37 sk., hvilka attester följaktligen icke kunnat finnas vid inventeringen den 20, men som sedermera vid inventeringen den 25 uti oftaberörde månad lära varit att tillgå, å hvilka Udden vid förhöret den 28 April, då han ännu saknade den kännedom han sedermera vunnit om förhållandet, haft afseende: Och upplystes, i anledning af AdvokatFiskalen Printzenskölds härvid gjorda framställning huru inventeringsmännen kunnat godkänna Förslaget af den 20 Mars, då desse 4514 R:dr 37 sk. icke hunnit behörigen lefvereras, alt det icke varit ordentlig veckoinventering, som den 20 Mars förrättats, utan att den inventering, sem då verkställdes, endast varit föranledd af Finers samma dag timade frånfälle och haft för ändamål att få kännedom om de handlingar och medel, som vid tillfället i Uppbördskontoret funnits, samt att den vanliga veckoinventeringen sedermera försiggått den 25 : samma månad, till hvilken tid medlen blifvit lefvererade och qvittencer derå vid densamma förefunnits. I afseende på generalförslagen förklarade W. at! dessa voro desamma som uti 5 4. af 1803 års Instruktion för Bokslutskamreraren omförmälas; att de alltså jomfattade redogörelsen för alla rikets tullkamrar, och ej förr än dessas räkenskaper inkommit och blifvit reviderade kunnat uppgöras samt derföre blifvit fördröjde flere månader utöfrer den tid månadsförslagen omfatta, liksom icke heller någon viss tid är för deras aflemnande föreskrifven. Aterkommande till veckoinventeringarne förmälde W., att vid dem ingen undersökning anställdes rörande Kassörsmedlen, samt att de verkställts sålunda, att veckoförslagets debet blifvit fördt med Tullkamrarnes uppgifter och dess kredit med föregående veckans förslag jemte Bankoattesterne; att W. ofta nödgats påminna :om Tullkamrarnes veckouppgifter, hvilka icke ingifvas omedelbarligen till W., utan till Uppbördskontoret och bifogades veckoförslaget, som al Finer till K. R. Rådet uppskickades. — Då Udden . påstått, att för några år tillbaka vid besagde inventering veckouppgifterne jemnfördes med Uppbördsjurnalerna, men W. sådant bestridde, förekallades Udden, som erinrade sig, att en sådan jemföelse ägt rum äfven vid ett af de tillfällen, då f. d G.TullDirektören Baron Sköldebrand infunnit sig vid inventeringen, der han äfven gjorde anmärkning mot en uteslutning i denna sednare af några få räkningar och af Tullf. Bjurström möttes med den förklaring, att något behöfdes till vexelpenningar. — I. R. Rådet, som bestred uppgiften, upplyste vidare, att Adv.fisk. Lagerlöf icke alltid varit närvarande vid inventeringarne, ehuru han efteråt verificerat dem, — Middendorff, hörd öfver metoden för inventeringar, uppgaf hufvudsakligen detsamma som W., och bekräftade, att veckoförslaget blifvit jemnfördt med Tullkammarens rapport, men icke med uppbördsjurnalerne ; huruvida Adv.fisk. Lagerlöf alltid varit närvarande vid inventeringarne kunde M. ej erinra sig. Adv.fisk. Lagerlöf berättade, liksom Winroth och Middendorff, att inventeringarne i allmänhet höllos mellan 9 och 11 f. m., ehuru de någon gång -— L. kände ej hvarföre — uppskjutits till sednare på dagen, då jemväl Uppbördskontoret, om så behöfdes, hölls öppet under sjelfva förrättningen, utan att L. hade sig bekant, huruvida några tullumgälder under tiden uppburits. L. hade väl funnit att Finer kom att innehafva penningar, men ansåg detta ej af instruktionen förbjudet. L. hade alltid varit närvarande vid inventeringen då ej tjenstledighet eller tillfälliga göromål hindrat. IL. medgaf att en instruktion för honom, såsom advokatfiskal fanns, och tyckte det vara gifvet, att han ej kunde tillse dess efterlefnad utan att känna den, samt anmärkteS att vid förra förhöret fråga endast varit om 6 f. 1825 års Instr., hvilken f. rörde blott uppbördskontoret. De lån, för hvilka L. hos Finer käftade, utgjorde inalles 1253 R:dr, blott förskotter på aktorats-provision och ordinarie lön, och blefvo af L. vid inventeringen i Finers sterbhus inlöste, samt förbindelserne, utgörande blott förskottsbevis,, dagen derpå förstörde. Att dessa lån fortvarat ända sedan år 1832, ansåg L. icke förändra deras natur af förskott, och han kunde ej känna, com F. gifvit lån af sina eller andras medel. Inspektoren Cronlurd, hörd jemte Winroth och Middendorff, förmälde, att den sistnämnde väl trott sig ansvarslri för månadsflörslagen, då han ej undertecknat dem, men ej yttrat denna tro inför Kamre raren Winroth, hvilken dock af Cronlund blifvit gjord uppmärksam på underskriftens uteslutande. Härefter företrädde Middendorlf jemte Lagerlöf, Elfström och Björkman, för att utreda huruvida Middendorif deltagit i att föra afräkningsboken och jurnalen. Afräkningsboken från innevarande års början fanns förd af Middendorff, men afräkningsboken för föregående åren till 41830 eler ännu långre tillbaka, hade icke återfunnits bland de handlingar, Lagerlöf återfört från Finers sterbhus, och hvilka bestodo blott af anordningar, bref från tullstyrelsen, pensionsbref och en depositionsbok. Men uppbördsjurnalen för inkommande tullkammaren vitsordade, att Middendorf såsom Winroth uppgiivit, för den skiftevis med Finer, liksom denne sednare ofta fört jurnalen för finska trafiken. Justiticombudsmannen bortgick. (Forts. följer ) Pr RR AR