de ministeren blifvit vald bland oppositionen så är det fullt säkert, at: utlåiandet blifvit upp hafvet i samma ögonblick. Så skedde dock i ke; och frågan blef således, om det nya kabiaettet skulle få det bevis af förtroende, som var beredt åt dess föregångare. Derföre snmodades koaseljpresidentea att infinna sig i utskottet, för ait: gifva förklaringar. Man skulle kuvna tycka, att det är orätt att j iribunen berätta förtroliga och hemliga samtal; men allt, hvad som rörer den allmänna politiken, kar framställas i tribunen; annars skulle det finnas två politiker: en för utskotten, en för kammaren. Förlidne år, sedan kabinettet af den 22 Februari var formeradt, infunno sig de nya ministrarne i utskottet för räntenedsättningen och afgålvo förklaringar, som ordagrant intogos i utlåtandet. Det är dessa förklariogar, som nu bestämt utskottets förhållande. Utsk. har lyck: ligtvis en lätt befattning; Hrr ministrar hafva ingått i direkt kommuaikation med kammaren, som äger bedöma, om deras förklaringar äro nöjaktiga. — Efter denna rätt knapphändiga method att komma ifrån saken, förklarar Herr Duvergier, att utskottet fortfar att tro, det poliken af den 13 Mars och den 11 Okt. icke varit rätt förstådd; alt man ej bör kringgå svårigheter; att Septemberlagarne böra handhafvas; att försomingen bör vara en verkan af kraften, cke af flatheten, af eit öppet och rakt förfarande, icke af ett dunkelt och smygande. sTalaren afgaf sedan en förklaring för egen räkning. Viäro, sade han, alla tillgifna de grundsatser, som dikterade de 221 depuierades adress. Alla tro vi, att så snart en kamp uppstår emelzilan statsmakterna, tillhörer sista ordet nationen. Detta är det representativa styrelsesättets sanning. Första vilkoret för att detta statsskick -:skall vara rent och sant är, att ingen ting dun-kelt och tvetydigt finnes i statsmakternas gång, att sammanhang finnes mellan administrationen -och kammarens -pluralitet; att det spelas med öppna kort; att, då man skall rösta, man vet, för hvad och för hvem man röstar; att två hvita kulor icke kunna vara lagda i urnan af ganska olika bevekelsegrunder. Jag vet, att man äfven genom. afsteg från demna bana, kan skaffa -sig talrika pluraliteter, men också pluraliteter för ögonblicket, hvilka förstöra det representa tiva styrelsesättet. Talaren ansåg Kammaren nu veta nog (?!) och kunna skrida till votering. Men den kunde dock göra räit uti att få sig ännu några upplysningar af ministeören. Mauguin ville ej fästa sig vid personliga förklaringar, som sikna värdighet, eller uppsöka motsägelser hos statsmän. Det vore ett omkligt studium. Högre frågor hafva uppstått under dessa sista dagarnas debatter. Vissa statsrän hafva uppstigit i denna tribun och afgifvit sitt program. Frågan är att få veta, hurudant detta program är; och Kammaren kemmer att dela sig mellan dem, som vilja veta det, och dem, somm icke vilja.? Talaren gepomgick hvad chefen för doktrinärerne uppgif-. vit såsom sina grundsatser i det förflutna och sina förhoppningar för framtiden. Han vill starkt organisera styrelsemakten och de parlsmentariska pluraliteterna; han vill ställa lokalauktoriteterna så, att de lyda såsom soldater; ! han vill omkring dessa lokal-auktoriteter i hvar! j2 landskap uppställa de rika och konseryverande klasserna; han vill hafva embetsmännen blindt undergifna. Hvad vill han då uträtta med dessa verktyg? Jo, kämpa en oupphörlig kamp. Men mot hvem? Mot den revolutionära andan hos, de välmående klasserna, hos de fattiga, ja, inom sjelfva våra institutioner. Hvart skall då denna kamp leda? Till medelklassens öfvervälde och utmärkelse. — Talaren anställde derpå en ganska närgången mönstring med den doktrinära chefens (Guizots) opinioner och skiftningarna deruti, visande att han ofta varit af helt! olika tankar, t. ex. understödt apanage-lagen, d. v. s. de stora fasta egendomarna; dito päårernas ärftlighet, hvilken utgör en mellarklass! mellan tbronen och medelklassen. Men om )! man ock ärligt ville medelklassens seger, så vill j man en oupphörlig strid, emedan de öfriga klas j! serne skola göra motstånd mot stadgandet af dea nya sorten aristokrati. J delen landet i! en herskande fraktion, bestående sf ed:a vän. ner, och en annan fraktion, den J bebandien såsom fiender. Ja, er plan är att fördelall Frankrike uti vänner, som skola understödja er, och fiender, med hvilka J skolen kämpa. Tan-f ken är imedlertid icke ny; år 1789 sökte man äfven organisera bourgtoisien. Då kunde man S O