37 sk., hvilka attester följaktligen icke kunnat finnas
vid inventeringen den 20, men som sedermera vid
inventeringen den 25 uti oftaberörde månad lära varit
att tillgå, å hvilka Udden vid förhöret den 28 April,
då han ännu saknade den kännedom han sedermera
vunnit om förhållandet, haft afseende: Och upply-
stes, i anledning af AdvokatFiskalen Printzenskölds
härvid gjorda framställning huru inventeringsmännen
kunnat godkänna Förslaget af den 20 Mars, då desse
4514 R:dr 37 sk. icke hunnit behörigen lefvereras,
alt det icke varit ordentlig veckoinventering, som den
20 Mars förrättats, utan att den inventering, sem då
verkställdes, endast varit föranledd af Finers samma
dag timade frånfälle och haft för ändamål att få kän-
nedom om de handlingar och medel, som vid tillfäl-
let i Uppbördskontoret funnits, samt att den vanliga
veckoinventeringen sedermera försiggått den 25 :
samma månad, till hvilken tid medlen blifvit lefve-
rerade och qvittencer derå vid densamma förefunnits.
I afseende på generalförslagen förklarade W. at!
dessa voro desamma som uti 5 4. af 1803 års In-
struktion för Bokslutskamreraren omförmälas; att de
alltså jomfattade redogörelsen för alla rikets tullkam-
rar, och ej förr än dessas räkenskaper inkommit och
blifvit reviderade kunnat uppgöras samt derföre blif-
vit fördröjde flere månader utöfrer den tid månads-
förslagen omfatta, liksom icke heller någon viss tid
är för deras aflemnande föreskrifven.
Aterkommande till veckoinventeringarne förmälde
W., att vid dem ingen undersökning anställdes rö-
rande Kassörsmedlen, samt att de verkställts sålun-
da, att veckoförslagets debet blifvit fördt med Tull-
kamrarnes uppgifter och dess kredit med föregående
veckans förslag jemte Bankoattesterne; att W. ofta
nödgats påminna :om Tullkamrarnes veckouppgifter,
hvilka icke ingifvas omedelbarligen till W., utan till
Uppbördskontoret och bifogades veckoförslaget, som
al Finer till K. R. Rådet uppskickades. — Då Ud-
den . påstått, att för några år tillbaka vid besagde
inventering veckouppgifterne jemnfördes med Upp-
bördsjurnalerna, men W. sådant bestridde, förekalla-
des Udden, som erinrade sig, att en sådan jemfö-
else ägt rum äfven vid ett af de tillfällen, då f. d
G.TullDirektören Baron Sköldebrand infunnit sig vid
inventeringen, der han äfven gjorde anmärkning mot
en uteslutning i denna sednare af några få räkningar
och af Tullf. Bjurström möttes med den förklaring,
att något behöfdes till vexelpenningar. — I. R. Rådet,
som bestred uppgiften, upplyste vidare, att Adv.fisk.
Lagerlöf icke alltid varit närvarande vid inventerin-
garne, ehuru han efteråt verificerat dem, — Midden-
dorff, hörd öfver metoden för inventeringar, uppgaf
hufvudsakligen detsamma som W., och bekräftade,
att veckoförslaget blifvit jemnfördt med Tullkamma-
rens rapport, men icke med uppbördsjurnalerne ; hu-
ruvida Adv.fisk. Lagerlöf alltid varit närvarande vid
inventeringarne kunde M. ej erinra sig.
Adv.fisk. Lagerlöf berättade, liksom Winroth och
Middendorff, att inventeringarne i allmänhet höllos
mellan 9 och 11 f. m., ehuru de någon gång -— L.
kände ej hvarföre — uppskjutits till sednare på da-
gen, då jemväl Uppbördskontoret, om så behöfdes,
hölls öppet under sjelfva förrättningen, utan att L.
hade sig bekant, huruvida några tullumgälder under
tiden uppburits. L. hade väl funnit att Finer kom
att innehafva penningar, men ansåg detta ej af in-
struktionen förbjudet. L. hade alltid varit närvaran-
de vid inventeringen då ej tjenstledighet eller tillfäl-
liga göromål hindrat. IL. medgaf att en instruktion
för honom, såsom advokatfiskal fanns, och tyckte det
vara gifvet, att han ej kunde tillse dess efterlefnad utan
att känna den, samt anmärkteS att vid förra förhöret
fråga endast varit om 6 f. 1825 års Instr., hvilken f.
rörde blott uppbördskontoret. De lån, för hvilka L.
hos Finer käftade, utgjorde inalles 1253 R:dr, blott
förskotter på aktorats-provision och ordinarie lön,
och blefvo af L. vid inventeringen i Finers sterbhus
inlöste, samt förbindelserne, utgörande blott för-
skottsbevis,, dagen derpå förstörde. Att dessa lån
fortvarat ända sedan år 1832, ansåg L. icke förändra
deras natur af förskott, och han kunde ej känna, com
F. gifvit lån af sina eller andras medel.
Inspektoren Cronlurd, hörd jemte Winroth och
Middendorff, förmälde, att den sistnämnde väl trott
sig ansvarslri för månadsflörslagen, då han ej under-
tecknat dem, men ej yttrat denna tro inför Kamre
raren Winroth, hvilken dock af Cronlund blifvit gjord
uppmärksam på underskriftens uteslutande.
Härefter företrädde Middendorlf jemte Lagerlöf,
Elfström och Björkman, för att utreda huruvida Mid-
dendorif deltagit i att föra afräkningsboken och jur-
nalen. Afräkningsboken från innevarande års början
fanns förd af Middendorff, men afräkningsboken för
föregående åren till 41830 eler ännu långre tillbaka,
hade icke återfunnits bland de handlingar, Lagerlöf
återfört från Finers sterbhus, och hvilka bestodo blott
af anordningar, bref från tullstyrelsen, pensionsbref
och en depositionsbok. Men uppbördsjurnalen för
inkommande tullkammaren vitsordade, att Middendorf
såsom Winroth uppgiivit, för den skiftevis med Finer,
liksom denne sednare ofta fört jurnalen för finska
trafiken.
Justiticombudsmannen bortgick.
(Forts. följer )
Pr RR AR