perades (ett björnens vanliga napptag), den andr: blef illa biten i ansigtet, så att björnen tuggade hans nedra käke och haka på ett ynkligt sätt, sam den tredje fick känna djurets hvassa tänder djup intryekas i sin axel, under det klorna på ena baktassen våldsamt söndersleto karlens ena lår. Utar alt vidare skada dem, dröjde björnen icke länge att lemna jägarne i sin blod och begaf sig åter till skogs, under det ena karlen, som ensam förmådde sådant, släpade sig till byn ock skaffade hjelp åt sina kamrater, samt hämd på björnen, som en liten stund derefter fälldes, och gaf jägarne en af de största björnhudar till pris. De skadade jägarno återställdes till helsan. Denna händelse återför i minnet en annan dylik affär, deri en person med mera framgång höll ihop med en björsa. Grels Grelsson heter han, och eger, ännu ej 30 år gammal, enstaka hemmanet Torpet i Ytterlännäs socken, i samma skegsoch fjellbygd, der ofvananmälta händelse tilldrog sig. Jultiden 1833 begaf han sig, i sällskap med 3 andra jägare, att på skogen uppsöka em björn, som de visste sig hafva der. Den djupa och för tillfället våta smwön samt! smala vägen mwödgade dem att gå, den ene efter den andre. Genom törädret hade äfven deras skott, i de medförda bössorma, gjorts obrukbara, då de helt oförmodadt, ech innan de nånmsin väntat, gående helt sorglöse, väckas af ett buller framför sig och mötas af herr Nalle sjelf, på sina två,a så mycket förlärligare, som han äfren rar en af de största björnar, man å orten sett. Utan särdeles motstånd, sårade och nedlade han de tvenne främst gående. Grels Grelsson i ordningen derefter, och näst honom hans gamle fader tycktes hafva samma öde alt vänta. Men utan att vika eller afvakta björnens anfall, skyndade Grels, redan känd för ovanlig styrka, emot djuret, innan detsammas tassar hunmno slå till, fattade björnen med ett väldigt famntag om bröst och rygg, samt stretade i denna ställning, och oaktadt björrens tänder redan djupt sargade Grels ansigte och panna, till dess djurets krafter veko och det föll baklänges i en liten fördjapning emot en trädrot... Genom flere friska hjelpares tillkomst i detsamma, hindrades björnen att uppresa sig, wmedelst stänger, sem stöttes emot dess bog; och så höll man honom tast, till dess en kula skyndsamligen jagade lifvet ur honom, och gjorde slut på striden. Segrande, fastän klöst,w såg den djerfvo Grels, hittills utan amnan belöning, sin fader oskadd, sin jägare-ära räddad och ökad, samt fienden död vid sina: fötter: Dess anor ärfde han med huden, som ännu hänger såsom trof öfver dörren till Grels Grelssons stuga. Ett stort, ärofullt ärr bär han ännu, efter striden, på sitt ansigte. (Norrlands Tidn.)