Tisum teneaus amt. i (Insändt.) OM BETYDELSEN AF ORDET PROST. Fråga till de mångkunnige. I Från ett ställe här i orten, der man? läser I Statstidningen, afhöras ofta glada nyheter,ft. ex: latt N. N. blifvit hugnad med Prosts amn, lheder och värdighet. I gamla tider hette detIta helt simpelt: Han har blifvit prost; och inIgen annan än bönder och titelns innehafvare I begrep, att sådant betydde mer än kyrkoherde, -Isom onekligen är den skönaste och betydelseI fullaste titel en prest kan bära. Men Statstidi Iningen bar rubbat denna enfaldiga tro, cch TIhenne tillhör ock att nu upplysa de enfaldige i ämnet. Alltså: hvad betyder ordet prost? EnTligt Jatimet, säger min pastor leende, betyder Idet församlingens föreståndare eller satt 1 spetIsen för (prxepositus); men, säger han tillika: det är man ju redan som kyrkoherde, och jag I har höfligt undanbedt mig denna duplettfullmakt på min syssla, och ej fastnat med mina oxar eller min silfverkanna i denna drägtiga biskopsnot. Den hedersgubben! Och har man förut follmakt på kyrkoherde — bh. e. föreståndarelsysslan — af både biskop och konsistorrum, hulru kan då biskopen ensam, liksem en bekräftelse-fullmakt föröka hedern och värdigheten?! Har man åter pastorsfullmakt af Konungen sjelf, eller kanske en ännu högre titel, så är det väl ; alldeles befingdt, det en ny fullmakt af biskopen skulls kunna föröka rangen! i Visst är dock, att ordet prost har ett förI trollande välljud för måvgen af Herrar pastorer. De finnas kanske, som efter ett prostkalas, hvilket sätter familjen i behof af nådår, afstå en högre titel, som de i kraft af Kongl. fullmakt innebafva, och kalla och skrifva sig prostar, och man ungar dem gerna nöjet af denna — barnskallra. Men till den större ech förnuftigare delen af Hrr kyrkoherdar vill man hemställa, om ej prost-titeln, som ock skall betyda fetma och välbehållenhet (aldrig dumhet), lämpligen skulle kunna, under ett prestmöte, öfverlåtas åt de magrare komministrarve öch adjumkterne, hvilka deraf säkerligen skulle njuta ect hugnande surrogat; ty man vet ju, att det, som förmånligt verkar på själen, det får ocki kroppen sin släng utaf. Skulle deremat prost-titeln innebära någon! verklig heder och värdighet öfwer det sköna och innehållsrika kyrkoherdenatwnet, så behagade Statstidningeus resp. redaktion snarligen! i ljuset framhafva, hvad 1 mörkret förd oldt varit. Skall en titel nödvändigt fimnas, tacka wil jag! då Ökonomie Direktör — det kan något vara. Jag var först en simpel smed — och det kan: man aldrig glömma — men med hufvud som man påstod. Derpå blef jag rättare och fick ofia heta inspektor. Detta kittlade mig och jag satte mig i sinnet att jag skulle hafva Kongl. fullmakt innan jag slutade. Och hast du rtrir gesehen. Jag knep den — utan att sjelf rå för det, det förstås! Nu begrinas jag af både pastorer och annat vettigt folk; men jag grinar ät dem sju gånger värre. I synnerhet förargar mig min granne, som varit länsman, men fått Hofsekreterare namn heder och värdighet. Men ham har fått förnimma, att jag flera gånger tagit högra hand om honom i processiener vid boardbröllopp o. s. v. Mean har väl hundra gånger försökt le åt mig, men då drar jag upp min Kongl. fullmakt och hotar och — qväser. J.S. P. S. Unter uns gesagt, kostade min fullmakt mig sakert fem eiler scx förbaredande kalaser. Och hvad har ej detta narrspel -— ty det är ändå rätta Senämningen i det hela — kostat mig sedan! Man måste lefva efter sin rang. Ja visst, mea jag är derangerad på kuppen och — det I l af allt — husru och barn förderfvade af få-j: fänga. HÅNDGELSOCH SJÖR