na kastat p hvarandra med böcker. Att så lunds inåvgen vetenskoplig och dyrbar skatt git förlovad, kan ej betviflas, i synnerhet gamlv menuskiipter, som, i anseende till sitt osynliga yttre, tyckies äga minsta värdet, och af krämare nyitjades till strutar eller andra beho. Ä-ou helt ryligen köpte en person för några skillhag ett dyrbart msvusksipt från år 1610, som ionehöll en beskrifving öfver provinsen Maranbao. Målvingarne hafva dock icke vari så illa ute, i synnerhet hafva originalmålningar at aora mästare, som här och der furnos, blifvit fredade, emedan de sågo smutsigast ut, oxh ingen derföre begrep deras värde. Po tugisiska krigsskeppet Gelatoa har d. 17 April afseglat med den till Angola bestämda guvernörev. Sällskapet på detta fartyg var ganska blandadt; det bestod nemligen icke blott ai guvernören, dess adjutanter och flere militäroch civil-personer, uian äfven af en mängd sedan 2:ne år tillbaka samlade röfvare och mördare, som blifvit förviste till det inre af Afrika hvarifrån de, sedan deras strafftid gått till ända, återkomma såsom ärligt folk, och äro så mycke: ärligere, ju mer lyckan der gynnat dem. Ibland hundrade hafva likväl knappt 10 det nöjet, att återse skådeplatsen för sina fordma brag der; de flesta bortrycekas af de der gängse elakartade febrarme, eller finna bland de sverta folken ett bättre öde, än de kunna vänta sif i fäderneslandet. Flere officerare, som begär att få flytta till Angola och skulle afgå med detta fartyg, hafva för sådant ändamål utbekom mit hela sin innestående sold, men sedan besinnat sig, föredragit att qvarstanna i Lisssbon och derföre gömt sig undan. Sem ett nytt skepj icke afgår förr än ett år härefter, så ha de full komlig tid att besinna sig, och på någon under sökning om detta förhållande tänker ingen. Li till Angola förvista brottslingarne måste, så snar de ditkomma, bli soldater, hvarefter de förde lss in i landet och vid kusterna, der ett fäst eler något så kalladt presidio är, hvilka sist nämnda ligga djupt in i landet, så långt Per tugisernes föregifna öfvervälde sträcker sig, mer som i sjelfva verket ej består i annat, än at de svarte furstarne, hvilka allesammans xkell sig konuvgar, ehuru de äro föga annat än by fogdar, till namnet erkänna Portugals öfvervälde Dessa utposter äro också slafhandlarenas för nästa stationer, hverifrån de genom list elle våld af de nästgränsavde fiendtliga stemmorn erhålla qvinnor och barn, äfvensom de köp dem mot vanligt utbyte af gevär, krut och ku lor, glasperlor m. m. Soldaterne, i samråd me officerarne, räcka dem härvid en bjelpsam han och förtjena sjelfva något derigenom, så att, nä ändtligen tiden för deras förvisning eller tjenst göring derstädes är till ända, de i kompani el ler på egen hand fortsätta detta yrke. Det värs beryktade afalla dessa preidier är deti Pedra Negras, dit, vid slutet af förra århundradet, er Por:ugisisk statsminister, genom en hofintrig förvistes, ehuru han sedermera, efter någon tid: vistande der, lyckligen återkom till fädernes landet.