äfven i Inkom. Tullkammarens, Uppbördsbok inför-
da, erhöll Udden likväl tillsägelse, att icke upptaga
dem på veckouppgifterna. Det torde således våra
påtagligt, att veckouppgilterne, såsom innefattande en-
dast hvad som verkligt influtit, kunde vara ganska
riktiga, utan att derföre öfverensstämma med upp-
summeringar i Uppbördsboken, som derjemte inne-
höll äfven de belopp, hvilka ännu icke influtit. Men
i alla fall var det ej Wddens sak såsom blott ren-
skrifvare att kontrollera sina förmän, då de, men ic-
ke Udden, skulle med sina namn bekräfta uppgif-
ternas riktighet, samt alltså ägde en ovilkorlig rät-
tighet att föreskrifva sättet, hvarpå dessa uppgifter
skulle uppställas, och att han derutinnan fullgjort
deras befallningar, skall bevisas just derigenom, att
dessa veckouppgifter blifvit af dem godkända och un-
dertecknade. Herr AdvokatFiskalen Prinaenskölds
pöorående om tvätalan torde således efter denna upp-
ysning af sig sjelf försvinna. Med anledning af en
herr Grefven och Gen. TullDirektörens fråga, hvar-
före Udden ej längre än till år 41837 kunmat göra
veckouppgilterne enlige med uppbördsboken, anhöll
Udden att upplysas måtte af hvad dato den första
veckouppgiften är, som ieke öfverensstämmer med
summan i uppbörds-kontorets jurnal? — Och då
det uti instruktionen för Uppbördskomtoret tydli-
gen är Ö-cskrifvt, att vid inventeringarna, Tullkana-
rarnas veckouppgifter skola jemföras med uppbörds-
jumalen, hvarföre då icke anmärkning gjordes vid
denna första uppgift? — samt om denna exda och
som nu synes så högst nödvändiga kontroll möjli-
gen af glömska förbisetts en gång, hvarföre det
skedde andra gången och sedam allt framgent? —
Finnes uppbörds-jurnalen summersd vid förstnämnde
tillfälle, vore saken så mycket oförklarligare. I mot-
satt händelse skulle det alltid blifva underligt, att
kassan någonsin kunnat inventeras utan att kassa-bo-
ken är summierad. I alla fall kunde väl de omnåämn-
da - veckouppgifterne icke rimligen vara orsaken till
månadsförslagens fördröjda inlemnande, som tydligen
vore en sak att betrakta alldeles för sig sjelf. Ett
stöd för denna åsigt hade de funnit af den. upplys-
ning, som protokollen lemna, att den nämnda oord:
ningen med månadsförslagen lärer hafva existerat än-
da sedan år 1825, då vid veckouppgifterna, enligt
Hr Grefvens yttrande, deremot intet varit att anmär-
ka före år 1831. Likväl vore, (som allmänt kändt
är) infordrandet af dessa månadslörslager just orsa-
ken till balansens upptäckt.
Vidare påstod sig U. ieke med någon häftighet haf-
va yttrat orden är det missummering och Svarken
vid nämuade eller något annat tillfälle yttrat någet
med häftighet; samt med dessa ord ieke haft någon:
annan mening, än den de innehålla, nemligen att få
upplyst uti hvilka, eller om det varit uti alla de sak-
nade häftena sem missummering egt rum. Och ön-
skade han kunna hoppas, att någon viss benägenhet
till misstydring af hans ord, för att derigenom å ho-
nom kunna kasta skuggan af många andras möjliga
felsteg, icke må hafva varit orsaken till förenämnda
sätt att framställa hans yttranden. Rörande den miss-
tanka undersökningen mot U. såsom skulle han vål-
lat de förkomna häftenas af uppberdsboken undan-
döljande och med afsigt hafva verkställt de befunna
missummeringarne, begär U. att någon uppmärksam
het måtte fästas dervid, att, såvida icke alla de häf-
ten, hvaraf uppbördsboken består, ech således hela
uppbördsboken borttagits, så kunde hvarken miss-
summeringarne eller balansen fördöljas, ty då det si-
sta häftet finnes, och detta, sem förhållandet också
var vid Finers död, är uppsummeradt, så måste vid
jemförelse med det vid samma tid äfven färdi-
ga December månads nummerextraktet, hvilket
innefattar totalbeloppet af alla uti Ink, Tullkamma-
rens jurnaler debiterade tullintrader för hela det för-
flutna året, ej allenast misssummeringarne, utan ock
balansen genast blifva upptäckt, hvilket ock genom
denna jemförelse skett; Att, enär det således varit
alldeles omöjligt, att balansen kunnat döljas hvarken
3
genom missummering eller vissa häftens borttagande,
det äfven vore tydligt, att alldeles icke de suppone
rade, utan någon helt annan orsak föranledt de sak-
nade häftenas försvinnande, hvaribland det förut
händt, att häften af uppbördsboken intagits i upp-
bördskontoret, hvilket förhållende med desto större;
sannolikhet äfven nu kunde hafva inträffat, som Finer
verkligen torde behöft begagna nämnde häften, för
att ifylla de luckor, som lära finnas eller hafva fun-
nits just i de hälften af uppbördsjurnalen, hvilka
motsvara de bortkomna häftena af uppbördsboken,
hvarförutan denna alltid legat tillgänglig för alla, på
den plats, som för densamma blifvit anbefalld, utan
att U. om densamma haft eller. kunnat hålla någon
vård. U. fann vidare märkvärdigt att, ehuru Kongl,
Geu. Tullstyrelsen, då fråga varit om befordran, icke.
ansett honom skicklig till någon mera maktpåliggan-
de befattning, än den kammarskrifvarestjenst han allt-
sedan år 1826 innehaft, Kongl. Gen. Tullst. nu, då:
håga är om ansvar, ville på en gång anse honom för
Kontrollör och till och med för Tullförv., ehuru han
icke varit annat, än en båda-dessa tjenstemän under-
ordnad person, som endast haft att renskrifva de
bkandlingar, kvilka af dem blifvit honom förelagda,
och hvarföre de sjelfva, men icke han skolat ansvara.
Slutligen erinrar U. att han, för att komma ifrån sin
besvärliga plats, år 1828 sökt transport och seder-
mera år 4832 en, 1834 två, år 1835 en, och 1836
likaledes en gång, eller tillsammans sex serskildr, hos!
Gen.Tullst. förgäfves sökt befordran, hvilket han vis- j
serligen icke skulle hafva gjort, om han på sin kam-
0 a a