perades (ett björnens vanliga napptag), den andr:
blef illa biten i ansigtet, så att björnen tuggade
hans nedra käke och haka på ett ynkligt sätt, sam
den tredje fick känna djurets hvassa tänder djup
intryekas i sin axel, under det klorna på ena bak-
tassen våldsamt söndersleto karlens ena lår. Utar
alt vidare skada dem, dröjde björnen icke länge att
lemna jägarne i sin blod och begaf sig åter till
skogs, under det ena karlen, som ensam förmådde
sådant, släpade sig till byn ock skaffade hjelp åt
sina kamrater, samt hämd på björnen, som en
liten stund derefter fälldes, och gaf jägarne en af de
största björnhudar till pris. De skadade jägarno å-
terställdes till helsan.
Denna händelse återför i minnet en annan dylik
affär, deri en person med mera framgång höll ihop
med en björsa. Grels Grelsson heter han, och eger,
ännu ej 30 år gammal, enstaka hemmanet Torpet i
Ytterlännäs socken, i samma skegs- och fjellbygd,
der ofvananmälta händelse tilldrog sig. Jultiden 1833
begaf han sig, i sällskap med 3 andra jägare, att på
skogen uppsöka em björn, som de visste sig hafva
der. Den djupa och för tillfället våta smwön samt!
smala vägen mwödgade dem att gå, den ene efter
den andre. Genom törädret hade äfven deras skott,
i de medförda bössorma, gjorts obrukbara, då de
helt oförmodadt, ech innan de nånmsin väntat, gåen-
de helt sorglöse, väckas af ett buller framför sig
och mötas af herr Nalle sjelf, på sina två,a så
mycket förlärligare, som han äfren rar en af de stör-
sta björnar, man å orten sett. Utan särdeles mot-
stånd, sårade och nedlade han de tvenne främst gå-
ende. Grels Grelsson i ordningen derefter, och näst
honom hans gamle fader tycktes hafva samma öde
alt vänta. Men utan att vika eller afvakta björnens
anfall, skyndade Grels, redan känd för ovanlig styr-
ka, emot djuret, innan detsammas tassar hunmno slå
till, fattade björnen med ett väldigt famntag om
bröst och rygg, samt stretade i denna ställning, och
oaktadt björrens tänder redan djupt sargade Grels
ansigte och panna, till dess djurets krafter veko och
det föll baklänges i en liten fördjapning emot en träd-
rot... Genom flere friska hjelpares tillkomst i det-
samma, hindrades björnen att uppresa sig, wme-
delst stänger, sem stöttes emot dess bog; och så
höll man honom tast, till dess en kula skyndsamli-
gen jagade lifvet ur honom, och gjorde slut på stri-
den. - Segrande, fastän klöst,w såg den djerfvo
Grels, hittills utan amnan belöning, sin fader oskadd,
sin jägare-ära räddad och ökad, samt fienden död
vid sina: fötter: Dess anor ärfde han med huden,
som ännu hänger såsom trof öfver dörren till Grels
Grelssons stuga. Ett stort, ärofullt ärr bär han än-
nu, efter striden, på sitt ansigte.
(Norrlands Tidn.)