denona har det i alla fell ett absolut veto för al Ja förslag till förändringar i Svenska grundla gen, och erfarenheten må visa om det icke skal gora detta veto gällande, då frågan om en re representationsreform verkligen kommer unde grundlagsmessig behandling, och att en såda reform allmärneligen i Sverge anses som de första och nödvändigaste förändring i brödrari kets institutioner, hafva vi åtminstone allt hit tills trott oss med skäl kunna antaga. Hvad andra punkten af den Svenska författa rens yltrande angår, så har det väl aldrig vari någon aldrig så litet uppiyst Norrmans mening ait ens elt parti i Sverige skulle existera, sor obetingadt skulle vilja göra den Norska konsti tutienen till Sveriges. Men att man inom de parti, som önskar en reform i representationen vore böjd att af nämnde konstitution upptag de delar, som tillintetgöra adelns ställning i re presentationen, har man utan tvifvel haft fog at antaga, och detta är nog för att gifra grund til nämnde stånds antipati met Norges grundlag och huru ofta denna grundlag blifvit leforda af Svenska publieister, kan aldraminst vara de: ärade författaren obekant. Norska statsförfatt nicgen har praktiskt ådagalagt sin duglighet fö Norge, i det den utvecklat och befästat lamdet lycka, och detta är väl tillräeklig grumd til den oinskränkta kärlek, hvarmed Norrmanne) omfattar hemne; men deraf följer ingalun da, att han anser hsmve för ett idsal hvilket bör tjexa alla ardra stater, de der ön ska förbättra sia grumdlag, till ett ofrånviklig mönster. Norges grundlag har sina fel, och v tillstå gerna att, efter vår öfvertygelse, den svea ska författaren med skal fästat uppmärksamheten på en af dessa brister på tillbörlig mora Jlisk semverkan mellan statsmagterna. Penn: brist synes äfven hafva blifvit allt mer och me erkänd här i landet och det är utan tvifre detta erkännande, som framkallat det af regeringen rfåväll sem enskilda väckta förslag til statsrådens deliagande i stertingets förhamdlingar Beträffande sluiligen eitaterna ur broehyrem Det norske Storthing i 1833 lärer exhvar, som läsit:den breebyrem, finna, att man af de spridds och ur sammanhanget löeryekta erd, dem den svemska författarem eitsrar, ingalunda förmår inhermata författarens tanka angåendsa norska valsystemet, och vi vilja rörande dezma punkt, si mycket mindre ingå i någon vidlyftig förklaring. som brochyrenms författare snart lärer få anlednisg att, röramde nämnde system ånye yttra huruledes ham eftsr fortsatt begrundamde och den vid ett sednare storthing vunna erfarenhet betresktar denna sak. Ehuru vi villigt medgifva att den sVenska författaren, för att vara utlåndnisg, lemnar rätt godt besked em våra förhållanden, kunna vi likväl med afseende på hans förestående såväl som flera andra omdömen öfver våra storthing, icke återhålla den anmärknicg, att då man obetingadt rosar våra första storthing på de sednares bekostnad, så ådagalägger man tydligt att man ej eger tillräcklig bekaniskap, hvarken med de förra eller de sednere.