äfven i Inkom. Tullkammarens, Uppbördsbok införda, erhöll Udden likväl tillsägelse, att icke upptaga dem på veckouppgifterna. Det torde således våra påtagligt, att veckouppgilterne, såsom innefattande endast hvad som verkligt influtit, kunde vara ganska riktiga, utan att derföre öfverensstämma med uppsummeringar i Uppbördsboken, som derjemte innehöll äfven de belopp, hvilka ännu icke influtit. Men i alla fall var det ej Wddens sak såsom blott renskrifvare att kontrollera sina förmän, då de, men icke Udden, skulle med sina namn bekräfta uppgifternas riktighet, samt alltså ägde en ovilkorlig rättighet att föreskrifva sättet, hvarpå dessa uppgifter skulle uppställas, och att han derutinnan fullgjort deras befallningar, skall bevisas just derigenom, att dessa veckouppgifter blifvit af dem godkända och undertecknade. Herr AdvokatFiskalen Prinaenskölds pöorående om tvätalan torde således efter denna uppysning af sig sjelf försvinna. Med anledning af en herr Grefven och Gen. TullDirektörens fråga, hvarföre Udden ej längre än till år 41837 kunmat göra veckouppgilterne enlige med uppbördsboken, anhöll Udden att upplysas måtte af hvad dato den första veckouppgiften är, som ieke öfverensstämmer med summan i uppbörds-kontorets jurnal? — Och då det uti instruktionen för Uppbördskomtoret tydligen är Ö-cskrifvt, att vid inventeringarna, Tullkanararnas veckouppgifter skola jemföras med uppbördsjumalen, hvarföre då icke anmärkning gjordes vid denna första uppgift? — samt om denna exda och som nu synes så högst nödvändiga kontroll möjligen af glömska förbisetts en gång, hvarföre det skedde andra gången och sedam allt framgent? — Finnes uppbörds-jurnalen summersd vid förstnämnde tillfälle, vore saken så mycket oförklarligare. I motsatt händelse skulle det alltid blifva underligt, att kassan någonsin kunnat inventeras utan att kassa-boken är summierad. I alla fall kunde väl de omnåämnda veckouppgifterne icke rimligen vara orsaken till månadsförslagens fördröjda inlemnande, som tydligen vore en sak att betrakta alldeles för sig sjelf. Ett stöd för denna åsigt hade de funnit af den. upplysning, som protokollen lemna, att den nämnda oord: ningen med månadsförslagen lärer hafva existerat ända sedan år 1825, då vid veckouppgifterna, enligt Hr Grefvens yttrande, deremot intet varit att anmärka före år 1831. Likväl vore, (som allmänt kändt är) infordrandet af dessa månadslörslager just orsaken till balansens upptäckt. Vidare påstod sig U. ieke med någon häftighet hafva yttrat orden är det missummering och Svarken vid nämuade eller något annat tillfälle yttrat någet med häftighet; samt med dessa ord ieke haft någon: annan mening, än den de innehålla, nemligen att få upplyst uti hvilka, eller om det varit uti alla de saknade häftena sem missummering egt rum. Och önskade han kunna hoppas, att någon viss benägenhet till misstydring af hans ord, för att derigenom å honom kunna kasta skuggan af många andras möjliga felsteg, icke må hafva varit orsaken till förenämnda sätt att framställa hans yttranden. Rörande den misstanka undersökningen mot U. såsom skulle han vållat de förkomna häftenas af uppberdsboken undandöljande och med afsigt hafva verkställt de befunna missummeringarne, begär U. att någon uppmärksam het måtte fästas dervid, att, såvida icke alla de häften, hvaraf uppbördsboken består, ech således hela uppbördsboken borttagits, så kunde hvarken misssummeringarne eller balansen fördöljas, ty då det sista häftet finnes, och detta, sem förhållandet också var vid Finers död, är uppsummeradt, så måste vid jemförelse med det vid samma tid äfven färdiga December månads nummerextraktet, hvilket innefattar totalbeloppet af alla uti Ink, Tullkammarens jurnaler debiterade tullintrader för hela det förflutna året, ej allenast misssummeringarne, utan ock balansen genast blifva upptäckt, hvilket ock genom denna jemförelse skett; Att, enär det således varit alldeles omöjligt, att balansen kunnat döljas hvarken 3 genom missummering eller vissa häftens borttagande, det äfven vore tydligt, att alldeles icke de suppone rade, utan någon helt annan orsak föranledt de saknade häftenas försvinnande, hvaribland det förut händt, att häften af uppbördsboken intagits i uppbördskontoret, hvilket förhållende med desto större; sannolikhet äfven nu kunde hafva inträffat, som Finer verkligen torde behöft begagna nämnde häften, för att ifylla de luckor, som lära finnas eller hafva funnits just i de hälften af uppbördsjurnalen, hvilka motsvara de bortkomna häftena af uppbördsboken, hvarförutan denna alltid legat tillgänglig för alla, på den plats, som för densamma blifvit anbefalld, utan att U. om densamma haft eller. kunnat hålla någon vård. U. fann vidare märkvärdigt att, ehuru Kongl, Geu. Tullstyrelsen, då fråga varit om befordran, icke. ansett honom skicklig till någon mera maktpåliggande befattning, än den kammarskrifvarestjenst han alltsedan år 1826 innehaft, Kongl. Gen. Tullst. nu, då: håga är om ansvar, ville på en gång anse honom för Kontrollör och till och med för Tullförv., ehuru han icke varit annat, än en båda-dessa tjenstemän underordnad person, som endast haft att renskrifva de bkandlingar, kvilka af dem blifvit honom förelagda, och hvarföre de sjelfva, men icke han skolat ansvara. Slutligen erinrar U. att han, för att komma ifrån sin besvärliga plats, år 1828 sökt transport och sedermera år 4832 en, 1834 två, år 1835 en, och 1836 likaledes en gång, eller tillsammans sex serskildr, hos! Gen.Tullst. förgäfves sökt befordran, hvilket han visj serligen icke skulle hafva gjort, om han på sin kam0 a a