de ministeren blifvit vald bland oppositionen
så är det fullt säkert, at: utlåiandet blifvit upp
hafvet i samma ögonblick. Så skedde dock
i ke; och frågan blef således, om det nya ka-
biaettet skulle få det bevis af förtroende, som
var beredt åt dess föregångare. Derföre snmo-
dades koaseljpresidentea att infinna sig i ut-
skottet, för ait: gifva förklaringar. Man skulle
kuvna tycka, att det är orätt att j iribunen be-
rätta förtroliga och hemliga samtal; men allt,
hvad som rörer den allmänna politiken, kar
framställas i tribunen; annars skulle det finnas
två politiker: en för utskotten, en för kamma-
ren. Förlidne år, sedan kabinettet af den 22
Februari var formeradt, infunno sig de nya mi-
nistrarne i utskottet för räntenedsättningen och
afgålvo förklaringar, som ordagrant intogos i ut-
låtandet. Det är dessa förklariogar, som nu
bestämt utskottets förhållande. Utsk. har lyck:
ligtvis en lätt befattning; Hrr ministrar hafva
ingått i direkt kommuaikation med kammaren,
som äger bedöma, om deras förklaringar äro
nöjaktiga. — Efter denna rätt knapphändiga
method att komma ifrån saken, förklarar Herr
Duvergier, att utskottet fortfar att tro, det poli-
ken af den 13 Mars och den 11 Okt. icke
varit rätt förstådd; alt man ej bör kringgå svå-
righeter; att Septemberlagarne böra handhafvas;
att försomingen bör vara en verkan af kraften,
cke af flatheten, af eit öppet och rakt förfa-
rande, icke af ett dunkelt och smygande.
sTalaren afgaf sedan en förklaring för egen räk-
ning. Viäro, sade han, alla tillgifna de grund-
satser, som dikterade de 221 depuierades adress.
Alla tro vi, att så snart en kamp uppstår emel-
zilan statsmakterna, tillhörer sista ordet nationen.
Detta är det representativa styrelsesättets san-
ning. Första vilkoret för att detta statsskick
-:skall vara rent och sant är, att ingen ting dun-
-kelt och tvetydigt finnes i statsmakternas gång,
att sammanhang finnes mellan administrationen
-och kammarens -pluralitet; att det spelas med
öppna kort; att, då man skall rösta, man vet,
för hvad och för hvem man röstar; att två hvi-
ta kulor icke kunna vara lagda i urnan af gan-
ska olika bevekelsegrunder. Jag vet, att man
äfven genom. afsteg från demna bana, kan skaffa
-sig talrika pluraliteter, men också pluraliteter
för ögonblicket, hvilka förstöra det representa
tiva styrelsesättet. Talaren ansåg Kammaren
nu - veta nog (?!) och kunna skrida till vo-
tering. Men den kunde dock göra räit uti
att få sig ännu några upplysningar af mini-
steören.
Mauguin ville ej fästa sig vid personliga
förklaringar, som sikna värdighet, eller uppsö-
ka motsägelser hos statsmän. Det vore ett omk-
ligt studium. Högre frågor hafva uppstått un-
der dessa sista dagarnas debatter. Vissa stats-
rän hafva uppstigit i denna tribun och afgif-
vit sitt program. Frågan är att få veta, huru-
dant detta program är; och Kammaren kem-
mer att dela sig mellan dem, som vilja veta
det, och dem, somm icke vilja.? Talaren ge-
pomgick hvad chefen för doktrinärerne uppgif-.
vit såsom sina grundsatser i det förflutna och
sina förhoppningar för framtiden. Han vill
starkt organisera styrelsemakten och de parls-
mentariska pluraliteterna; han vill ställa lokal-
auktoriteterna så, att de lyda såsom soldater; !
han vill omkring dessa lokal-auktoriteter i hvar- !
j2 landskap uppställa de rika och konseryveran-
de klasserna; han vill hafva embetsmännen blindt
undergifna. Hvad vill han då uträtta med des-
sa verktyg? Jo, kämpa en oupphörlig kamp.
Men mot hvem? Mot den revolutionära andan
hos, de välmående klasserna, hos de fattiga, ja,
inom sjelfva våra institutioner. Hvart skall då
denna kamp leda? Till medelklassens öfverväl-
de och utmärkelse. — Talaren anställde derpå
en ganska närgången mönstring med den dok-
trinära chefens (Guizots) opinioner och skiftnin-
garna deruti, visande att han ofta varit af helt!
olika tankar, t. ex. understödt apanage-lagen,
d. v. s. de stora fasta egendomarna; dito päå-
rernas ärftlighet, hvilken utgör en mellarklass!
mellan tbronen och medelklassen. Men om )!
man ock ärligt ville medelklassens seger, så vill j
man en oupphörlig strid, emedan de öfriga klas - j!
serne skola göra motstånd mot stadgandet af
dea nya sorten aristokrati. J delen landet i!
en herskande fraktion, bestående sf ed:a vän.
ner, och en annan fraktion, den J bebandien
såsom fiender. Ja, er plan är att fördelall
Frankrike uti vänner, som skola understödja er,
och fiender, med hvilka J skolen kämpa. Tan-f
ken är imedlertid icke ny; år 1789 sökte man
äfven organisera bourgtoisien. Då kunde man
S
O