigheten att i detta mål upp-
bjuda hela sin skicklighet. I närmaste rummet!
talar för denna nödvändighet Kummarrättens och!
dess Advokatfiskalsembetss anseende. Kammar-
rätten är ett af konungamakten ensam inrättadt
och med iustruktioner doteradt verk, att vaka!
öfver drätselverkets ordning och förekomma för-
snillning af de skatter, folkets möda hopsläpar till:
fyllande af regeringens alltjemt ökade behof: det j
är följskiligen för regeringen af stor vigt att in-
gen opwion om våld eller vårdslöshet må bilda!
sig till men för nämude verk, och alstra den in
billoingen att regeringen med förbigående af de
allmänna domstolarne blott inrävtat ett graf I
kor åt missbruken. Verkets advokaifiskalsembe-
te åligger i främsta rummet att icke tillåta oord-
niog inrota sig; icke dessmindre har en oord-;
ning i 12 är fortfarit inom rike:s största upp-
böordsverk. Om denna oordning icke med kraft
tillrättavisas, skall man tro att så väl Kammear-!
rätten, som dess Advokatfiskalsembete göra sig!
fördel f missbruken och att kenungamakten gyn- i
nar ena dylik egennytta. Hvad skall man icke
sluta redan ef försummelsen att göra Kronan för-:
säkrad om sin rätt i de ansvarige chefernas
eg2ndom. Vi hänvisa Hr Printzensköld till no-
tisen här ofvanför om af Biilbergs egendoms-
handel, jemförd med de föregående e-inringar- i
ne i deita blsg. — Tullverkets inrättning är li-1
kaledes konungamakters verk. Den är bygd
på en priacip ef ansvarighet hos cheferna, hvil-
ken konungamakten anses företrädesvis hylla, och
som icke är venlig inom våra öfriga civila myn-
digheter. — Förtroendet till regeringens förmågal
att ordna och handhafva sina institutioner harl
redan fått en svår stöt, genom den oordning:
Tullverket röjer, och denna stöt skall oändligen
förökas derest oordningen, en gång, röjd icke medi.
kiaft hämmas, — Tullbeskattningea hyllas äfven
förerädesvis af konungamakten, hvars rep:esen-
I
tavier vid flera tillfällen låtit förstå, att de tilli-
ka anse detta boskattningssätt såsom ett skydds-
medel för de ivhemska näringarne: ehvad denna;
åsigt är riktig eller oriktig, så är det likväl af!
vist att icke låta en af de svåraste invändnin-!:
gar deremot qvarstå ovederlagd, den invänd-i:
ning nemligen, att kontrollen å tullbeskattniun-.
gen är omejlig; och om man icke kan tillväga-!;
bringa ärlighet och ordning i sjelfva räkenska-
perna, sedan medlen eu gång influtit och korma-!
mit under chefernas ögon, hur skall då någon
låta öfvertyga sig, att ordning råder uti, om man
så får säga, de första vägarne, hvilka äro öfver-
låtne åt den lägsta personalen? — Vidare hafva
flera missöden, linge grundlagda, förenat sig till
ett sam:idigt utbrott, för att rubba det nödvän-
diga förtroendet till regeringens administrativa
förnåga under dat dan laatslassna Po an